CANADA søndagsgudstjeneste til en ren ord- og bønnegudstjeneste uten nattverd, og lot den få en oppbygning som avvek sterkt fra den romerske messes skjema. Noen ganger i året (i Genève 4) skulle det holdes en særskilt nattverdgudstjeneste. C. har fortsatt denne tradisjon. Innen hver enkelt reformert kirke er der en viss liturgisk uniformitet, men ikke i den reformerte verden som helhet. Recitasjon av de 10 bud og den apostoliske trosbekjennelse, lange lesestykker av G.T. og N.T., liturgisk bønn og fri bønn, preken og salmesang inngår normalt i søndagsgudstjenesten. Nattverden pleier å mottas stående eller i noen kirker sittende. Litt.: Lærebøker i konfesjonskunnskap, særlig E. F. K. Müller, Symbolik (Leipzig 1896, reformert); W. Walther, Lehrbuch der Symbolik (Leipzig 1924, luthersk); J. L. Neve, Churches and sects of Christendom (Burlington, Iowa 1940); J. Moffatt, The presbyterian churches (London 1928); C. L. Warr, The presbyterian tradition (London 1933). I samleverket »Ekklesia, eine Sammlung von Selbstdarstellungen der christlichen Kirchen», behandler h. 8 »Die evangelischen Kirchen der Niederlande» (Gotha 1934), h. 9 »Die evangelischen Kirchen der Schweiz» (Gotha 1935), h. 20 »Die Kirchen der Tschechoslowakei» (Leipzig 1937), h. 21 »Die evangelischen Kirchen in Polen» (Leipzig 1938). — De reformerte bekjennelsesskrifter er utgitt av Ph. Schaff, Bibliotheca symbolica ecclesiae universalis, bd. 1 og 3 (4. ed. New York 1887), av E. F. K. Müller, Die Bekenntnisschriften der reformierten Kirche (Leipzig 1903), og av W. Niesel, Bekenntnisschriften und Kirchenordnungen der nach Gottes Wort reformierten Kirche (München 1938). Til 1: H. Heppe, Ursprung und Geschichte der Bezeichnungen »reformierte» und »lutherische» Kirche (Gotha 1859). Til 2: Foruten helhetsframstillingene av den nyere tids kirkehistorie W. Hadorn, Kirchengeschichte der reformierten Schweiz (Zürich 1907); G. de Félice, Histoire des protestants de France (1910); L. Knappert, Geschiednis der hervormde kerk onder de republick en het koningrijk der Nederlanden 1-—2 (Amsterdam 1911— 12); I. Révész—S. Kováts—L. Ravasz, Hungarian protestantism (Budapest 1927); A. R. McEwen, History of the church in Scotland 1—2 (London 1913—18); R. E. Thompson, A history of the 519 presbyterian churches in the United States (i American church history series, New York 1895). Til 3: World Christian handbook, ed. K. G. Grubb (London 1949). Til 4: M. Schneckenburger, Vergleichende Darstellung des lutherischen u. reformierten Lehrbegriffs (Stuttgart 1854—1855); K. Barth, Das Schriftprinzip der reformierten Kirche (i Zwischen den Zeiten 1925, s. 215—245); W. Niesel, Was heisst reformiert? (München 1934); M. Weber, Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie (Tübingen 1920—21) og E. Troeltsch, Gesammelte Schriften 1. Die Soziallehren der christlichen Kirchen (Tübingen 1912). Til 5: K. Barth, The knowledge of God and the service af God according to the teaching of the reformation (London 1938). Se også litt. under Calvin. E. M. CANADA. Kyrkohistoria. Den franska koionisationen och missionen i C. börjar efter tidigare ansatser med grundläggningen av Quebec 1608 genom S. de Champlain. Främst genom jesuiternas missionsverksamhet utbreddes det franska väldet i landet. Dessa voro verksamma bland algonkinerna i öster samt huronerna och irokeserna vid de stora sjöarna. 1641 blev Montreal en ny utgångspunkt för missionen. Deportationer och immigration från Frankrike ökade befolkningens antal. Romerskkatolska kyrkans ställning befästes 1659, då F. de Montmorency-Laval blev apostolisk vikarie. 1713 måste Frankrike avstå till England kustlandet norrom Maine, dit en livlig immigration från de brittiska öarna och kolonierna ägde um. Där grundades kolonien Nova Scotia med staden Halifax. Under sjuårskriget inträngde engelsmännen i C. och i freden i Paris 1763 avträddes C. till England. Fredsslutet tillförsäkrade C:s befolkning »full utövning av dess religion, så långt som Storbritanniens lagar detta medgiva». Svåra tider stundade för katolikerna och jesuiternas missionsarbete avbröts. Man strävade att ersätta katolska kyrkan med den anglikanska. Förhäållandena ordnades på nytt genom »Act of Quebec» 1774. Den franska lagstiftningen trädde åter i funktion och de religiösa och politiska rättigheterna återställdes. Katolicismen erhöll nu även ett värdefullt tillskott 520