CENTRALFÖRBUNDET FÖR FINSKA KYRKANS FÖRSAMLINGSARBETE fromhet. C. utvisar också ett förakt för Guds ordningar, eftersom äktenskapet är en gudomlig instiftelse. Prästernas c. karakteriseras som ett svårt missbruk i Augsburgska bekännelsen 1530. Under sådana förhäållanden blev det naturligt att c. upphörde inom den protestantiska kristenheten. Se även Kyskhet. Litt.: K. Lübeck, Die Priesterehe in der griech. Kirche (i Ex oriente lux, ed. L. Berg 1927); H. C. Lea, History of sacerdotal celibacy (London 1932); J. A. Möhler, Der ungeteilte Dienst (Salzburg 1938). H. J—son CENTRALFÖRBUNDET FÖR FINSKA KYR- KANS FÖRSAMLINGSARBETE (Suomen kirkon seurakuntatyön keskusliitto). C:s uppkomst är ett led i den kyrkliga renässans, som ägde rum i Finland under åren kring landets inbördes- och frihetskrig 1918. Sekelskiftet betecknade i många avseenden en period av kyrklig nedgång med kyrkofientlighet och religiös likgiltighet inom kulturkretsarna och den framväxande arbetarrörelsen, prästbrist m. m. Men samtidigt befann sig kyrkans verksamhet i utveckling med nya initiativ i församlings- och ungdomsarbete. Särskilt på 1910-talet framträdde nya tendenser i den kyrkliga pressen och vid prästmöten. Ett helt program för stärkandet av det kyrkliga medvetandet och intensifieringen av kyrkans arbete framlades. Folkkyrkans vänner borde samla sina krafter, församlingarnas lekmannaelement aktiveras. Genom allmänna kyrkodagar borde olika riktningar och arbetsorgan inom kyrkan, präster och lekmän sammanföras. Ett kyrkligt centralorgan efterlystes. Revolutionsstämningen och den politiska krisen 1917—1918 blottade djupa sår i samhällslivet. Vidare folklager fingo blick för kyrkans sociala betydelse. Landets självständighet gav nya arbetsmöjligheter och ny hänförelse. Befruktande inflytelser förmärktes från Sveriges ungkyrkliga rörelse, från danskt och engelskt kyrkoliv. I januari 1918 höllos i Helsingfors de första finska kyrkodagarna (en motsvarighet till Allmänna kyrkliga möten i Sverige). År 1919 stiftade representanter för olika föreningar och 529 kyrkliga kretsar C. En liknande utveckling ägde rum på finlandssvenskt håll och ledde till grundläggandet av Förbundet för svenskt församlingsarbete {i Finland*. Dessa organisationer bilda en motsvarighet till Svenska Kyrkans Diakonistyrelse*. C. har utfört ett omfattande arbete och verksamt bidragit till församlingslivets och det kyrkliga arbetets intensifiering. Särskilt har man haft sin blick riktad på luckor i kyrkans eller församlingarnas arbete. Genom att vartannat år anordna allmänna kyrkodagar och ofta sammanföra företrädare för olika religiösa riktningar och föreningar till rådplägning och gemensamt arbete har C. gjort en samlande insats i kyrkolivet, varvid lekmannakrafterna mer än tidigare dragits in i arbetet. Målmedvetet och effektivt har förbundet befordrat kyrkolivet i lokalförsamlingarna bl. a. genom talrika besök av C:s arbetare. C. har handhaft morgon- och aftonandakterna samt besvarandet av själavårdsfräågor i rundradion. Kyrkligt upplysningsarbete har bedrivits i tal och skrift. C. har vidare under en lång följd av år uppehållit en kristlig tidningsbyrå, som förmedlat artiklar i aktuella religiösa och kyrkliga frågor till pressen. Den kristliga studiecirkelverksamheten har befordrats. Olika arter av utbildningskurser ha anordnats, så t. ex. rådplägnings- och upplysningsdagar för församlingarnas förtroendemän (kyrkvärdar, medlemmar av kyrkoråd och kyrkofullmäktige m. fl.). I byggnadsfrågor, juridiska och ekonomiska spörsmål har rådgivning meddelats församlingarna. C. har upprättat F ö rsamlingsinstitutet i Järvenpää, som senare ombildats till en självständig stiftelse. (Jfr Församlingsinstitut.) C. har samverkat med kretsar och organisationer, som handhaft allmänt fosterländska eller sociala uppgifter. Genom sin diasporakommitté har C. verkat för den andliga vården av landsmän och stamförvanter utom landets gränser och sökt förbindelse med lidande lutherska trosbröder. Under och efter krigen 1939—1944 har C. gestaltat sig till ett viktigt organ för 530