CLAUSEN Løgums klosterkyrka i södra Jylland från förra hälften av 1200-talet har cistercienserstilens karakteristiska tornlösa långsträckta silhuett med takryttaren över korskvadraten. I nära samverkan med varandra sökte medlemmarna i c. uppnå helgelse och fullkomning genom att följa Benedikts regel och dess lösen: »Bed och arbeta» (ora et labora). Intresset för böne- och gudstjänstlivet frambragte en särskild ordensliturgi med reformerad gregoriansk kyrkosång*. Det likaså betydelsefulla kroppsarbetet inriktades på jordbruk samt på hantverk. På detta område märkes initiativ till nyodlingar jämte ökad exploatering av vattentillgångar genom kvarnanläggningar och fiskodlingar. C:s kloster utgjorde nyttiga och produktionsfrämjande inslag i det medeltida åkerbrukssamhället. Härigenom väcktes furstarnas och de maktägandes intresse. Även c:s nunnekloster, det första grundat 1132, tilldrogo sig uppmärksamhet som ett slags jungfrustift, i vilka feodaladeln kunde placera ogifta döttrar. Till ordens popularitet bidrog jämväl intresset för de idéer, vilka utgingo från c:s genom seklen främste medlem Bernhard av Clairvaux.* Till de nordiska länderna kom c. redan under förra hälften av 1100-talet. Alvastra i Västergötland grundat omkr. 1143 och Vreta i Östergötland torde vara c:s äldsta mansresp. kvinnokloster i Norden. Tack vare frikostigt understöd — i Sverige bl. a. från de sverkerska och erikska kungaätterna, i Danmark främst från ärkebiskop Eskil, en 543 vän till Bernhard av Clairvaux — blev c. en faktor även i Nordens kyrko- och samhällsliv. Bl. a. spåras denna i de nordiska stiftens medeltida gudstjänstformer med inslag av c:s liturgi. Av särskild betydelse blev c. för Sverige, som genom denna erhöll sina första kloster. — Efter reformationen försvann c. från Norden men återkom 1921 med ett nunnekonvent i Allerslev nära Lejre på Själland. 1100-talet var c:s blomstringstid. Det under de följande århundradena minskade intresset för c. — de urspr. 700 klostren ha intill nutiden starkt reducerats till antalet -— sammanhängde åtminstone delvis med tillkomsten av nya ordnar, representanter för den framåtgående stadskulturen (jfr Tiggarordnar). Under försök att skapa tidsenliga arbetsformer har ej minst c:s kvinnliga gren förts ganska långt ifrån de ursprungliga. Motståndare mot denna utveckling ha brutit med c. och bildat trappist- och feuillantorden. Litt.: Cistercienser Chronik (1899 ff. med |litt. och akt. medd.); E. Ortved, C. og dens klostre i Norden 1—2 (Khvn 1927—33) ; M. Heimbucher, Die Orden und Kongregationen d. kath. Kirche 1—3 (3 ed. Paderborn 1933—34). SiK CLAUSEN, Henrik Nicolai, dansk teolog (1793—1877). C. blev født i Maribo, men fik sin egentlige opvækstidet københavnske latinerkvarter. 1809 blev han student, 1813 cand. theol. og 1817 dr. phil. Ved universitetet fik P.E.Müller størst betydning for ham, men ellers var han først og fremmest discipel af sin betydelige og myndige fader, stiftsprovst ved Frue kirke H. G. Clausen, den danske rationalismes edleste og mandigste skikkelse. Hovedpunktet i hans åndelige frigørelses- og udviklingshistorie var den lange udenlandsrejse 1818—20. I Berlin blev Schleiermacher den store oplevelse ved sin »forening af den inderlige Kristustro med den frygtløse kritik overfor det kirkeligt nedarvede og fastslåede». Dog var det foreløbig mere det sidste end det første, der optog C. Rejsens andet store midtpunkt blev Rom, hvor han nød de rige kunstskatte og samtidig fattede planer om en skildring af den romerske katolicisme. 544