i | Henrik Nicolai Clausen. Litograjți. Fra 1821 til 1874 var C. knyttet til Københavns universitet som teol. professor. Hans fag var N.T. og fra 1831 tillige dogmatik. 182535 udsendte han det i Rom planlagte værk »Katolicismens og Protestantismens Kirkeforfatning, Lære og Ritus». Det viser, at han er i stærk udvikling bort fra rationalismen, men afgørende er brudet med den fædrene arv endnu ikke blevet. På det kirkelige forum blev dets teologiske grundtanker mødt af Grundtvigs flammende »Kirkens Genmæle», der gav signalet til den lange og bitre kirkekamp. (Jfr Grundtvig.) For C. blev striden ikke uden betydning. Atter og atter tog han sit standpunkt op til revision. Det blev herunder efterhånden til en selvstændig dansk parallel til den tyske mæglingsteologi (»Udvikling af de christelige Hovedlærdomme» 1844 og »Christelig Troeslære» 1853). Om hans fjerde og sidste fase, den ikke kirkelig, men bibelsk ortodokse, vidner smukkest »Det evangeliske Kirkelivs Nutid og Fremtid» 1859. Clausen var om ikke den største, så dog en 18 545 CYGNAEUS af de store nationalliberale. Forfatningsfrihed, danskhed og skandinavisme var de bærende grundpiller for hans »statsborgerlige» livsværk. Litt.: Rejsebreve fra H. N. Clausen 1818—20, udg. af B. Körnerup (Khvn 1946); Jørgen Larsen, H. N. Clausen I (Khvn 1945, litteraturfortegn. p. 431 ff.); Søren Holm, H. N. Clausen (Khvn 1945); Lorenz Bergmann, H. N. Clausen (Kirkehistoriske samlinger 6. række, V, 290 ff.); B. Kornerup, Fra H. N. Clausens yngre aar (Kirkehistoriske samlinger 6. række, VI, 91 ff.). J. L. CLEMENS AV ALEXANDRIA, se Alexandrinsk teologi. CODEX JURIS CANONICI, se Kanonisk rätt. COMMON PRAYER BOOK, se Common Prayer. COMMUNIO SANCTORUM, se De heligas samfund. CONCORDIEFORMLEN, se Konkordieformeln. CREDO, se Trosbekännelse. CYGNAEUS, Uno (1810—1888). C. har betecknats som »folkskolans fader» i Finland. Han föddes i Tavastehus, studerade vid Helsingfors universitet, där han avlade teologisk dimissionsexamen 1837. 1840—45 tjänstgjorde han som luthersk präst i en rysk-amerikansk handelskoloni i Sitka i Alaska. Under kontakt med personer av mycket olika bildningsgrad lärde han sig där inse uppfostrans betydelse. 1847—58 var C. präst och lärare i S:t Petersburg och kom där i beröring med moderna pedagogiska strävanden. Alexander II:s liberala reformprogram av år 1856 upptog bl. a. införandet av folkskolor i Finland. Domkapitlen betraktade fortfarande folkskolan som en förberedelse för skriftskolan. Då senaten gav tillfälle att Book of inkomma med förslag i den aktuella skol- frågan, inlämnade C. 1857 ett diskussionsinlägg, »Strödda tankar om den tillämnade folkskolan i Finland», i vilket han betonade vikten av en mångsidig medborgerlig bildning. För att nå detta mål borde enligt C. folkskolan skiljas från kyrkan och ställas under en särskild styrelse; ett seminarium 546