kallades därefter Ersta diakonissanstalt. Lärarinneverksamheten upphörde snart, och församlingsvården blev småningom den förhärskande arbetsgrenen. Andra arbetsgrenar ha senare upptagits. Systerantalet är 1950 i det närmaste 600. Den första begynnelsen till Samariterhemmet i Uppsala var ett räddningshem för unga flickor, stiftat 1882 av Ebba Boström. Snart inrättades barnhem, sjukhem för nervsjuka och år 1893 ett nytt sjukhus. Vid denna tid mognade hos fröken Boström tanken på en diakonissanstalt med egen systerkår. Är 1905 fick Samariterhemmet en egen prästerlig föreståndare i O. Centerwall. Under hans tid upptogs särskild församlingssysterutbildning med tanke på landsbygdens sjuka och fattiga. Denna utbildning har numera helt upphört.— Är 1912 stiftade biskop E. Lönegren Vårsta diakonissanstalt i Härnösand för Norrlands behov, i början organisatoriskt knuten till Ersta, men sedan 1928 självständig. Övriga arbetsgrenar utom församlingsvård äro skyddshem, hem för kroniskt sjuka, för fallandesjuka och utbildning av hemsystrar. Anstalten har 100 diakonissor och har utbildat mer än 60 hemsystrar. — Sveriges yngsta diakonissanstalt, i Göteborg (Bräckö), invigdes 1923 av biskop E. H. Rodhe. Till anstalten höra 80 systrar. — Är 1898 begynte diakon u tbildning i Gävle. Är 1905 inköptes Stora Sköndals säteri invid Stockholm, där en omfattande verksamhet utvecklats. Diakonerna arbeta i olika sociala inrättningar och i olika uppgifter i församlingarna och kommunerna. Diakonanstalten har startat ett kristligt socialinstitut för utbildandet av manliga och kvinnliga arbetare för social verksamhet. Hittills ha omkring 300 diakoner utbildats. I Danmark invigdes den danska Diakonissestiftelsen år 1863. Initiativet till stiftandet av denna anstalt hade tagits av prinsessan Louise. Sjukvården blev den första arbetsgrenen, men senare ha många andra arbetsgrenar tillkommit, såsom barn- och ålderdomshem och församlingsvård. De två första föreståndarinnorna voro Louise Conring och Sophie Zahrtmann och de två 597 DIAKONI första föreståndarna Harald Stein och Nicolai Dalhoff. Systerantalet är omkr. 430. — Är 1900 stiftade fröken Brockenhuus-Løwenhielm Sankt Lukasstiftelsen, vilken sedan år 1930 äger ett stort och modernt sjukhus och systerhem på Lundegården i Hellerup. Systerantalet är omkr. 280. — Kolonien Filadelfia vid Dianalund nära Sorö på Själland, stiftad år 1897 av läkaren Adolf Sell är ett sjukhem för epileptiker och sinnessjuka. Efter doktor Sells död år 1921 övertogs ledningen av H. J. Schou. Till anstaltens personal höra 60 diakonissor och 50 diakoner. Kolonien Filadelfia har egen diakonskola sedan 1907. »Kirkelig forening for den indre mission i Danmark» begynte med sin diakonutbildning i Århus år 1920. Filadelfia har utbildat över 100 diakoner och Ärhus omkr. 250. I Norge uppstod en diakonissanstalt i Kristiania år 1868, icke såsom i de övriga nordiska länderna närmast genom personliga initiativ utan genom den väckelse som fick sin centralgestalt i professorn Gisle Johnson*. Osloanstalten har nu omkr. 600 systrar, vilka till stor del arbeta på sjukhus i alla delar av landet. Anstaltens första föreståndarinna var Cathinka Guldberg (d. 1919). Från slutet av 1880-talet blev anstalten bofast på egendomen Lovisenberg. — Diakonissanstalten i Bergen av år 1918 har sin upprinnelse i det »systerhem» för systrar från Oslo, som sedan 1871 arbetat i Bergen. År 1938—40 uppfördes på Haraldsplass invid Bergen nytt systerhem, sjukhus och ett kapell. Systerantalet är närmare 200. — Är 1916 bildades i Oslo Meninghetssøsterhjemmet med uppgift att utbilda systrar huvudsakligen för landsförsamlingarnas behov. Anstalten har över 600 systrar. — Diakonhemmet i Oslo begynte sin verksamhet 1890 och har utbildat över 300 diakoner. I större utsträckning än de svenska ha de norska diakonerna stått i direkt kyrkligt församlingsarbete. I Finland stiftades den första diakonissanstalten år 1867 i Helsingfors av överstinnan Aurore Karamsin. Stor betydelse för utvecklingen fick syster Lina Snellman, som var föreståndarinna åren 1883—1924. 598