Enligt Thomasius är bekännelsen d:s mål, och han förde sin framställning fram till Konkordieformeln som slutpunkt. En nyansats kom genom A. v. Harnack* och dennes klassiskt vordna arbete Lehrbuch der Dogmengeschichte (1886—90, senare flera uppl.), som förberetts genom A. Ritschls* forskningar. Harnack fattade d. som framställningen av de gammalkyrkliga, i de äldsta symbola nedlagda dogmerna, vilkas uppkomst, utveckling och trefaldiga utmynning i tridentinsk katolicism, antitrinitarism-socinianism och protestantism han tecknat. Harnack har genom sina forskningar övat inflytande på de betydelsefulla verken av R. Seeberg (1895 ff.) och Fr. Loofs (1889 ff.), även om dessa icke helt anslutit sig till Harnacks bestämning av d. Den hegel-baurska synen företrädes i senare tid av A. Dorners dogmhistoriska arbete (1899) och den harnackska av M. Werners uppslagsrika, men omstridda Die Entstehung des christl. Dogmas (1941). Under schleiermacherskt inflytande står W. Koehlers Dogmengeschichte (1938). I hela sin anläggning i motsättning till Harnacks syn på d. är O. Ritschls Dogmengeschichte des Protestantismus I—IV (1908—1927). I medveten opposition mot Harnack går G. Auléns Dogmhistoria (1917), som för teckningen fram till närvarande tid. 2. D:s uppgift. Bestämningen av d:s uppgift beror på huru man fattar dogmat. Med Harnacks syn på detta kommer d. att föras fram endast till reformationsårhundradet. Denna syn på d. är emellertid numera inom forskningen mestadels övergiven. Med en protestantisk syn på dogmat blir d:s uppgift att följa den kristna läroutvecklingen från begynnelsen till närvarande tid. Utmärkande för nutida systematiskt-teologiskt arbete är dess nära kontakt med d. För det praktiska kyrkolivet öppnar d. fönstren mot kyrkans samlade erfarenhet. H;. L. DOM. 1. Religionshistorisk. Forestillinger om Guds eller guders d. gennemtrænger religionernes verden: guddomme står bag de i samfundet givne kultiske, juridiske og moralske krav, våger over kravenes op- 21 641 DOM fyldelse og griber ind over for forsømmelser og overtrædelser. Broget er det forestillingsmateriale, som anvendes til anskueliggørelse, og d.-tanken præges af den enkelte religions struktur, gudsbillede og menneskeopfattelse. D. ses snart realiseret inden for jordelivets og historiens ramme (ulykker og lidelser fremkaldt ved naturforhold eller historiske begivenheder), snart henlægges den hinsides historiens skueplads, enten som en d. over den enkelte efter døden (f. eks. i Ægypten) eller som en d. over alle ved en d.-akt som afslutning på historien (f. eks.iparsismen). 2. G.T. og jødedommen. Med Jahvereligionens personlige og etiske karakter er d.-tanken givet. Den livslov, at retfærdighed (sedaka', rethed, sjælesundhed) og velsignelse (beraka’, kraft, velfærd) — synd (pœ'scha, brud) og forbandelse (opløsning) følges ad, ses som udtryk for Jahves vilje. Med pagten (berit, sjælefællesskab) følger Jahves krav om troskab mod pagtsherren og pagtsfællerne. Der skelnes ikke mellem kultiske og etiske krav. D. erfares indenfor historiens rammer. Perspektivet er dennesidigt. Normalt er d. til Israels fordel, dens negative side rammer Israels fjender, og på den kultiske »Jahves dag» hyldes Jahve som folkenes dommer (Ps. 82:8). Men profeterne i 8.—6. årh. bebuder d. over Israel, som har brudt pagten ved fremmed kult og sæd. »Jahves dag» er en ulykkesdag (Amos 5: 18). Verdensmagterne (Assur og Babylonien) udfører som Jahves redskaber d., der består i angreb, ødelæggelse og deportation. Men d. er ikke Jahves sidste ord. Bag den skimtes en genoprejsning til en ny lykketid (Jer. 31:31). Mens det før var en selvfølge, at d. rammer også den ugudeliges slægt (2. Mos. 20:5), forkynder E z ekiel (18:1f.), at kun den skyldige dømmes. Denne tanke får stor betydning for udformningen af den jødiske gengældelsestanke, der rejser svære problemer med hensyn til Jahves retfærdighed (Jobsbogen*).Med opstandelsestroen (parsistisk indflydelse) åbnes nye perspektiver. Jævnsides med, supplerende og kla- 642