DOMKAPITEL biskopen tillhör icke d. I de nordiska länderna reducerades d:s uppgifter och betydelse högst väsentligt med reformationen. Genom den danska Kirkeordinansen av 1539 upphörde sålunda d. i Danmark och Norge att vara kyrkliga stiftelser och organ för kyrkostyrelsen. Tillsammans med stiftslänsmannen skulle de dock enligt Ribeartiklarna av 1542 vara domstolar i äktenskaps- och horsmål men försvunno i Danmark under 1600-talet. Särskilda kyrkliga äktenskapsdomstolar avskaffades 1797, men redan dessförinnan hade d. i Norge fungerat som konsistorialrätt och bibehöll denna uppgift till 1887 (jfr Andlig domsrätt). Domkapitel motsvaras i Norge av det 1933 inrättade bispedømmerådet bestående av biskopen, en präst och tre lekmän och valt av bispedømmets präster och menighetsråd. I Sverige och Finland blev utvecklingen efter reformationen en annan. Efter Västerås riksdagsbeslut 1527 begränsades de svenska d:s ekonomiska resurser, varefter de — delvis av brist på uppgifter — förde en ganska tynande tillvaro för att under Erik XIV :s regering helt försvinna. Kyrkoordningen av 1571* stadgade visserligen, att vissa personer förutom biskopen skulle »sitta» vid domkyrkan och även i samtida aktstycken talas om biskopen och hans »kapitelsbröder», men det dröjde länge, innan d. åter blev en kollegial stiftsstyrelse med biskopen som ordförande. Johan III:s försök att återuppbygga den medeltida institutionen och göra d. till en sluten korporation med gudstjänsten och prästutbildningen som kapitelsmedlemmarnas gemensamma uppgift strandade på motståndet från hertig Karl, som ansåg, att det av Johan anslagna underhållet till d. borde användas till skolväsendets förbättring. Överläggningarna mellan hertigen och prästerskapet om d:s utgestaltning resulterade 1604 i en kompromiss. Vid alla domkyrkoskolor skulle förordnas en teologisk lektor och en konrektor, som förutom sin skoltjänst skulle »hjälpa till att förhöra och uträtta vad saker, som bliva till kapitlen skjutna». Uppgörelsen innebar, att det teologie lektoratet, som för prästutbildningens 651 skull införts i Sverige på 1540-talet, knöts till skolan och att prästutbildningen* överfördes från d. till skolan. Genom förbindelsen med skolan räddades emellertid i Sverige och Finland det evangeliska d. Frågan om d:s sammansättning, uppgifter och förhållande till biskopen avgjordes dock först genom 1686 års kyrkolag och d.-förordningen av 1687. Frågan om d:s sammansättning i Uppsala löstes dock redan 1621, då Gustav II Adolf föreskrev, att de teologie professorerna skulle vara ärkebiskopens assessorer i d., en anordning som kom att äga bestånd i över 300 år. Efter förebilden i Uppsala organiserades d. i Abo 1640. Om de övriga d:s sammansättning rådde länge olika meningar. Efter gymnasiernas inrättande — det första i Västerås 1623 — blev d. i regel identiskt med gymnasiets lärare, och för denna ordning kämpade flera av de ledande kyrkomännen, bl. a. Johannes Rudbeckius och Laurentius Paulinus Gothus. Andra och till dem hörde även drottning Kristina ivrade däremot för ett blandat d. bestående av de teologie lektorerna samt representanter för stiftets präster som ordinarie assessorer. Lektorskapitlet avgick dock med seger. — I det evangeliska d. intog biskopen redan från början en dominerande ställning, och assessorerna förblevo länge endast biskopens rådgivare. Under 1600-talet avgjordes sålunda inga viktigare ärenden under biskopens frånvaro, och vid dennes död erhöll d. antingen ärkebiskopens eller senare Kungl. Maj:ts uppdrag att under vakansen handha stiftsstyrelsen. Redan på 1620-talet opponerade också Johannes Baazius mot det biskopliga enväldet och yrkade på ändrade förhållanden i d. Särskilt vände sig kritiken mot den av Johannes Rudbeckius införda graderade röstskalan, enligt vilken biskopen ägde 4, domprosten, dekanen och poenitentiarien 2 samt de övriga ledamöterna 1 röst vardera. Den avgörande kritiken mot de rådande förhäållandena kom från teologiska fakulteten i Uppsala under ledning av sedermera ärkebiskop Lars Stigzelius i ett 1641 utarbetat förslag till instruktion för en kollegial stiftsstyrelse, en s. k. forma consistorii. 652