Enligt detta förslag skulle d:s medlemmar vara domare och icke endast rådgivare, arbetsuppgifterna och förhandlingsformerna i detalj fastställda. På de i denna forma uppdragna riktlinjerna bygga alla de följande förslagen. — En mycket viktig uppgift erhöll d. 1669, då Kungl. Maj:t ålade dem att deltaga i val av ärkebiskop, en uppgift som ännu i dag tillkommer d. i Sverige och Finland. Enligt Kyrkolagen av 1686 skall biskopen »hava sig till hjälp konsistoriales... med vilkas råd han ett och annat å ämbetets vägnar skall uträtta» (kap. 24:5). I den kungl. förordningen av den 11/2 1687 huru med rättegång uti d. skall förhållas framträder emellertid d. som en kollegial myndighet med biskopen som ordförande och gymnasiets lektorer eller som i Lund, Uppsala och Äbo de teologiska fakulteternas professorer samt domprosten resp. kyrkoherden som självskrivna bisittare. 1799 fingo två av Göteborgs kyrkoherdar säte i detta d. I anslutning till Stigzelius föreskrev förordningen, att mål ang. »lära och religion, en prästmans ämbete uti lärande, predikande och gudstjänstens förrättande» skulle upptas direkt av Kungl. Maj:t. Då prästerna vägrade att erkänna lekmän som bisittare i d. blev följden, att hovrätten i övrigt gjordes till överordnad instans över d. Efter enväldets fall fingo d. vidgade befogenheter och 1700-talet utgör de svenska d:s storhetstid. Utan lagändring blev dock d:s sammansättning snart en annan, då lektorerna icke längre läto prästviga sig, och 1799 föreskrev Gustav IV Adolf, att »lectores både clerici och laici skola såväl uti ecclesiastike som skolärenden äga säte och stämma» i d. Genom skolans fortgående sekularisering blevo lektorskapitlens olämplighet allt påtagligare och sedan en rad mycket viktiga frågor såsom äktenskaps- och kyrkotuktsmålen undandragits d., blev dessas reformering ett allt angelägnare kyrkligt önskemål och hörde fr. o. m. 1828 till de stående reformkraven i Sverige. Ett flertal förslag till d:s omorganisation framlades men först den år 1934 tillsatta kommittén med dåva- 653 DOMKAPITEL rande domprosten Yngve Brilioth som ordförande lyckades få fram ett antagbart förslag, som sedan i stort sett kunde läggas till grund för den nya lagen av 1936. Enligt denna lag består d. av sex ledamöter: biskopen som preses, domprosten som vice preses, en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie tjänst, en genom ombud för pastoraten vald lekman, »som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet»; en av Kungl. Maj:t efter förslag av d. förordnad, i allmänna värv förfaren lekman, samt en också av Kungl. Maj:t efter förslag av d. förordnad ledamot, »som äger särskild sakkunskap på folkundervisningens område». I Uppsala och Lund utser vardera av de teologiska fakulteterna två ledamöter. I Visby, där domprost saknas, förordnar Kungl. Maj:t en av stiftets kyrkoherdar till vice preses. Mandattiden för samtliga valda och förordnade ledamöter är sex år. Pastoratens ombud utses av en särskild valförsamling, i vilken pastoraten äro representerade genom ombud, valda genom pastoratskyrkoråden. Adjunktion kan förekomma. D. är beslutsmässigt, om minst fem ledamöter äro närvarande. Så länge besluten äro enhälliga, kan d. dock fungera med endast fyra deltagare. Samtliga icke självskrivna ledamöter åtnjuta årligt arvode. Enligt den nya lagen åligger det d. »att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas behov samt befrämja den kristliga kärleksverksamheten och ungdomsvården inom stiftet.» De ärenden, som numera falla under d:s handläggning, kunna fördelas på tre grupper: 1) ärenden, som direkt röra kyrkoväsendet (t. ex. upprättande av förslag till besättande av kyrkliga tjänster), 2) undervisningsärenden — d. är sålunda mellaninstans mellan de lokala skolmyndigheterna och skolöverstyrelsen, 3) ärenden rörande vården av den kyrkliga egendomen. Genom lag av den 30/6 1948 har d:s gamla domsrätt i hög grad reducerats, och d. kan numera endast skilja präst, som 654