DONATISME övergivit kyrkans lära, från den befattning han innehar, vidtaga vissa disciplinära åtgärder, ta initiativ till åtal vid allmän domstol samt beröva präst hans prästämbete. I övrigt skall ämbetsbrott av präst bedömas efter samma straffbud och i samma ordning som andra ämbetsbrott (se Andlig domsrätt). — Rätten för präst att inför d. försvara en av honom författad avhandling samt därå erhålla vitsord kvarstår men nyttjas numera icke. Genom Kyrkolagen av år 1869* erhöll Finlands kyrka sitt nuvarande d. Detta består av biskopen som ordf. samt domprosten som vice ordf. och två av stiftets prästerskap för tre år valda, teologiskt bildade ledamöter (assessorer), som inneha ordinarie prästtjänst, samt en juridiskt bildad sekreterare med »ständigt säte och stämma i kapitlet». Det vid 1943 års kyrkomöte tagna initiativet att stärka lekmannainslaget i d. har ännu icke lett till något resultat. Om d:s verksamhet föreskriver lagen, att det skall »i stiftet handha kyrkostyrelsen, vaka över lärans renhet, över gudstjänsternas, sakramenternas och andra kyrkliga förrättningars rätta förvaltande, om tillsättande av ämbeten och tjänster i församlingen draga försorg, hava tillsyn över församlingarnas vård och prästerskapets förhållande i lära, leverne och ämbete, vidmakthålla och befrämja kyrkans rätt och bästa, upptaga och avgöra mål och besvär, som under dess prövning i laga ordning dragas». D. skall döma i mål, »som röra prästs förhållande i ämbetet eller uppförande och ankomma på varning, löneförlust, suspension, eller mistning av ämbetet». De egentliga religionsmålen få icke avdömas i d., men detta äger att inkalla den anmälde, »anställa med honom förhör, samt förmana och varna honom allvarligen». Viktigare ärenden skola fördelas mellan assessorerna, förberedas och föredragas av dessa. Överordnad instans är hovrätten i mål, som angå prästs eller kyrkobetjäntes fel i ämbete eller uppförande, i övriga mål högsta förvaltningsdomstolen; i fråga om förslag, val eller utnämning, riktas besvär till statsrådet. 655 Litt.: Ph. Schneider, Die bischöflichen Domkapitel (Mainz 1892); Ph. Hofmeister, Bischof und Domkapitel nach altem und nach neuem Recht (diss. Neresheim 1931); Hans Liermann, Deutsches evangelisches Kirchenrecht (Stuttgart 1933; med utförlig litt.-förteckning); L. Helveg, De danske domkapitler (Khvn 1855); Hal Koch, Danmarks kirke i den begyndende højmiddelalder 2 (Khvn 1936; med l|litt.-hänvisningar); H. Koch & B. Kornerup, Den danske kirkes historie 1 (Khvn 1950); Hj. Holmquist, Lunds domkapitels första svenska form (Skrifter tillägnade P. G. Eklund, Lund 1911); C. G. Weibull, Bidrag till Lunds domkapitels och dess arkivs historia (Tidskr. för Skåneland, Lund 1910—13); M. Hübert, Nogen undersøkelser om de norske domkapitler (Oslo 1922); O. Kolsrud, Stiftsdireksjon og domkapitel (Norvegia sacra 1936, Oslo 1940); Charles Joys, Biskop og konge. Bispevalg i Norge 1000—1350 (Oslo 1948); K. Hansson, Ny kirkeordning i Norge (Svensk tidskrift h. 10 1951). K. V. Lundqvist, Bidrag till kännedom om de svenska domkapitlen under medeltiden (Sthm 1897, diss.); Hj. Holmquist, De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571— 1687 (Uppsala 1908); C. W. Stjernberg, Domkapitelsavhandlingar efter 1890 (i Uppsala univ. bibl:s minnesskrift 1621—1921, Uppsala 1921); Y. Brilioth, P. M. angående domkapitlens omorganisation (Sthm 1934); Betänkande med förslag till lag om domkapitel m. m. (Statens offentliga utredningar 1935:31; Sthm 1935); Jerker Rosén, De sekulära domkapitlens tillkomst (Sv. teol. kvartalskr. 1940); R. Askmark, Svensk prästutbildning fram till år 1700 (diss. Lund 1943); H. Lundin, Johannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (diss. Lund 1944); H. Cnattingius, Johannes Rudbeckius och hans europeiska bakgrund (Uppsala 1946); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Uppsala 1946); G. O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Åbo 1946); S. Kjöllerström, Stiftsstyrelsen i den svenska kyrkan (Edvard Rodhe, En hy'lning av ordinarie ledamöter inom teologiska fakulteten, Lund 1948, s. 89—101); Kyrkolag för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (Helsingfors 1950). S. Kj—m DOMMEDAG, se Dom. DOMMERNES BOG, se Domareboken. DONATISME er betegnelse for et kirkeorganisatorisk skisma, som opstod i den afrikanske kirke umiddelbart efter forfølgelsestidens afslutning (311—122). Dens 656