DÖDSRIKET D. omnämnes i rumsliga kategorier och lokaliseras i enlighet med den antika världsbilden till underjorden. På grund av den mytologiska, delvis metaforiska karaktär, med vilken d. tecknas i G.T. får lokaliseringen icke pressas. Vanligen omtalas d. som en stor underjordisk hålighet av så stort djup, att den når ned till eller under uroceanen. Ovan jord representeras d. av den enskilda graven, som emellertid icke utan vidare är identisk med d. Brunnen eller graven (bor shad'chat, qæ'bær) är d. konkretiserat. Färden till d. identifieras icke med gravläggningen utan sker i samband med själva dödsfallet, t.ex. 1. Kon. 2: 6, 9. I enlighet med sitt samband med uroceanen, teho'm, kan d. lokaliseras till havets botten, representerat av den stora fisken, som sannolikt är identisk med urtidsdraken, Tannin, Rahab, Leviatan, Jona 1 f., Jes. 27: 1, Ps. 74:13 f., Job 7:12, 26:12 f. D. kallas i ett och samma avsnitt omväxlande teho'm, sha'chat qœ'bær, Jona 2, det representeras av havets vågsvall, 2. Sam. 22:5, Ps. 18: 17. Mot denna mytologiska bakgrund bör man kanske förstå vissa mera personligt klingande uttryck om d. såsom Jes. 5:14, Hab. 2:5, Ps. 18:6, Ords. 1:12, 27: 20, 30: 16, Höga V. 8: 6. Till d. samlas i döden alla människor, onda och goda, Ps. 49, Job 30:23. Att dö i förtid betraktas som en olycka, Jes. 38:10; efter ett långt liv är döden en välkommen vila, 1. Mos. 25: 8. Men vistelsen i d. är icke avundsvärd. I d. råder mörker och kaos, Job 10:21 f., tystnad, Ps. 30:10, 94:17, 115: 17, ingen kunskap och intet minne, Ps. 6:6, Pred. 9:5, ingen lovsång, Ps. 6:6, 115: 17, Jes. 38:18, där ges ingen lön, Pred. 9:4 ff. Från d. finns ingen återvändo, Job 7:9 f., Ps. 49: 12 i LXX, Pred. 12:5. Människornas själar leva där som skuggor, refaim, slappa, tomma, Jes. 14: 9, 26: 14 etc., nakna, Job 14:13. Någon gemenskap med Gud förekommer icke där, Ps. 88: 6 ff., Jes. 38: 18. Dock gör de tre patriarkernas, Abrahams, Isaks och Jakobs, död icke samma tröstlösa intryck. De »samlas till sina fäder», 1. Mos. 25:8; 39:29; 49:383, i frid, 683 1. Mos. 15:15. Detsamma säges om David och konungarna i Israel och Juda. Gud håller sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob, 2. Mos. 2:24, Jer. 11:5, Mika 7:20, och sina löften till David, Ps. 89:36; 132: 11. Detta är åtminstone en antydan om gudsgemenskapens fortbestånd även efter döden, jfr uttrycket »Abrahams sköte», Luk. 16:23, och Jesu svar till saducéerna, Matt. 22:31f. och parallellställen. Jahve härskar över d. och räddar ur dess grepp, Ps. 16:10, 49:16. Icke ens i d. kan man undfly honom, Ps. 139:8, Job 28: 6. Ansatser till en etisk aspekt på d. såsom straff för ogudaktighet föreligga 4. Mos. 16: 30, 33, 1. Kon. 2: 6, 9, samt framför allt Ords. 2:18, 7:37, 21: 16, jfr Ps. 139:23 f. En positiv syn på d. medför den besläktade föreställningen om Moder jord, parallelliserad med modersskötet, såsom den plats, där Gud skapar de nya människorna, Ps. 139: 13, 15 f., Job 1:21, jfr 1. Mos. 3: 19. Den redan i G.T. framväxande uppståndelsetron, Jes. 26: 19, Dan. 12:2 f., medför en begränsning av vistelsen i d. åtminstone för vissa människor. 2. I senjudendomen. Föreställningen om d. i senjudendomen präglas av vissa förändringar, som delvis utgöra en vidareutveckling av tankarna i G. T. 1. Uppståndelsetron erhåller en allt starkare ställning särskilt bland fariséerna, och därigenom får d. karaktären av mellantillstånd. Vedergällningen förskjutes till tiden efter döden, varigenom det för ett inomvärldsligt betraktelsesätt olösliga lidandesproblemet får en möjlighet till lösning. 2. Vedergällningen, som slutgiltigt realiseras först vid den yttersta domen efter de dödas uppståndelse, genomföres preliminärt redan under mellantillståndet. I Hen. 22 säges d. innehålla fyra avdelningar, av vilka en, som är ljus och försedd med en vattenkälla, är avsedd för de rättfärdiga, medan de tre övriga äro reserverade för olika slag av syndare. 3. Genom inflytande från den hellenistiska odödlighetstron kom förutnämnda föreställning om en differentiering inom d. att modifieras därhän, att de rättfärdigas själar tänktes omedelbart ingå i den himmelska 684