EGENDOM medel att vinna förtjänst inför Gud. Den ogillas också, ifall den leder till ett kopierande av Jesu yttre levnadsförhållanden. Då människor ha olika kallelser, kan inte en enda livsform uppställas som ideal för alla. Av den ortodoxa psalmdiktningen och predikolitteraturen framgår, att den protestantiska världen efter Luther hållit fast vid föredömet, ehuru ej med särskild styrka. E. i nutiden. Under senare delen av 1800-talet avvisades på många håll e.-tanken — till en del på grund av inflytelser från Albrecht Ritschl. Den ansågs medföra tendenser till asketism, den betraktades som uttryck för lagiskhet, som stridande mot den sedliga uppgiftens individualiserade karaktär och mot vår insikt i det historiskt betingade i Jesu yttre framträdande. Ä andra sidan gav den liberala teologiens intresse för »människan» Jesus upphov till mer eller mindre betydande försök att rekonstruera en totalbild av Jesusgestalten. Då denna fattades som »Guds fadershjärtas spegel» (Luther), kom det att ligga vikt vid alla dess enskildheter. Man stannade därvid icke minst inför kraften och verklighetsnärheten i Jesu personlighet. »Mannen Jesus» skrev på sin tid Eivind Berggrav om. I nittonhundratalets kristna ungdomsrörelser har denne Jesus utövat en mäktig dragningskraft och inspirerat till efterliknande. Strävandena att omsätta kristna grundsatser i den moderna tidens komplicerade situationer ha ofta åberopat Kristi exempel. Stort inflytande utövade C. M. Sheldons roman » I Jesu fotspår» (sv. övers. 1899, 8. uppl. 1942). Ett annat försök i samma riktning var B. Bartons »Mannen som ingen känner» (sv. övers. 1927). Principiella synpunkter. Om man i någon form fasthåller vid Luthers tanke om Jesus såsom Guds fadershjärtas spegel, kan man ej gärna underlåta att i Jesu gestalt se en uppenbarelse av det liv, till vilket människan är kallad. Invänder man, att det mänskliga hos Jesus icke förmedlar åt oss någon gudomlig uppenbarelse, emedan det gudomliga är något helt övervärldsligt, kan svaret bli en motfråga, om det i så fall fin- 699 nes något annat, som på ett bättre sätt gör Gud gripbar för oss. Alla människor stå trots de individuella olikheterna inför uppgifter av samma art. Jesus är därför som karaktär en förebild för alla. Föreningen i hans person av oändlig stränghet och mildhet är något förebildligt oberoende av individuell ställning. Det betyder icke, att varje ivrare skulle vara kallad att med gissel driva ut hycklare ur våra kyrkor. Fullkomlighetskravet, som utgår från Jesu person, blir icke på lagiskt sätt för högt spänt, om det förenas med tro på en gränslös gudomlig barmhärtighet. Tron på förlåtelsen fordrar tvärtom som bakgrund ett fullkomlighetskrav. Utan kravets stränghet behöver man ingen förlåtelse. Fullkomlighetskravet som är förknippat med e., möter icke heller enbart som en rad pliktkrav, utan kravet innehåller samtidigt inspiration och befrielse (jfr A. Runestam, Kärlek, tro, efterföljd). Den asketiska pietism, som ansetts höra samman med e., är antingen en äkta form av e. och då nödvändig eller också falsk. I senare fallet bör den ersättas med genuin e. Efterföljdstankens plats i det kristna livet uttryckes genom några lapidariska rader i Ef. 5:1f.: »Bliven alltså Guds efterföljare . .. och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för 0ss». Litt.: Fr. Bosse, Prolegomena z. einer Gesch. d. Begriffes der „Nachfolge Christi” (Berlin 1895); J. Weiss, Die Nachfolge Christi und die Predigt der Gegenwart (Göttingen 1895); J. von Walter, Franz von Assisi und die Nachahmung Christi (Bibl. Zeit- u. Streitfragen VI 5, Lichterfelde-Berlin 1910); A. Fridrichsen, Ordet om »å bære sit kors» (i Gamle spor og nye veier. En hilsen til prof. Lyder Bruun, Kristiania 1922); 7. Arvedsson, »Jesu efterföljd» i N.T. (i Svensk teol. kvartalskr. 1931); A. Runestam, Kärlek, tro, efterföljd (Sthm 1931); H. Zwicker, Reich Gottes, Nachfolge und Neuschöpfung (Bern 1948); Thomas a Kempis, Om Kristi efterföljelse (Sv. övers. av J. Bergman, Sthm 1950); Thomas a Kempis, Opera omnia 1—7, ed. M. J. Pohl (Freiburg im Br. 1902—22). S. v. E. EGENDOM. Frågan om e., om dess fördelning, ägande och användning har under alla tider varit ett av mänsklighetens stora, 700