och man ville säga olösbara problem. Den har varit en av huvudorsakerna till tvister, strider och krig. Som e. uppfattas alla de materiella medel som innehavas av samfundet el. den enskilde och som äro nödvändiga för det mänskliga livets underhåll och för kulturens uppkomst och utveckling. Dessa medel kunna användas också till lyx, överflöd och fördärv. E:s fördelning mellan olika människor och människogrupper har genom tiderna varit ojämn och detta har skapat och skapar för närvarande svåra konflikter. En viktig orsak till dessa konflikter är, att man ofta ej kan finna rättfärdiga och ens förnuftiga skäl till egendomens olika fördelning. Det har ej alltid varit eget arbete, flit, kunnighet och sparsamhet som har skapat de enskildas och folkens förmögenhet. Förvärvandet av e. har vissa tider skett genom krig och plundringar, och under lugnare perioder ofta medelst etiskt tvivelaktiga ekonomiska metoder. Proudhons berömda, men mycket ensidiga slagord »Egendomen är stöld» har ett visst berättigande, då man tänker på de sätt e. ofta har blivit samlad. Det finnes en sociologisk teori om en urkommunism, som skulle ha varit rådande före den privata äganderättens uppkomst. Marx har omfattat denna teori och förkunnar som människosläktets fall övergivandet av denna urspr. kommunism. Enl. den extrema marxismen återvinnes det förlorade paradiset genom grundandet av en ny kommunistisk samfundsordning. Den kommunistiska arbetarrörelsen vill avskaffa all privat äganderätt. I det kommunistiska samhället äges all e. i princip av staten eller samhället, och den enskilde har endast nyttjanderätt till e. som han besitter. Däremot tillerkänner den nutida socialdemokratin den enskilde full rättighet till en begränsad privat e. Den vill socialisera, taga i samhällets ägo och förvaltning endast de stora produktionsföretagen och kommunikations- och finansväsendet. Enl. den ekonomiska liberalismen bör den enskilde däremot förfoga över en fullkomlig ekonomisk rörelsefrihet, som ej av staten bör på något sätt 701 EGENDOM begränsas endast skyddas. En sådan ekonomisk liberalism har för närvarande ingen giltighet ens i de borgerligt regerade staterna. Den moderna staten försöker dock genom olika beskattningssätt och genom en utvecklad social lagstiftning ordna det ekonomiska livet till förmån för de mindre bemedlade. Den enskilda e:s oangriplighet har blivit särskilt hävdad inom det av naturrätten inspirerade socialpolitiska tänkandet. Under den stora franska revolutionen, som var inspirerad av detta tänkande, förkunnades äganderätten som en av de främsta av de så kallade människorättigheterna. Vid hävdandet av e:s helgd har man också åberopat de tio budorden, av vilka det sjunde, nionde och tionde (enl. den romerska och lutherska ordningen) syfta på denna angelägenhet. Jesus själv omnämner det sjunde budet — du skall icke stjäla — i sitt samtal med den rike unge mannen. Även i apostlarnas brev varnas det för stöld. Vi möta dock i bibeln i såväl G. som N. T. en säregen uppfattning om e., en uppfattning, som ej ger sanktion åt den enskildes obegränsade innehavande avy e. I G.T. förkunnas, att jorden och allt vad därpå är tillhör Herren. Och bestämmelsen om jubelåret tyder på, att i den israelitiska teokratin ansågs e., framför allt jord-e., ej stå under den enskildes oangripliga besittning. Den var snarare »ett pund», som var anförtrott åt den enskildes vård. Profeterna riktade stränga varningar till dem, som hade förökat sina ägodelar på ett orättfärdigt sätt och till men för de svagare och mindre bemedlade. Jesu förhållande till e. kan synas vara nästan negativt. Han varnar skarpt för mammons-dyrkan och för samlande av de jordiska skatterna. Till den unga överhetspersonen gav han rådet att sälja allt vad han ägde och giva till de fattiga. Den jordiska rikedomen ansåg Jesus för en stor fara och frestelse. Men Jesus har ock talat om det trogna förvaltandet av de jordiska ägodelarna. Enligt Apostlagärn. rådde i urförsamlingen 702