EGENRÄTTFÄRDIGHET en e:s-gemenskap. Men den grundade sig på en full frivillighet. I apostlarnas brev varnas det för snikenhet och för traktandet efter rikedomar. I Tim. läsa vi följande skarpa ord: »Ty penningebegäret är en rot till allt ont, och somliga hava låtit sig så driva därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.» Trots varningarna mot rikedomsbegäret kan man ej i N. T. möta ett helt negativt förhållande till den enskilda e. Även bland de första kristna tyckes det ha funnits några jämförelsevis förmögna personer, som med ett gott samvete blevo i besittning av sin e. Men enl. bibeln är människan själv Guds e., och allt vad hon har, har hon fått av Gud som ett anförtrott pund, för vilket Gud kallar henne att stå till svars. Och sin e. såsom ock sina andra gåvor har människan fått för att genom den tjäna Gud och sina medmänniskor. Det är ett allvarligt ord i Johannes’ första brev: »Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds kärlek förbliva i honom». Såväl G. som N.T. har uppstått i en tid under vilken de ekonomiska och sociala förhållandena voro helt annorlunda än de äro i våra dagar. Vi kunna ej i bibeln, ej ens i N. T. finna ett klart och fast socialt och ekonomiskt program. Men de ledande bibliska principerna ang. e. hava en bestående giltighet. Även i vår tid bör det förkunnas, att man ej kan på samma gång tjäna Gud och mammon och att vi själva på grund av skapelsen och frälsningen äro Guds e., och böra med allt vad vi har, så ock med vår e. tjäna Gud och vår nästa. Litt.: E. Troeltsch, Die Soziallehren der christlichen Kirchen und Gruppen (Tübingen 1912); M. Weber, Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie III: Das antike Judentum (Tübingen 1921); G. Wünsch, Evangelische Wirtschaftsethik (Tübingen 1927); E. Brunner, Gerechtigkeit (Zürich 1943); H. Greeven, Das Hauptproblem der Sozialethik in der neueren Stoa und im Urchristenthum (Gütersloh 1935); W. Lütgert, Ethik der Liebe (Gütersloh 1938); R. Niebuhr, The children of light and the children of darkness (London 1945). Y. A. 703 EGENRÄTTFÄRDIGHET. Med e. förstår man tron på en på människans egna resurser baserad religiös kvalitet, som tänkes tillfredsställa Guds krav. E:s motsats är Guds rättfärdighet*, som tillräknas människan, då hon i tron mottager Kristus. Strävan att uppnå e. framträder under hela den kristna kyrkans historia och måste anses som en för denna livsfarlig heresi. Då Paulus frånkänner lagens gärningar all positiv betydelse i människans Gudsförhållande (speciellt i Rom. och Gal.), bekämpar han judaistiska riktningar i urkristendomen vilka representerade just e:s-tanken. Då Augustinus genomför kampen mot Pelagius och då Luther i sina stridsskrifter talar om den katolska kyrkans villfarelser, är det i grund och botten fråga om samma sak. Reinhold Seeberg har i sin stora dogmhistoria vid behandlingen av materialet följt två linjer: å ena sidan lagreligionen, å andra sidan återlösningsreligionen; dessa två kämpa mot varandra och uppträda i otaliga skiftningar. Anders Nygrens kända konception om eros (resp. nomos) och agape i den kristna idéhistorien, påvisar samma grundmotsättning. — I den utomkristna religionshistorien företräda de s. k. lagreligionerna e:s-tanken, men vid sidan av dem påträffas religiösa uppfattningar, som hänvisa till djupare människokännedom (t. ex. bhakti i Indien och vissa företeelser inom den s. k. mahayana-buddhismen) och vilja räkna med Guds, resp. gudarnas, nåd dock utan någon gudsgärning som kunde likställas med försoningen i Kristus. En klassisk representant för e:s-strävan inom kristendomens historia är Pelagius. Hos honom finna vi de grundkonceptioner, som i alla tider på ett el. annat sätt inspirerat e:s apostlar: 1) den optimistiska människouppfattningen. Nyfödda barn äro syndfria, människan är varken till sinnelag el. natur syndig. Det goda och det onda består i enskilda handlingar. — 2) den etiska idealismen. Emedan Gud fordrar det goda bör människan kunna åstadkomma det. Hennes vilja är fri. I kristendomen har människan undfått en ny lag; hon måste övergiva imitatio Adam och taga Kristus 704