och innehade, med undantag för ett par prebenden, aldrig något kyrkligt ämbete. Betydelsefullt för E:s utveckling blev särskilt bekantskapen med det dåtida Englands andligen ledande personligheter, John Fisher, Thomas More och John Colet. Sin mannaålder tillbragte E., överallt firad som en furste, på olika ställen, mestadels i Schweiz, där han dog i Basel 12 juli 1536. Som sitt egentliga livsverk betraktade E. icke de skrifter »Förtroliga samtal» (Dialogi) och »Dårskapens lov», vilka för den stora allmänheten bevarat hans namn till eftervärlden, utan sina editioner av N. T. och kyrkofäderna, och hans insats är i detta hänseende imponerande och banbrytande. Allt vad som härutinnan presterats av föregående generationer var endast ansatser, varvid man emellertid bör hålla i minnet, att E:s insats och inflytande i hög grad gynnades av boktryckarkonsten. På uppmaning av boktryckaren Johannes Frobenius i Basel, åtog sig E. 1515 att utge det grekiska N. T., som redan följande år utkom av trycket. Det banbrytande i detta företag var, att E. använde sig av flera, visserligen ganska sena handskrifter och tillämpade samma filologisk-kritiska metoder och grundsatser som för profana författare. Till den grekiska texten var fogad en självständig ny översättning och kritiska noter. Den första upplagan var ett hastverk, som aldrig tillfredsställde E. och som han därför i följande upplagor sökte komplettera med nya handskriftskollationer och förbättrade läsarter. För de talrika översättningarna till folkspråken fick E:s N. T. den allra största betydelse: Luther använde sålunda för sin tyska översättning och Tyndale för sin engelska E:s första upplaga och den svenska övers. av N. T. 1526 vilar huvudsakligen på tredje upplagan av E:s N. T. Även för de följande editionerna av N.T:s grek. text lades E:s edition till grund, så t. ex. av Stephanus, vars text bl. a. blev den engelska kyrkans textus receptus. Av kyrkofäderna utgav E. 1516 Hieronymus och de följande åren med jämna mellanrum ett stort antal andra kyrkofäder och klassiska författare. I en så väldig produktion kan man natur- 745 ERASMUS AV ROTTERDAM Erasmus av Rotterdam. Porträtt av Hans Holbein d. y. ligtvis icke överallt vänta sig den moderna filologiens stränga kritik eller samvetsgranna akribi, men även härutinnan betyda hans arbeten ett avgjort framsteg. Genom detta sitt filologiska arbete av verkligt imponerande mått, genom sin kritik av påvarnas makt och munkordnarnas anspråk, av skolastiken och ceremoniväsendet och sin ständiga hänvisning till evangeliet och kravet på ett i överensstämmelse med detta helgat liv, kom E. att i hög grad främja reformationen. Djupast sett var emellertid klyftan mellan E. och Luther oöverstiglig, och Luthers försök att i brev — personligen sammanträffade de aldrig — öppet vinna E. för reformationen strandade. Den uppgörelse, som efterhand kom till stånd, rörde sig om en central lärosats i det katolska dogmsystemet på samma gång, som den klart ådagalade den religiöst sett djupaste motsatsen mellan E. och Luther, läran om den fria viljan och nåden eller människans förhållande till Gud, sålunda icke det i den nyare filosofien ständigt aktuella ämnet om människans fria vilja; 746