- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
777-778

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etik - Etiopien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herrmann, Ethik (Göttingen 1901, 5 ed. 1913, sv. öv. 1911, 2 ed. 1926); E. Brunner, Das Gebot und die Ordnungen (Tübingen 1932, 2 ed. 1933); N. H. Søe, Kristelig etik (Khvn 1942, 3 ed. 1951); K. Kirk, Some principles of moral theology (New impr. London 1946; anglokatolsk); A. de Quervain, Ethik I—II, med deltitlarna Die Heiligung och Kirche, Volk, Staat (Zürich 1942—45; barthiansk); O. Schilling, Apologie der katholischen Moral (Paderborn 1936). S.v. È. ETIOPIEN. Forntidens folk menade med E. ett mycket vidsträcktare område än det, som nu kallas E. I forntiden kallades landet söder om Egypten vid övre Nilen mellan Libyska öknen och Röda havet, således det nuvarande Nubien och E., jämte Kordofan och Dar-Fur, för E. I vidsträckt bemärkelse utgjorde det benämningen på södra delen av den då kända världen, d. v. s. de delar av Afrika, som lågo söder om Egypten, samt sydöstra Asien. Redan i förhistorisk tid invandrade h amitiska folk. Jfr härmed uppgiften i folktavlan i 1. Mos. 10, att Ham födde Kus, det bibliska namnet för E. Kus fick enl. abessinsk tradition sonen Etiops och denne sonen Axumawi, tydligen personifikationer av landet i sin helhet och den heliga staden Axum. I historisk tid trängde semitiska stammar in i landet. Med dem följde en högre kultur. Semiterna grundade med Axum som medelpunkt ett starkt rike, som utbredde sig i olika riktningar. Med konungariket Saba, den mäktigaste staten i södra Arabien, rådde livliga förbindelser. E:s skiftesrika historia kommer klart till synes på det religiösa området. Primitiva föreställningar och bruk ha tydligen fortlevt från äldsta tid och uppblandats med liknande föreställningar och bruk inom de religioner, som senare inkommit i landet. Semitiskt inflytande på abessinarnas religion är påtagligt. Den utpräglade släktkänslan med det starka kravet på blodshämnd är något typiskt semitiskt. Det starkaste semitiska inflytandet tycks ha kommit från araberna och judarna. Geez eller etiopiska, abessinarnas numera utdöda heliga språk, och nu levande abessinska språk innehålla en stor mängd reli- 777 ETIOPIEN giösa ord och uttryck, som måste härleda sig från arabiska, hebreiska eller arameiska. Abessinarnas legender och traditioner, vilka ofta tala om förbindelser med judarna samt med särskild förkärlek sysselsätta sig med frågan om den israelitiska förbundsarkens överförande till E. under konung 5S alomons tid, och den abessinska kristendomens gammaltestamentliga prägel bära också vittnesbörd om semitisk påverkan. Kristendomen vann mycket tidigt insteg i E. Sannolikt kommo de första missionärerna till E. i fjärde årh. Meropius, en köpman från Antiokia, skall under en resa till Indien ha lidit skeppsbrott vid kusten av E. och hans två söner Edisius och Frumentius förts till hovet i Axum, varifrån kristendomen sedan skall ha vunnit utbredning. Frumentius skall under namnet Abuna Salama ha varit E:s förste patriark. Den arabiska invasionen i norra Afrika på 6000-talet hade för E:s vidkommande till följd, att det blev alltmer isolerat från den övriga kristenheten. Kampen mot araberna kunde emellertid ej avbryta förbindelsen med den koptiska kyrkan i Egypten. Från omkring 1300 ha alla etiopiska metropoliter invigts av den koptiske patriarken. Kampen mot muhammedanerna blev allt svårare, men E. räddades tack vare hjälp från Portugal. Den romersk-katolska kyrkan fick härigenom under någon tid ett betydande inflytande, men den gamla trons anhängare grepo till vapen mot jesuiternas förtryck och fördrevo de katolska missionärerna 1632. Stor berömmelse som den kristna trons försvarare vann kejsar Johannes i slutet på 1800-talet genom ett segerriki fräittåg mot Egypten, som betydligt utvidgat sig mot söder. Johannes’ efterträdare Menilek sökte på olika sätt höja Abessiniens kulturella standard, och detta arbete har fortsatts av E:s nuvarande härskare Hajle Sellassie I, f. 1891, tronföljare 1916, konung 1928, kejsare 1930. Sedan Etiopien 1923 anslutit sig till NF, företog han 1924 en resa till Europa, då han även besökte Sverige. Det italienska överfallet på E. 1935 omintetgjorde för en tid den upplyste fur- 778

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free