ETNOGRAFI a SN. r a N i Koptisk präst i Etiopien. stens strävanden. Sedan han återvänt till sitt land, har han ostört fått fullfölja sina planer. Av E:s befolkning, som uppskattas till 10 à 15 millioner, får man räkna med att en tredjedel är kristen, en tredjedel muhammedansk och en tredjedel hednisk. Av muhammedanerna tillhöra en stor del scheik Hausséns sekt. De ha sin heliga vallfartsort i det inre av Bale. Avy politiska skäl gynnade italienarna muhammedanerna och läto uppföra en mängd moskéer, av vilka många redan ligga i ruiner. Den etiopiska kyrkan är monofysitisk, d. v. s. den tror, att Jesus blott hade en natur, den gudomliga. Den genomgår för närvarande en reformation i evangelisk riktning. Bibeln läses ofta på amhariska, det talade riksspråket. Kyrkans ledande män ställa sig ej avvisande till tanken på samarbete med den infödda kyrkan, som äger en stor 779 och värdig kyrkobyggnad i Addis-Abeba. Katolikerna ha efter befrielsen från italienarna ej samma inflytande som förut. En hel rad kristna missionssällskap arbeta nu i E., från Sverige Evangeliska F osterlands-Stiftelsen, det äldsta, sedan 1866, och Bibeltrogna Vänner, Sudan Int. Mission, American Presbyterian Mission, det norska Luth. Missionssamband, dansk mission m. fl. Se även Monofysitiska kyrkor. Litt.: H. Salt, Account of a voyage to Abyssinia 1809—1810 (London 1814); J. M. Flad, Kurze Schilderungen der abessinischen Juden (Kornthal 1869); I. Guidi, Il Fetha Nagast o Legislazione del Re, codice ecclesiastico e civile di Abissinia (Rom 1899); C. H. Armbruster, Initia amharica (Cambridge 1908—1920); E. Littmann, Geschichte der äthiopischen Litteratur (Leipzig 1909); Deutsche Aksum-Expedition, 4 bd (Berlin 1913); G. K. Rein, Abessinien, 3 bd (Berlin 1918—1920); E. A. Wallis Budge, A history of Ethiopia, Nubia and Abyssinia (London 1928); C. Conti Rossini, Storia d'Etiopia (Milano 1928); N. Rodén, Abessiniens historia (Sthm 1930); G. Agge, I svart tjänst (Sthm 1935); F. Hylander, Ett år i tält (Sthm 1935); D. Buxton, Travels in Ethiopia (London 1949). N. R. ETNOGRAFI (folkbeskrivning; grek. ðvog, folk, ypáesw, [be]skriva), enligt en icke fullt stadgad terminologi den kulturforskning, som befattar sig med studiet av ett enstaka nu levande naturfolk (eller icke västerländskt kulturfolk). Den allmänna och jämförande e. med dess teoribildning brukar i motsats härtill betecknas såsom etnologi* och studiet av de västerländska kulturfolken i nuet såsom sociologi*, medan utforskningen av desammas äldre allmogekultur rubriceras som folklivsforskning och de primitiva folkens äldre historia och förhistoria faller under arkeologien*. Den engelska termen för e. är vanligen Social anthropology och den tyska Völkerkunde. E. omfattar alla ett folks eller en stams livsyttringar och skapelser, såsom näringsliv, klädedräkt, bostad, hantverk, samfärdsel, samhällsliv och andlig kultur. Hos naturfolken utgör detta alltsammans en så- 780