vitt åtskilda högkulturer, men den hör egentligen hemma i det kulturstadium, som omedelbart föregår dessa. Den amerikanska e. är mera realistisk och mindre spekulativ. Fr. Boas (1858— 1942) har med sin allsidighet och kritiska inställning fostrat många av dess ledande representanter. Han har bl. a. liksom senare polacken-engelsmannen B. Malin o wski (1884—1942) velat få fram kulturelementens funktion. Vidare har han lancerat begreppet pattern, mönster, för att känneteckna den säregna och komplicerade strukturen hos en bestämd kultur, som därför icke utan vidare kan jämföras med andra sådana. Denna tanke är utförd hos t. ex. Boas’ lärjunge Ruth Benedict (1887—1948). E:s betydelse för religionsforskningen har delvis framgått av ovanstående. Se även Animism, Höggudstro, Kult, Myt, Naturfolkens religioner. Litt.: Se alla under Etnografi anförda arbeten utom Piddington’s, vidare W. Schmidt, Religionen hos urkulturens folk (Sthm 1936); R. H. Lowie, The history of ethnological theory (New York 1937; grundläggande); R. Benedict, Patterns of culture (London 1985; sv. övers. Sthm 1949); G. Widengren, Religionens värld (Sthm 1945); dens., Religionens ursprung (Sthm 1946; ensidig kritik av evolutionismen); R. Karsten, Stridsfrågor inom den moderna sociologien och religionsvetenskapen (Helsingfors 1947; kritik av föregående, ofta slående, ibland missförstånd, och motsatt ensidighet); Ad. E. Jensen, Das religiöse Weltbild einer frühen Kultur (Studien zur Kulturkunde. 9; Stuttgart 1948); Les carnets de Lucien Lévy-Bruhl (Paris 1949); M. P. Nilsson, Letter to professor Arthur D. Nock on some fundamental concepts in the science of religion (i the Harvard theological review 1949; en granskning av förf:s tidigare åsikter i ljuset av nyare forskning och aktuell, svensk debatt); M. Mauss, Sociologie et anthropologie (Paris 1950; nytryck av tidigare arbeten med värdefull, lång inledn. av C/I. Lévi-Strauss). ETTERFÖLGELSE, se Efterföljd. EUDEMONISME kalles den etiske an- skuelse som bestemmer en handlings moralske verdi ut fra det formål som betegnes med det greske ord eudaimonia, velferd, 785 EUDEMONISME lykke (sÙ, vel; dauw, guddom, skytsånd). Lykketrangen var felles utgangspunkt for gresk etikk, men lykkebegrepet rommer en dobbelthet: dels et maksimum av lyst (gr. hedoné, derav hedonism e), dels en moralsk lykke ved å handle rett. Dobbeltheten merkes allerede hos Demokrit: mest mulig glede og minst mulig smerte er målet — men: sjelsro er bedre enn åndløse nytelser. For Sokrates var dyd og lykke ett, Etter Sokrates skilles motivene i den kyniske skoles hårdføre viljeetikk og den kyrenaiske skoles hedonisme (Aristipp). For Platon var dyden selv den eneste sanne lykke. Aristoteles satte e. i system i sin Nikomachiske etikk. Lykken kan oppfattes forskjellig: mengden søker nytelse, men den vise søker lykken i virksomhet (energisme), nærmere bestemt i en spesifikt menneskelig virksomhet: et liv i samsvar med den høyeste dyd. Denne tanken om personlighetens fullendelse ble Goethes etiske ledemotiv og er tatt opp i Fr. Paulsens »teleologiske energisme». — Linjen fra Demokrit ble ført videre av Epikur og hans skole. Epikur lærte at hverken kunnskap eller dyd er mål i seg selv, bare den individuelle lykke. Også sinnets gleder har sitt utspring i legemet, og frihet fra smerte er den største lykke. Men fornuften lærer en å øve selvkontroll og ta sikte på de fjernere mål og varigere gleder. En moderne form for epikureisk e. er den psykoanalytisk orienterte moral som fremfor alt søker å unngå sjelelige konflikter og nå en vitalt betinget sunnhet og harmoni. — Størst innflytelse har e. i nyere tid fått i form av utilitarisme (lat. utilitas, nytte), som i stedet for hedonismens egoisme (subjektiv e.) tar sikte på den felles nytte (objektiv e.). Nyttemoralen er preget av renessansens empirisme Og påvirket av epikureismen, men er ellers vesentlig et produkt av den nøkterne og praktiske engelske ånd. Den preger britisk moralfilosofi fra Bacon over Hobbes, Hume, Bentham, Stuart Mill til Bertrand Russell og er siden sitt gjennombrudd i opplysningstiden et grunnmotiv i moderne livsorientering. Som motiver til fellesnyttig 786