EVANGELIEBOK bøger. Efter at »Haandbogen 1539» havde bragt brudstykker i dansk oversættelse, samlede Peder Palladius stoffet i Alterbogen 1556, hvor epistler, evangelier og kollekter svarede ret nøje til den gamle ordning. En anden kollektrække overtoges fra Veit Dietrichs »Summaria» 1546. 1580 omdannedes de to kollektrækker til een med 60 kollekter fra Veit Dietrich og 13 fra Missale Romanum. I udg. 1564 tilføjedes bededagskollekter, litaniet med kollekter samt katekismens hovedstykker, hvortil senere kom lidelseshistorien. Alterbogen 1688 indeholdt hovedsageligt samme stof. Gudstjenesteforslagene af Bastholm (1785), Boisen (1806), og Balle (1811) tilstræbte alle, omend efter faldende kurve, en fuldstændig ændring af det gamle alterbogsstof, men ingen af disse forslag, sålidt som Mynsters fra 1839 trængte igennem. At det sidste blev lagt til side, skyldtes Grundtvigs forsvar for de gamle tekster (»Frisprog» 1839). Det fortsatte ønske om flere tekstrækker medførte 1885 — efter betænkning af det kirkelige råd — indførelse af en ny anden tekstrække, der skulle benyttes skiftevis med den gamle 1. tekstrække. De øvrige forslag fra disse år (Fenger 1874, Roskilde Konvent 1886 og 88), der hovedsagelig kun tilstræbte en udbedring af det gamle stof, resulterede 1895 i en revision af alterbogen, hvori bl. a. kollekterne moderniseredes og delvis omstøbtes. 1923 fremkom en ny kollektrevision, der foruden nødvendige ændringer betød en ret indgribende omarbejdning, der forårsagede en ikke ringe kritik. Alterbogen består nu af to tekstrækker med kollekter, nogle slutningskollekter, bl. a. til ugedagsgudstjeneste og på særlige festdage samt lidelseshistorien. Et nyt omhyggeligt arbejde med alterbogen, historisk og praktisk, er meget tiltrængt og vil forhåbentlig heller ikke udeblive fra officiel side. Litt.: C. T. R. F. Engelstoft, Liturgiens eller alterbogens og kirkeritualets historie i Danmark (Khvn 1840, endnu et standardværk); W. Rothe, Det danske kirkeaar og dets perikoper (4. ed. Khvn 1878); K. Gierow, Den evangeliska bönelitteraturen i Danmark 1526—1575 (Lund 1948, 791 se D. Lindquist’s behandling deraf i Kirkehistoriske Samlinger VI, 2); Art. i Tidehverv 1928 af Schack og Ludwigs; Art. i Præsteforeningens Blad 1950—51 af R. Fangel. R. F. För Finlands kyrka trycktes 1488 i Lübeck Äbo mässbok, Missale Aboense, som innehåller det under slutet av medeltiden använda textsystemet. Michael Agricola publicerade 1549 en finskspråkig mässbok, vari han ställde de traditionella evangelierna och epistlarna alternativt mot lectio continua. Dock förblevo i Finland de traditionella perikoperna i bruk. Från reformationstiden har bevarats endast en tryckt textsamling, Paul Juustens mässbok (1575), vars evangelier och epistlar, med några få undantag, äro desamma som i Missale Aboense och de svenska e. I den 1646 av Jonas Raumannus publicerade Manuale Finnonicum finnes utom psalmboken också en e., vars texter blott på några ställen skilja sig från Juustens mässbok. Våra senare e. fram till 1886 innehålla samma texter som Raumannus’ Manuale. En revidering av e. var ifrågasatt redan under 1800-talets första hälft (kyrkohandbokskommittén 1817, ordf. ärkebiskop Jakob Tengström). Är 1864 utkom ett kommittéförslag, som innehöll samma nya texter som den svenska e. av år 1862. Förslaget bearbetades i någon mån 1885. Vid kyrkomötet 1886 godkändes med små ändringar e:s 2. och 3. årgång texter, vilka såsom de nya svenska textserierna voro utvalda enligt alternativyprincipen som komplement till 1. årgången. Vid kyrkomötet 1913 godkändes en gammaltestamentlig textserie, vars texter kunna anlitas som alternativa predikotexter vilket år som helst, några ändringar och tillägg i de nya årgångarna, kollektböner till 2. och 3. årgångens texter samt en bearbetning av Kristi passionshistoria. Finlands e. innehåller således tre årgångar evangelier och epistlar, en gammaltestamentlig textserie samt tre årgångar böner. I e. ingå dessutom »Kristi lidandeshistoria», »Om Kristi uppståndelse från de döda», »Om Kristi himmelsfärd», »Historien om Jerusalems förstöring», den äldsta kyrkans trenne huvudbekännelser, Luthers lilla ka- 792