tionen, således opfattet, at bibelen skal fortolkes i sammenhæng, og at Guds ånd virker gennem bibelordet. De lutherske bekendelsesskrifter (hvorved forstås hele Concordiebogen) betragtes som værende i fuld læremæssig overensstemmelse med bibelen. Man afviser alt kirkeligt samarbejde, der ikke hviler på dette grundlag. Der opretholdes streng kirketugt med hensyn til både liv og lære. Frikirken har ca. 150 medlemmer ialt med én præst i Jylland og én i København. Medlemsblad: »Kirkenyt fra den evangelisk-lutherske frikirke». 1896 udskiltes (hovedsagelig på grund af personlige uoverensstemmelser) »De forenede evangelisk-lutherske frimenigheder i Danmark» under ledelse af Jørgen Sass (1854—1932). Denne kreds er lille og har kun en enkelt præst. Den må ikke forveksles med de grundtvigske frimenigheder i Danmark. Litt.: M. Neiiendam, Frikirker og sekter (3 ed. Khvn 1948); Kirkelig haandbog (Khvn 1951). S. B. EVANGELISKA ALLIANSEN (eng. The Worlds Evangelical Alliance) är ett organ för samarbete mellan protestantiska kristna av olika trosbekännelser, grundat 1846. Ehuru avsedd som en sammanslutning mellan enskilda kristna och icke emellan kyrkor eller officiella kyrkorepresentanter har E. verkat befruktande ej blott på andra kristna strävanden på alliansbasis utan också på den ekumeniska rörelsen överhuvud. Den grundsyn som funnit ett uttryck i E. kan spåras redan hos Jacob Acontius (d. omkr. 1566), som hävdade att man måste göra skillnad mellan de egentliga frälsningssanningarna och andra läror och dogmer. Sådana tankar genomsyrade så småningom vissa skikt av de protestantiska kyrkorna. Man ville »i väsentliga ting enhet, i icke väsentliga frihet, i allt kärlek». Efter olika initiativ och förberedande överläggningar, där skotska frikyrkan gjorde en betydelsefull insats, samlades i London 1846 till en konferens 922 deltagare från 50 kyrkosamfund och rörelser, därav 47 från 805 EVANGELISKA ALLIANSEN Europas fastland och 87 från Amerika. Det betonades, att det icke var fråga om en sammanslutning mellan kyrkosamfund, utan syftet var samarbete mellan enskilda evangeliska kristna. »Icke för att skapa enhet, utan för att bekänna sig till den ha kristna här samlats. De vilja så långt möjligt är öppet visa att de verkligen äro ett och sålunda levandegöra för sig själva och för andra att en levande, evig enhet förenar alla sant troende i Kristi kyrka.» Konferensen beslöt att bilda E. Organisationens syfte angavs sålunda: 1. Att främja enheten mellan evangeliska kyrkor och kristna individer. 2. Att främja religionsfrihet och bistå förföljda kristna. 3. Att samordna initiativ till evangelisk verksamhet och evangelisering. 4. Att betona den endräktiga bönens oerhörda betydelse samt att organisera den allmänna böneveckan. På denna enhetsgrundval ville E. vara en kamporganisation dels mot »otron» d. v.s. både rationalismen och den framväxande liberala teologin, dels mot »romanismen», d. v.s. både den romerska kyrkan och romaniserande riktningar inom de evangeliska kyrkorna. Med syfte att angiva de kristna grundsanningar som ansågos behövliga för gemenskapen antog konferensen 1846 följande trosgrund för E.: 1. De heliga skrifternas gudomliga inspiration, auktoritet och tillräcklighet. 2. Rätt och plikt till personligt omdöme vid tolkning av de heliga skrifterna. 3. Gudomens enhet och trefalden av personer i densamma. 4. Människonaturens fördärv till följd av syndafallet. 5. Guds Sons människoblivande, hans försoningsverk för människosläktet, hans medlareförbön och herradöme. 6. Syndares rättfärdiggörelse genom tro allena. 7. Den Helige Andes verk i syndares omvändelse och helgelse. 8. Själens odödlighet, kroppens uppståndelse, världsdomen genom vår Herre Jesus Kristus, evig salighet för de rättfärdiga och evigt straff för de orättfärdiga. 9. Det kristna predikoämbetets gudomliga instiftelse samt den förbindande och förblivande naturen av dopet och Herrens nattvard. Det angavs uttryckligen, att denna summering av lärosatser icke skulle betraktas såsom en tros- 806