EVANGELISKA FOSTERLANDS-STIFTELSEN bekännelse i formell mening ej heller skulle den draga gränser för det kristna broderskapet. I praktiken har också dessa nio trossatser, utan att formellt upphävas, fått vika för en enkel bekännelse till Kristus och ett däremot svarande liv. En del nationella avdelningar ha även formellt antagit en sådan förenklad form som grund för medlemskap. Så långt ifrån att vilja verka dogmatiskt särskiljande vill E. tvärtom arbeta för religionsfrihet och den har på detta område gjort en av sina betydelsefullaste insatser. E:s avdelningar i olika länder äro självständiga och oberoende av varandra ehuru E. sedan 1900-talets början mer och mer blivit en brittisk organisation. Som ett föreningsband har också den brittiska avdelningens råd tjänat, dels genom kvartalsskriften »Evangelical Christendom », dels genom det gemensamma programmet för allmänna böneveckan, som hålles i början av varje år. Elva internationella konferenser ha hållits och samlat ett stort antal deltagare. De höllos i London 1851, Paris 55, Berlin 57, Genève 61, Amsterdam 67, New York 73, Basel 79, Köpenhamn 84, Florens 91 och London 96 och 1907. De nationella avdelningarna utanför England arbeta numera främst genom den ovannämnda internationella böneveckan. E:s danska avdelning bildades 1884 av dr Kalkar och provst Vahl. Den består nu av 6 olika samfund under ledning av en styrelse till vilken varje samfund väljer en representant. En svensk avdelning bildades 1908 under ledning av prins Oscar Bernadotte. Avdelningen består av representanter för elva olika kyrkosamfund och organisationer, som vardera utsett en medlem och en suppleant. En norsk avdelning tillkom kort därefter under ett besök av prins Oscar Bernadotte i Oslo. Den består av en kommitté som förnyar sig själv. I Finland har aldrig någon avdelning av E. bildats, ehuru enstaka personer, främst tillhörande frikyrkliga kretsar, stått i nära kontakt med E. Litt.: E. Newman, Evangeliska Alliansen (Lund 1937); N. Karlström, Kristna samförståndssträ- 807 vanden under världskriget 1914—1918 (Sthlm 1947); Evangelical faith and freedom. Annual report of World’s Evangelical Alliance (London, årlig sedan 1846); Evangelical christendom (London 1950). Th. A. EVANGELISKA FOSTERLANDS-STIFTEL- SEN. Historia. Den ny-evangeliska väckelsen i Sverige under 1800-talets förra hälft fick i E. sin första hela landet omfattande organisation. Initiativtagare var prästmannen H. J. Lundborg (f. 1825, d. 1867), som tillhört en krets studenter i Uppsala, vilka i början på 1850-talet samlades för gemensam uppbyggelse. Efter en resa 1855 till Skottland, under vilken han fick starka intryck av den skotska frikyrkans verksamhet, började Lundborg planmässigt arbeta för bildandet av ett organ inom ramen för vår evangeliskt lutherska kyrka. Hela våren 1856 höllos överläggningar i Stockholm med personer, som intresserats för saken. Bland dem var B. W adström och framför allt C. O. R o s eniu s*. Den senare satte in all sin auktoritet till fromma för saken. Den 7 maj bildades sedan E., stadgar antogos och styrelse valdes. Baron J. Alströmer blev ordförande, pastor Lundborg sekreterare för utrikes brevväxling och pastor Wadström sekreterare för inrikes ärenden. Den första verksamhetsgren, som E. tog upp var kolportörverksamheten. Redan under de första åren gjordes för övrigt ansatser till nästan alla Stiftelsens framtida verksamhetsgrenar. Upptagande av en »evangelisk undervisningsanstalt» dryftades. — Betty Ehrenborg, Wadström och Lina Sandell fingo i uppdrag att utarbeta en sångbok och resultatet blev så småningom Sions Toner. Söndagsskolesaken låg också från början de ledande varmt om hjärtat. Redan första året utgavs tidningen Budbäraren med pastor Wadström som redaktör. På konferensen 1861 beslöts upptagande även av yttre mission och 1865 sändes de första vid Missionsinstitutet Johannelund (grundat 1863) utbildade missionärerna till Ostafrika. Därmed var Sveriges första självständiga mission i verksamhet. Till mis- 808