sionsföreståndare utsågs sedermera professorn Waldemar Rudin; organ för yttre missionen blev den 1834 av G. Scott grundade Missionstidning, för vilken C. O. Rosenius sedan 1842 varit redaktör. Arbetet utvidgades steg för steg. Sommaren 1869 upptogs sjömansmission, och Konstantinopel blev Sveriges första sjömansväårdsstation. 1878 upptogs ett nytt missionsfält i Indiens centralprovinser. Under sin verksamhetstid har E. vid några tillfällen varit utsatt för lärostrider. 1869 lämnade sålunda Waldemar Rudin Stiftelsen, enär hans teologiska uppfattning icke tillfullo överensstämde med styrelsemajoritetens. Under 1870-talet uppstodo strider angående försoningen och kyrkans nattvardspraxis (nattvardsstriden). Efter Rosenius’ död hade lektor P. Waldenström blivit en av de främsta ledarna inom Stiftelsen och var redaktör för Pietisten.I denna tidskrift framlade han i en predikan 1872 en från den ortodoxa avvikande uppfattning av försoningen, som blev orsaken till en lärostrid. Denna slutade med att Waldenström lämnade Stiftelsen. Med honom följde många missionsvänner, som sedan uppgingo i det 1878 grundade Svenska Missionsförbundet*. — En strid om bibelfrågan 1908—1911 ledde till en ny utbrytning ur Stiftelsen och till bildandet av missionssällskapet Bibeltrogna Vänner*. E:s organisation var under det första halvseklet jämförelsevis svag, vilket hade till följd att på många platser det snart blev slut med arbetet eller att detta leddes i annan riktning (till Missionsförbundet). Ofta ansågs den inre missionen ej så behövlig. Man ville hellre understödja hednamissionen. En fastare organisation kom emellertid till stånd 1921, gällande såväl centralledningen som arbetet inom de olika landsdelarna. Missionsexpeditionen skulle hädanefter utgöras av en missionsföreståndare, som vid sin sida skulle ha tre sekreterare för resp. inre missionen, yttre missionen och ungdomsverksamheten. Vidare skulle landet indelas i ett antal distrikt med var sin distriktsföreståndare. 809 EVANGELISKA FOSTERLANDS-STIFTELSEN I nutiden. Allt ifrån begynnelsen har E:s uppgift i hemlandet varit den, som angives i § 1 i stadgarna: »Att på den evangelisk lutherska bekännelsens grund befrämja Kristi rikes tillväxt, i vilket avseende $Stiftelsen, med fri anslutning till vårt kyrkosamfunds inrättningar, vill utgöra en föreningspunkt för frivilliga krafter ...» Dessa riktlinjer ha fullföljts. Nya föreningar ha bildats. Framför allt har man sökt nå ungdomen. I pastor Efr. Rang fick ungdomsverksamheten sin egentliga banérförare, vilken även startade De Ungas Tidning. Vid E:s årsmöte 1902 stiftades DeUngas Förbund (D.U.F.) som blev en hela landet omfattande ungdomsorganisation. Från 1907 började bibelkurser att hållas i olika delar av vårt land. Är 1910 grundlades på initiativ av rektor Joh. Rinman E:s Bibelinstitut vid Södertälje, där sedan tusentals frivilliga medarbetare utbildats. D.U.F. blev även organet för Stiftelsens barnverksamhet. Vid sidan av söndagsskolorna bildades barnmissionsföreningar under namn av solglimtar. 1919 upptogos särskilt juniorarbete, framför allt bland pojkar. För att bereda de unga möjlighet att förvärva sig kunskap i allmänbildande ämnen och giva dem kristlig fostran ha kristliga ungdomsskolor inrättats. Stiftelsen har för närvarande fem sådana: i Frostkåge, Mellansel, Hålland, Södertälje och Råå. I Mellansel finns dessutom en realskola på kristlig grund och på Restenäs vid Ljungskile har ett internatläroverk på kristlig grund upprättats. Är 1907 hölls det första svenska seminarist- och lärarmötet med kristligt program, och 1939 bildades E:s Seminarist- och Lärarefġörbund, som varje år anordnar seminarist- och lärarmöten. Bokspridningen har utvidgats till en hela landet omfattande bokförlagsvyverksamhet. Rosenius’ arbeten ha t.o.m. 1947 utgivits i 1.498.700 ex., därav »Betraktelser för varje dag i året» med 34 upplagor om tillsammans 155.000 ex. Vad beträffar den yttre missionen har för närvarande E. 4 missionsfält: Eritrea med sammanlagt 3.000 nattvardsberättiga- 810