- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
813-814

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliska råd - Evangelium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som man kan låta bli att följa, om man har mindre anspråk på sig själv. Litt.: Thomas ab Aquino, Summa II: 2 qu. 184; O. Schilling, Apologie der kath. Moral (Paderborn 1936 s. 73). S.v. E. EVANGELIUM betyder ett gott budskap, ett glädjebudskapņ. I N. T. har ordet fått karaktären av en teknisk term: Guds e., Kristi e., e. om riket (det messianska riket, himmelriket, Guds rike). För präglandet av detta begrepp har Jes. 52 och 53 kapitel varit av avgörande betydelse. I Jes. 52 är det fråga om Israels förlossning ur fångenskapen i Babel. En budbärare skyndar i förväg och bringar Sion den glada nyheten, det stora glädjebudskapet om att Gud gripit in och nu i spetsen för det förlossade gudsfolket vänder tillbaka till Sion: »Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: Din Gud är nu konung!» (Jes. 52: 7). Dessa ord ha fått tjäna som modell för den messianska tiden, då Gud genom att sända sin Messias skulle slutgiltigt förlossa sitt folk. Men under det att judafolket uppfattade Messias nationalistiskt såsom återupprättaren av Davids rike, får Messiastanken hos Jesus sin prägel av det nära sammanhanget mellan Jes. 52 och 53. Messias är icke en nationell befriare och världslig härskare, utan just »Herrens lidande tjänare», som ger sitt liv till lösen för många enligt Jes. 53 (jfr Matt. 20: 28). Därför mottog Jesus Johannesdopet — dopet till döden — såsom invigning till sitt Messiaskall; därför tillbakavisade han frestarens förespeglingar om en annan Messiasväg; därför började han, när Petrus bekänt honom såsom » Messias, den levande Gudens Son» (Matt. 16:16), förklara för sina lärjungar, att hans väg måste bli lidandets väg; och när Petrus sökte avhålla honom från denna väg, igenkände Jesus däri en satanisk frestelse, han såg däri människotankar, som stodo i strid med Guds tankar (Matt. 16:23). E. är budskapet om hur Gud lät löftena om Messias gå i uppfyllelse genom Jesus Kristus — men på ett helt annat sätt 813 EVANGELIUM än människorna hade väntat. E. är förkunnelsen av »en korsfäst Kristus». Det är budskapet om att det i denna vår värld inträffat något alldeles avgörande därigenom att Gud i Kristus »tog sin boning ibland oss» (Joh. 1: 14) och därigenom att Kristus tog på sig den förbannelse, som på grund av synden vilar över den gamla mänskligheten och genom sin död och uppståndelse upprättade Guds nya rike och lade grunden till en ny mänsklighet, som får leva sitt liv under Guds välbehag. E. är budskapet om hur »den gamla tidsåldern», den tidsålder, i vilken synden och döden regerade såsom härskare, nu är förbi och hur »den nya tidsåldern», rättfärdighetens och livets tidsålder tagit sin begynnelse, där vi få leva under Jesus Kristus såsom »vår Herre». För att få en rätt uppfattning om vad e. i nytestamentlig mening är måste man ständigt behålla i sikte, att det här icke är fråga om tidlösa religiösa sanningar, icke om en lära om Gud och de gudomliga tingen, utan att e. i ordets egentliga mening är ett budskap, budskapet om Guds gärning i Kristus. E. är förkunnelsen om något som skett och varigenom människolivets villkor blivit förvandlade. Men härtill måste läggas ännu ett, nämligen att e. icke blott är budskapet om en Guds gärning, utan att det självt är en Guds gärning. Det icke blott förkunnar om vad som skett i det förgångna, utan genom det sker något i det närvarande. E. är icke blott ord i vanlig mening, utan kraft. »E. är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror» (Rom. 1:16). Varje gång e. förkunnas och blir mottaget av människor, utför Gud sin frälsande gärning på dem. E. är fortsättningen av Kristi gärning och gör denna aktuellt närvarande och verksam för dem som höra och mottaga ordet. Om uttrycket e. urspr. brukades såsom beteckning för glädjebudskapet om Kristus och hans frälsning och därför alltid förekommer endast i singularis — det finns endast ett sådant glädjebudskap — kom det så småningom att bli beteckning även på de skriftliga berättelserna om Jesus, hans ord och gärningar. Av sådana 814

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free