Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Evangeliska råd
- Evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man kan låta bli att följa, om man
har mindre anspråk på sig själv.
Litt.: Thomas ab Aquino, Summa II: 2 qu. 184;
O. Schilling, Apologie der kath. Moral
(Paderborn 1936 s. 73). S.v. E.
EVANGELIUM betyder ett gott budskap,
ett glädjebudskapņ. I N. T. har ordet fått
karaktären av en teknisk term: Guds e., Kristi
e., e. om riket (det messianska riket,
himmelriket, Guds rike).
För präglandet av detta begrepp har Jes.
52 och 53 kapitel varit av avgörande
betydelse. I Jes. 52 är det fråga om Israels
förlossning ur fångenskapen i Babel. En
budbärare skyndar i förväg och bringar Sion
den glada nyheten, det stora
glädjebudskapet om att Gud gripit in och nu i spetsen för
det förlossade gudsfolket vänder tillbaka till
Sion: »Huru ljuvliga äro icke
glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen
för att förkunna frid och frambära gott
budskap och förkunna frälsning, i det han
säger till Sion: Din Gud är nu konung!»
(Jes. 52: 7). Dessa ord ha fått tjäna som
modell för den messianska tiden, då Gud
genom att sända sin Messias skulle
slutgiltigt förlossa sitt folk. Men under det att
judafolket uppfattade Messias
nationalistiskt såsom återupprättaren av Davids rike,
får Messiastanken hos Jesus sin prägel av
det nära sammanhanget mellan Jes. 52 och
53. Messias är icke en nationell befriare och
världslig härskare, utan just »Herrens
lidande tjänare», som ger sitt liv till lösen för
många enligt Jes. 53 (jfr Matt. 20: 28).
Därför mottog Jesus Johannesdopet — dopet
till döden — såsom invigning till sitt
Messiaskall; därför tillbakavisade han
frestarens förespeglingar om en annan
Messiasväg; därför började han, när Petrus bekänt
honom såsom » Messias, den levande Gudens
Son» (Matt. 16:16), förklara för sina
lärjungar, att hans väg måste bli lidandets väg;
och när Petrus sökte avhålla honom från
denna väg, igenkände Jesus däri en satanisk
frestelse, han såg däri människotankar, som
stodo i strid med Guds tankar (Matt. 16:23).
E. är budskapet om hur Gud lät
löftena om Messias gå i uppfyllelse genom
Jesus Kristus — men på ett helt annat sätt
813
EVANGELIUM
än människorna hade väntat. E. är
förkunnelsen av »en korsfäst Kristus». Det är
budskapet om att det i denna vår värld inträffat
något alldeles avgörande därigenom att Gud
i Kristus »tog sin boning ibland oss» (Joh.
1: 14) och därigenom att Kristus tog på sig
den förbannelse, som på grund av synden
vilar över den gamla mänskligheten och
genom sin död och uppståndelse upprättade
Guds nya rike och lade grunden till en ny
mänsklighet, som får leva sitt liv under
Guds välbehag. E. är budskapet om hur
»den gamla tidsåldern», den tidsålder, i
vilken synden och döden regerade såsom
härskare, nu är förbi och hur »den nya
tidsåldern», rättfärdighetens och livets tidsålder
tagit sin begynnelse, där vi få leva under
Jesus Kristus såsom »vår Herre».
För att få en rätt uppfattning om vad e. i
nytestamentlig mening är måste man
ständigt behålla i sikte, att det här icke är fråga
om tidlösa religiösa sanningar, icke om en
lära om Gud och de gudomliga tingen, utan
att e. i ordets egentliga mening är ett
budskap, budskapet om Guds gärning i Kristus.
E. är förkunnelsen om något som skett och
varigenom människolivets villkor blivit
förvandlade.
Men härtill måste läggas ännu ett,
nämligen att e. icke blott är budskapet om
en Guds gärning, utan att det självt är en
Guds gärning. Det icke blott förkunnar om
vad som skett i det förgångna, utan genom
det sker något i det närvarande. E. är icke
blott ord i vanlig mening, utan kraft. »E. är
en Guds kraft till frälsning för var och en
som tror» (Rom. 1:16). Varje gång e.
förkunnas och blir mottaget av människor,
utför Gud sin frälsande gärning på dem. E. är
fortsättningen av Kristi gärning och gör
denna aktuellt närvarande och verksam för
dem som höra och mottaga ordet.
Om uttrycket e. urspr. brukades såsom
beteckning för glädjebudskapet om Kristus och
hans frälsning och därför alltid förekommer
endast i singularis — det finns endast ett
sådant glädjebudskap — kom det så
småningom att bli beteckning även på de
skriftliga berättelserna om
Jesus, hans ord och gärningar. Av sådana
814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0421.html