EVIGHET berättande framställningar har N. T. bevarat fyra, de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus, Lukas) samt Johannesevangeliet. Också i detta sammanhang användes ordet e. urspr. i ental: det är det ena e. så som det framställts av Matteus (»Evangelium enligt Matteus»), Markus o. s. v. Först senare började man tala om evangelierna i flertal. Om den äldre forskningen ofta i evangelierna velat se biografiska framställningar av Jesu liv, är man numera allmänt ense om att de urkristna evangelieframställningarna äro gjorda i ett helt annat intresse än det biografiska. De ha tillkommit såsom t r o svittnesbörd och för att tjäna den kristna kultens behov. I centrum står tanken på »den korsfäste Kristus». Därför intar också lidandeshistorien en dominerande plats tillsammans med framställningen av Jesu förkunnelse om det messianska riket samt av hans maktgärningar, som visade att gudsrikets krafter voro verksamma genom honom. Syftet med de evangeliska berättelserna angives träffande i Johannesevangeliets ord: »för att I skolen tro, att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn» (20: 31). Se även Evangelieskrifter. Litt.: J. Schniewind, Die Begriffe Wort und Evangelium bei Paulus (1910); A. Harnack, Entstehung und Entwicklung der Kirchenverfassung und des Kirchenrechtes (Leipzig 1910, s. 199— 239); M. Dibelius, Die Formgeschichte des Evangeliums (2 ed. Tübingen 1933); dens., Geschichte der urchristlichen Literatur (Berlin 1926); R. Bultmann, Die Erforschung der Synoptischen Evangelien (2 ed. Giessen 1930); E. Molland, Das Paulinische Euangelion (Oslo 1934); Å. Ström och H. Åkerhielm, NT:s tillkomst och innehåll (Sthm 1938); O. Linton, De tre första evangelierna (Sthm 1938); A. Fridrichsen, Johannesevangeliet (Sthm 1939); En bok om bibeln (2 ed. Lund 1948); G. Wingren, Predikan (Lund 1949); A. Fridrichsen, G. Lindeskog och H. Riesenfeld, Inledning till N. T. (Sthm 1952). A. Ngn EVIGHET är ett vidlyftigt religiöst och filosofiskt begrepp med tre huvudbestämningar: en oupphörlig tid, en absolut obegränsad tid och motsatsen till all tid, tidlöshet. 815 1. Enl. Aristoteles filosofiska definition har varje ting sin varaktighet, en eon. Då rymden har varken början eller slut, är dess eon ändlös. I detta fall betyder eon (ô «iwyv) detsamma som ändlös tid. Man har alltså att skilja mellan en begränsad och obegränsad tid, mellan lång tid och e. Det renodlade filosofiska e.-begreppet härstammar från Platons dualistiska filosofi. I Timaios-dialogen får eon betydelsen: den tidlösa och ideala e., där inga dagar, månader eller år finnas. Tiden hör till den förgängliga världen, där allt är relativt. Idéerna, de absoluta och fullständiga tingen, stå utanför tids- och rumsrelationer. Detta e.-begrepp har fullt accepterats av Filon och har även haft inverkan på den nyare filosofien, t. ex. på Kants fenomenalism. 2. Det religionshistoriska e.-begreppet torde ha sitt ursprung i den babyloniska världsbilden, men fick en central religiös betydelse först i den iranska religionen. Då Zarathustras själsspekulationer förvandlades till en konsekvent eskatologi, gjorde man skillnad mellan två slag av den gudomliga tiden: den långa, men dock begränsade världstiden (zrvan daregho-chavadhata) och den ändlösa tiden, e. (z. akarana). En likadan utveckling kan följas i G.T. och senjudendomen. Det hebreiska ordet olam som redan i Septuaginta och sedan i N. T. motsvarar det grekiska aiybegreppet, betyder ursprungligen en förborgad avlägsen tid antingen i forn- eller i framtiden. Den goda gamla tiden kan betecknas som »’ola'ms dagar» (Amos 9: 11), likaså skall den »eviga» nåden räcka från släkte till släkte (Ps. 89: 1ff.). Men då den israelitiska skapelsetron och historiesynen allt klarare skildes från den allmänorientaliska cykliska tankegången, vars tidsbegrepp stammade från naturvärldens kretslopp, blev det möjligt att fatta den långa tiden i en absolut bemärkelse. Gud som skapat världen, är icke blott urgammal (1. Mos. 6:3; 21:383) utan evig, den som alltid har varit. Han, som leder alla folks öden och fortfarande skapar nytt 816