Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Evigt liv
- Evigt straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då Gud ensam är allt i alla och e. är
fullaste verklighet, bryter ut först efter det,
Kristus har segrat över den sista fienden,
döden (1 Kor. 15:23—24). Och ännu
längre utsträcker sig Kristus-livets seger. Enär
den uppståndne Kristus redan nu lever evigt
(Rom. 6:9), skall den kristne, som blivit
begravd med sin Herre i dopets död, vandra
i ett nytt leverne (Rom. 6:4). Kristus är
den kristnes fördolda men dock reala liv
redan här (Kol. 3:3—4; Gal. 2: 19—20).
I alla eoner betyder Kristus det
oförgängliga och oövervinneliga livet (1 Kor. 15:50
—55, 2 Kor. 5: 5).
E. erhåller i Johannes-litt. en
säregen tolkning, som dock är en fortsättning
av den paulinska eskatologien. E. är
fortfarande i apokalyptisk mening människans
slutgiltiga goda lott (Joh. 3: 16), något som
Jesus själv ger sina egna för att de icke
skola förgås för evigt (10:28). Själen,
människan, skall bevaras till det e. (12:25).
Ä andra sidan har e. redan börjat. Den som
tror på Jesus och som på den yttersta dagen
blir uppväckt av honom, äger redan nu e.
(Joh. 6:40, 47). På ett mystiskt sätt
förmedlar lyssnandet till Jesu ord och
åtnjutandet av det heliga sakramentet e. (6:48
—49). Denna mystik är dock eskatologiskt
orienterad. En likadan överflyttning från
döden till livet, som på den yttersta dagen
för från gravarna till livet, har redan ägt
rum. Guds Sons ord ha nu samma verkan
som i den avgörande stunden (Joh. 53:25,
28—29). Joh:s lära om e. kan alltså icke
likställas med den hellenistiska filosofiens
själsspekulationer. Det är icke själen, som
aldrig mera dör (Joh. 11:26), utan den
troende, som i Jesus äger uppståndelsen och
livet, fastän han är död (11:25). Närmare
denna uppfattning kommer de hellenistiska
mysteriereligionernas mystik, enligt vilken
den invigde i pånyttfödelsen får del av det
gudomliga livet. Det är dock skillnad
mellan troslivet här och det e. i härligheten
(1 Joh. 3: 2). E. betyder icke heller
tidlöshet i filosofisk mening.
3. Dogmhistoriskt slutord. Till de fyra
olika uppfattningarna om e. (antingen
paradisets urspr. oändliga liv eller den komman-
821
EVIGT STRAFF
de världens oupphörliga liv, eller också den
odödliga själens varaktighet i alla öden,
eller slutligen det liv med Kristus, som börjar
här före döden och fullkomnas i
härligheten) har dogmhistorien ingenting nytt att
tillägga; den har bara gjort nya
kombinationer och bearbetningar av desamma.
I kampen mot gnosticismen, som
avböjde all eskatologi och delvis byggde på
den dualistiska läran om själens frigörelse
från materiens våld och delvis med magiska
medel försökte åstadkomma odödlighetens
läkemedel, avgick kristendomen med seger,
fastän den icke kunde bevara den bibliska
tron alldeles ren. Den katolska
kyrk ans dogmbildning förde till en syntes —
som levat ända till våra dagar — mellan
den hellenistiska läran om själens e. och
den bibliska uppståndelsetron. Själen
börjar sitt eviga antingen ljusa eller dystra liv
genast efter döden, medan kroppen först
genom uppståndelsen får e. Det
eskatologiska tankesättet har i och med detsamma
förtunnats: vägen går från jorden genom
paradiset och skärselden till himmelen
(Dante). Inom protestantismen
börjar man återvinna den bibliska tron. E. är
Guds gåva efter uppståndelsen i den
kommande världen. Det är dock verklighet
redan nu i Kristus och i hans kyrka. Det är
det sanna livet i Guds gemenskap.
Se även Dom, Liv, Livet efter døden.
Litt.: J. Lindblom, Das ewige Leben (Uppsala
1914); H. E. Weber, »Eschatologie» und » Mystik»
im N.T. (Gütersloh 1930); H. Sasse, «lwy, atwvioç
(Theol. Wörterbuch zum N. T. 1, Stuttgart
1933); R. Bultmann, Yw (Theol. Wörterbuch
zum N.T. 2, Stuttgart 1935); O. Cullmann,
Christus und die Zeit (Zürich 1946); Aimo T.
Nikolainen, Der Auferstehungsglauben in Bibel
und ihrer Umwelt 1 (Helsinki 1944) och 2
(Helsinki 1946). A. T.N.
EVIGT STRAFF. Iden judiska
apokalyptiken har tanken på e. från första början
utgjort motstycket till det eviga livets
hopp. Då de döda uppvakna, uppstå
somliga till evigt liv och somliga till evig
försmädelse och blygd (Dan. 12:2). Denna
tanke, som genomgår hela apokalyptiken,
har två huvuduttryck. Redan G.T:s
profeter förkunnade, att Gud förstör och till-
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0425.html