äldraståndet i sitt ställe på jorden. Eftersom Guds goda vilja i denna tillvaro blott kan ske under kamp med ondskans makter, står möjligheten öppen för föräldrarna att vara goda el. dåliga föräldrar, liksom barnen i olydnad kunna förneka sitt faktiska barnaskap eller i lydnad för Guds vilja förverkliga det. Men människans ställning såsom skapad av Gud innesluter ett krav på att de faktiska relationer som f. konstituerar utgestaltas i enlighet med Guds vilja, uppenbarad i lagen (4. budet). Det ömsesidiga tjänande som ligger i f:s väsen innebär enl. luthersk åskådning för föräldrarna en plikt att uppfostra sina barn. I våra dagar gör samhället mer än någonsin för de ungas fostran genom att inrätta barnträdgårdar, skolor, ungdomsgårdar etc. Dock inser man klart att inga andra institutioner kunna ersätta hemmet som fostringshärd, även om den fostran som f. där kan ge behöver kompletteras. I det mest avgörande skedet av barnens utveckling utgör f:s eget liv den naturliga och oersättliga formen för uppfostran ej blott till nyttiga kunskaper och färdigheter, utan även till regelbundna livsvanor i fråga om ordning, hygien och arbete. Barn som vuxit upp i anstalter, hur goda dessa än må vara, präglas ofta varaktigt av bristen på de djupa personliga relationer som känneteckna familjelivet. I f. förena starka band av naturliga känslor de olika medlemmarna inbördes och underlätta en fostrande påverkan: föräldrarnas kärlek och ansvarsmedvetande, barnens självfallna tillgivenhet, deras accepterande av beroendeförhållandet till föräldrarna, deras beundran av far och mor. Helt naturligt kan ställningen inom f. missbrukas liksom varje annan kallelse: föräldrarna kunna utnyttja barnen i själviskt syfte, och barnen kunna missbruka föräldrarnas kärlek och ömhet för att utverka oförtjänta el. otillbörliga fördelar till men för karaktärens fostran. Utom det ansvarsmedvetande och den vilja till inbördes solidaritet som sålunda förutsättas om f:s idé icke skall förnekas, krävas av föräldrarna förmåga av inlevelse i barnens själsliv och förståelse av dettas särart jämfört 841 FARISÉER med de vuxnas. Den nutida psykologiskt orienterade pedagogiken kan här erbjuda värdefull hjälp. — Det må även framhållas att familjelivet har en fostrande betydelse icke blott för barnen, utan även för föräld- rarna, i det dessa här gå in under ett nytt och sporrande ansvar. F. är ej självändamål utan ingår som led såväl i ett rättsligt ordnat världsligt samhälle som i en andlig gemenskap, kyrkan. Den förra ställningen förskaffar f. skydd av staten genom dennas lagar och ordningsmakt, vari Guds omvårdnad kommer till uttryck, men innebär också att f. står i ansvar för den värld som lever utanför den. Detta ansvar är i grunden förnekat genom det ödesdigra ingrepp i f. som betecknas av den i totalitära statsläror uttalade uppfattningen att barnen icke tillhöra f. utan staten, som därför också äger rätt att ideologiskt dirigera deras uppfostran. Här kräver staten på ett sätt som leder till olösliga konflikter på sidan om föräldramyndigheten en auktoritet som den ej kan göra anspråk på. Endast via f. kan individen rätt inordnas i samhället och fostras till medborgare däri. — Som led i kyrkan är f. förpliktad att giva Guds ord rum ¢i sitt liv och böja sig under Guds vilja för att rätt kunna tjäna det gemenskapsliv, i vilket Gud givit den en viktig plats. Litt.: R. Sundelin, Framställn. och granskning af Luthers sociala etik 1. Familjen (Uppsala univ. årsskr. Uppsala 1880); P. Häberlin, Föräldrar och barn (övers. Sthm 1928); A. Runestam, Äktenskapets etik (Sthm 1935); G. Wingren, Luthers lära om kallelsen (diss. Lund 1942); C. C. Zimmerman, Family and civiliza- tion (New York 1947). H. N—n FANGEFORSORG, se Fångväård. FARISÉER. Namnet »fariséer» kommer över latinet från det grekiska apioax?o!, vilket formats efter det arameiska perisai'ia, best. form plur. av peris, på hebreiska parus. Vi veta icke med säkerhet, när fariseismen såsom särskild riktning eller parti uppstod, ej heller vad som avsågs med benämningen. Med säkerhet påvisbar är fariseismen under mackabéertiden. Ända till omkr. 90 e. Kr. kalla detta partis medlem- 842