förstlingen från fiskafänget eller skörden viges, och andra riter utföras, vilka skola avvärja sjukdomar och olyckor under det kommande året. Ceremonierna, som bara i denna del av Kalifornien växla starkt på ett dussintal skilda platser, sägas vara instiftade av de andevarelser, som före människornas ankomst befolkade jorden. Deras ord och handlingar reciteras och utföras dramatiskt av en präst, som förberett sig med reningar och askes. På ön Ceram i Moluckerna är det ett annat urtidsskeende, mordet på en kvinnlig gudomlighet, Hainuwele, som står i f:s centrum. Detta dåd berövade människorna deras odödlighet. Men samtidigt med döden kom också fruktsamheten och alstringskraften in i människovärlden. Och ur den dödade Hainuwele, som även är identisk med månen och svinet, spirade nyttoväxterna upp. Människornas liv är över huvud taget på ett ytterst mångfaldigt sätt förbundet med gudaflickans öde. I pubertetsriterna få initianderna återuppleva den första döden, för att de därigenom också skola få de första människornas alstringskraft. På samma sätt får huvudjakt och kannibalism hos Marindanim, ett papuasfolk på Nya Guinea, sin förklaring såsom ett rituellt upprepande av det livsskapande urdråpet. Detsamma gäller dajakerna på södra Borneo, hos vilka varje f. ävenledes har en kosmologisk betydelse. Den utgör ett upprepande av urtidens skapelsemysterium. Ur det förintade världsträdet uppkomma världsalltet och människosläktet, ur den dödade elefanten med det gyllene skinnet all materiell rikedom och ur det dräpta prästparet i urtiden de viktigaste nyttoväxterna. Indiska offerhögtider, främreorientaliska, gammalgrekiska och hellenistiska nyårsresp. mysteriefester uppbäras av samma grundtankar som naturfolkens f. Detta innebär icke, att man som Kerényi och Ad. E. Jensen behöver förutsätta en kulturhistorisk förbindelse mellan Hainuwele och Persefone. Även om urtidens grundläggande och livsskapande handlingar förnyas vid varje slags f., står alltefter dennas särskilda art det ena 861 FESTER OCH HELGDAGAR eller andra urmomentet i förgrunden. En indisk bröllopsfest utgör bl. a. en förnyelse av det kosmiska mysterium, då jord och himmel en gång förenades med varandra: mannen är vid bröllopet himlen och kvinnan jorden. I Japan spelar det gudomliga urparet Izanagi och Izanami samma förebildande roll. Hos maorierna återspegla alla stadier i barnets tillblivelse det mytiska urskeende, då jordjungfrun Hine-Ahu-One blev den första barnaföderskan. 3. Kristna f. Nämnda betraktelsesätt kan synas främmande för det moderna tänkande, som i allmänhet rör sig med ett lineärt tidsbegrepp. Det är dock i större eller mindre utsträckning utmärkande för all levande religion, även för kristendomen. Den kristna vigseln inskärper, att äktenskapet är en gudomlig skapelseordning. I vigselritualet citeras Guds ord till Adam och Eva, det bibliska urpar, vars öde i alla hänseenden blivit mänsklighetens: »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött» (1 Mos. 2: 24). Och vid jordfästningen heter det, likaledes med hänvisning till Adams lott: »Av jord är du kommen. Jord skall du åter varda» (1 Mos. 3: 19). Sabbatsvilan är en återspegling av Guds egen vila. Förbindelsen mellan nuet och världens begynnelse är i de nämnda exemplen närmast av det slaget, att jordiska institutioner och skeenden få sin helgd eller förklaring genom att återföras på gudomliga utsagor eller handlingar. Urdramat uppföres icke på nytt eller identifieras med det som sker nu, åtminstone icke för ett modernt medvetande. Men i ett kristet sakrament som nattvarden är detta alltjämt fallet. Samtidigt framträder också olikheten mellan det kristna mysteriet och naturfolkens f. Den kristna människans livslott är förbunden med två tidsåldrars begynnelse, skapelsens mytiska urtid och nyskapelsens eller frälsningens historiska epok, då Jesus Kristus framträdde. Enligt nytestamentlig och gammalkristen uppfattning är frälsningshistorien i sin tur förebildad av händelser under det Gamla förbundets tid. Härigenom uppkommo ett flertal olika tidsrelationer. 862