måde vilkårlig. Det gælder netop om at få opstillet de fiktioner, der fremmer livet. Erkendelsen har en afgørende biologisk værdì, om end den ingen sandhedsværdi har. I alle videnskaber er fiktionerne uundgåelige. Således må nationaløkonomen for at kunne fremstille det økonomiske livs love arbejde med fiktionen om et menneske, der ene og alene er bestemt af materielle, egennyttige interesser og præcist er i stand til at beregne økonomisk tab og gevinst. Hvilket eksempel også viser forskellen mellem hypotese og fiktion; der er jo ikke tale om en hypotese om, at sådan er mennesket i virkeligheden. Fiktionen kan meget vel lide af en indre modsigelse og alligevel være udmærket til sit brug; ofte er de logisk modsigelsesfulde fiktioner de værdifuldeste, hvilket Vaihinger bl. a. påviser for matematikkens vedkommende. Ejendommeligt er det, at det ikke alene er på det videnskabelige område, men også på livsanskuelsens og religionens område, at Vaihinger taler fiktionernes sag. Fantasiforestillingerne, myterne skal opretholdes og støttes, thi de fremmer livet, selv om man godt ved, at der ikke svarer nogen objektiv virkelighed til dem. I »Annalen der Philosophie», der begyndte at udkomme i 1919, er der af en række forskere arbejdet på Vaihingers linie. Ligeledes i Bausteine zu einer Philosophie des Als-Ob 1922 ff. Litt.: S. Willrodt, Semifiktionen und Vollfiktionen in der Philosophie des Als Ob von Hans Vaihinger (diss. Gräfenhainichen 1933); H. Scholz, Die Religionsphilosophie des Als-Ob (Leipzig 1921). K.E. L. FILANTROPI, se Kirkelig filantropi. FILEMON (grek. çıÀúpwv) är känd endast genom det av Paulus till honom skrivna, i N.T. upptagna brevet (se nedan). Av detta framgår att F. blivit omvänd till kristendomen av Paulus (v. 19), att han ägde slavar och ett så stort hus att det kunde tjäna som mötesplats för de troende och att han hade råd till en icke ringa kristlig kärleksverksamhet. Då de personer som Paulus i brevet hälsar i stort sett äro desamma som 869 FILIPPERBREVET de som nämnas i Kol., antar man att F. var bosatt i Kolosse, där lokaltraditionen länge även utpekade hans hus. Enl. gammalkyrklig exeges var den i v. 2 nämnda Appfia hans hustru och Arkippus deras son. Brevet till F. är av Paulus’ privatbrev det enda som bevarats. Att detta skett, torde bero på att det tidigt, kanske från första stund, kom att följa med Kol. och avskrevs tillsammans med detta. Då det är ganska kort, har man, på grund av v. 19, förmodat att det i sin helhet vore nedskrivet av Paulus själv, alltså icke dikterat. Anledningen till brevet är att en av F:s slavar, Onesimus, rymt, men genom Paulus omvänts till kristendomen och nu av denne återsändes till sin herre. Paulus försöker beveka F. att inte bestraffa rymlingen, utan taga emot honom såsom en kristen medbroder. Med ledning av v. 9 har man vanl. antagit att brevet skrivits medan den åldrande aposteln satt fängslad i Rom. Några forskare ha dock gjort gällande att Paulus varit fånge också i Efesus, där traditionen ännu visar hans fängelse, att det låg närmare till för en slav från Kolosse att bege sig dit än till det avlägsna Rom och att uttrycken »den gamle» och »en Kristi Jesu fånge» äro religiösa termer, som ange Paulus’ auktoritativa myndighet. Men å andra sidan kan Onesimus avsiktligt ha uppsökt Paulus, var denne än befann sig, för att just hos honom finna en trygg fristad (asyl). Därmed förlora vi möjligheten till en säker datering av brevet. Dess värde består främst i den karaktäristik som det ger av sin författare. Organisatorn och tänkaren Paulus visar sig äga också den avväpnande humorns nådegåva. Se även Paulus, Pastoralbreven. Litt.: W. Michaelis, Die Gefangenschaft des Paulus i Ephesus und das Itininerar des Timotheus (Gütersloh 1925); E. Lohmeyer; Die Briefe an die Philipper, an die Kolosser und an Philemon (Göttingen 1930, Meyers serie); J. Schmid, Zeit und Ort der paulinischen Gefangenschaftsbriefe (Freiburg 1931, katolsk); J. Knox, Philemon among the letters of Paul (Chicago 1935). R. Gg FILIPPERBREVET. 1. Om grunnleggelsen av menigheten i Filippi forteller Ap.G. 16: 870