der å stå sammen om det uforfalskete evangelium, både overfor den judaistiske forvrengning av det (3:2—10) og overfor en falsk fullkommenhetslære (3:11—15), såvelsom overfor en’ praktisk libertinisme (3: 17—21). Men ennå må nevnes et motiv som allerede forlengst er påpekt av utleggerne og av J. A. Bengel blitt sammenfattet i de to ord: Gaudeo, gaudete! Med rette har man kalt F. brevet om gleden (K. Barth). Atter og atter forsikrer P. leserne om sin egen glede (1:4, 18; 2:2, 17 f.; 4:1, 10), og igjen og igjen taler han om deres glede eller formaner dem til å glede seg med ham (1:25; 2:18, 28; 3:1; 4:4, 10). Substantivet xp forekommer i alt 5 ggr, verbet yaípesy 8 og ovyxaipey 2 ggr i dette korte brev. Dette motiv forbindes med det foregående, idet P. ved sitt brev ønsker å oppmuntre filipperne, som åpenbart har uttrykt sin bekymring for hans sak og har villet trøste ham ved sin gave. Derfor forsikrer han dem om sin egen glede over evangeliets fremgang (1:18, 25; 2:17) og over lesernes deltakelse med ham i hans arbeid for det (1: 4 f.; 4: 10), likesom han formaner dem til å gjøre hans egen glede fullkommen ved sin innbyrdes enhet (2: 2 f.), og på den annen side glede seg med ham selv over hans martyrium (2:18) og overhodet alltid å glede seg i Herren (3:1; 4:4, sml. også 2:28f.). I en sum: F. er skrevet for å gjøre det særegne samfunn som består mellom apostelen og denne menighet til et samfunn også i gleden over evangeliet. F. er på den ene side et takkebrev for den glede leserne har gjort P. ved sin deltakelse i evangeliets sak, på den annen side en gjengave. Den glede menigheten har skjenket sin apostel, gir han dem igjen med renter. Se også Paulus. Litt.: K. Barth, Erklärung des Philipperbriefes (München 1928); E. Lohmeyer, Die Briefe an die Philipper, an die Kolosser und an Philemon (Kritisch exegetischer Kommentar zum N.T. 9, 8. ed. Göttingen 1930); O. Moe, Filipperbrevets grunntanke og tankegang (Teologi og Kirkeliv 1931, 50 ff.); dens., Til medarbeidere for evangeliet. En tolkning av Paulus’ brev om gleden (Filipperbrevet) (Oslo 1940). O. M. 873 FILON FILON från Alexandria, judisk teolog och filosof med grekiska som modersmål. F. levde vid tiden för Kristi födelse; ett säkert datum i hans liv är hans deltagande på äldre dagar i en judisk beskickning till kejsar Caligula år 39; denna resa har han själv levande skildrat i en bevarad skrift. Han tillhörde de högsta kretsarna bland de helleniserade judarna i Alexandria och hade tillfälle att ostört ägna sig åt lärda mödor. Hans lärdom är övervägande grekisk, kanske har han i början av sin verksamhet som tänkare och skriftställare så gott som helt stått på grekisk grund och först så småningom kommit mera in i det specifikt judiska. Riktigt djupt in i den äkta judiska traditionen förefaller han aldrig ha trängt. Det är ett ännu ouppklarat problem vilken ställning han har intagit inom sin samtids judendom och alexandrinska judiska menighet. De senare judarna, som avstängde sig från det grekiska, ha icke fäst något avseende vid honom, men hos de kristna kyrkofäderna fick han så mycket större betydelse. För dem blev han en vägledare och impulsgivare i deras strävan att kläda den kristna läran, i den grekiska tankens dräkt. Hans flesta bevarade skrifter, som äro skrivna övervägande för grekisk publik, äro avhandlingar om och resonerande kommentarer till partier av Moseböckerna, särskilt 1. Mos. Han tolkar där de bibliska utsagorna i den grekiska filosofiens anda, särskilt starkt är det stoiska inslaget, därjämte det platonska och ny-pythagoreiska (sedan slutet av den hellenistiska tiden hade det blivit vanligt hos grekerna att sammansmälta stoiska och platonska tankar). Han använder därvid ofta den allegoriska tolkningsmetoden, som de helleniserade judarna redan före honom hade övertagit från den grekiska homerostolkningen. Världen är en levande organism, vars styrande själ den personlige Guden är. Skapelsen har framgått ur honom genom hans Logos, »tanke», »ord», som alltså förbinder honom med världen; Logos är också det medium, varigenom människan kan höja sig upp till honom från den bristfulla sinnliga världen. 874