FINLAND fientliga radikalpietismen, den konservativare hallensiska pietismen och herrnhutismen in i landet, där de under slitande strider smälte samman med varandra och förenade sig med det kyrkliga fromhetslivet. Den för 1800-talet mest utmärkande företeelsen är den inhemska folkväckelsen med sina olika riktningar: de »väcktas» rörelse (centralgestalt Paavo Ruotsalainen*), bedjarrörelsen (Henrik Renqvist*), den evangeliska rörelsen (F. G. H edberg*) samt laestadianismen*. Dessa rörelser stannade inom kyrkan och verka där alltjämt religiöst fördjupande på folklivet. Sedan 1800-talet har en omfattande föreningsverksamhet verkat stimulerande på det religiösa livet i församlingarna. Vid tiden för skilsmässan från Sverige var F:s kyrka delad i två stift, Åbo och Borgå (tidigare Viborgs) stift. I detta nu har den lutherska folkkyrkan 6 stift: Äbo ärkestift samt Tammerfors, Uleåborgs, St Michels, Kuopio och Borgå stift. Till det sistnämnda höra alla landets svenskspråkiga församlingar. År 1869 träddeenny kyrkolag i kraft. I denna erkännes i princip religionsfriheten och grundas ett lagstiftande organ för kyrkan: kyrkomötet, som sammanträder vart femte år. En kyrkostyrelse handhar sedan 1944 kyrkans ekonomiska angelägenheter, och det s.k. förstärkta biskopsmötet företräder den högsta administrativa myndigheten i kyrkan. Från 1923 har det varit möjligt att utträda ur kyrkan utan att inträda i annat religionssamfund. Till landets östra delar kom kristendomen i grekisk-ortodox form, men när Karelen vid freden i Stolbova anslöts till det svenska riket, blevo dessa områden liksom Ingermanland, delvis genom en hårdhänt genomförd tvångsomvändelse, till största delen lutherska. En grekisk-ortodox kyrka* fortlevde emellertid i F. Se även de olika stiften. Litt.: E. Bergroth: Suomen Kirkko 1—2 (Borgå 1902); W. Schmidt, Finlands kyrka genom tiderna (Sthm 1940); I. Salomies, Suomen kirkon historia 1—2 (Helsingfors 1944—1949). Alla dessa arbeten innehålla litteraturhänvisningar. 1. S. 883 2. Nutida religiösa förhållanden. S t a t istik (1949): Evang.-lutherska folkkyrkan, 4.035.132; Svenska Olaus Petri församlingen, 998; övriga lutheraner, 942; grekisk-katolska, 72.518; romersk-katolska, 1.189; anglikaner, 11; metodister, 2.074; baptister, 1.754; övriga frikyrkliga, 5.560; adventister, 3.023; mosaiska trosbek., 1.536; muhammedaner, 648; fria katolska kyrkan, 136; Jehovas vittnen, 28; mormoner, 109; civilregistret, 105.621. Följande faktorer ha bestämt det nutida religiösa läget: den religiösa folkundervisningen, som inleddes under reformationstidevarvet, men blev en faktor av större räckvidd först under ortodoxiens tid, de folkliga väckelserörelserna på 1700- och 1800-talen, i viss mån de frikyrkliga väckelserörelserna, såsom baptismen, metodismen och pingströrelsen, från slutet av 1800-talet, samt slutligen den alltjämt pågående sekulariseringen. Då väckelserna i större omfattning bröto fram under förra hälften av 1800-talet, har man häri velat se kristendomens verkliga genombrott i folksjälen: personlig kristendom blev då en makt i folkmedvetandet. Det religiösa läget påverkas av den ställning det kristna tänkesättet intar i det offentliga livet. Sekulariseringen har fortskridit ganska långt inom de kulturella kretsarna, men efter krigsåren 1939—44 kan en viss återgång till kristen livsinställning konstateras. Inom s k o 1-väsendets ledning har visserligen en strävan framträtt att länka utvecklingen, speciellt vad folkskolan* beträffar, in på en väg, som skulle begränsa kyrkans insats i det uppväxande släktets daning. Dessa strävanden, som framträdde dels i början av 1920-talet, dels åter på 1940-talet, ha dock icke fått någon större omfattning. I universitetskretsar har man efter år 1945 kunnat spåra en växande förståelse för kristen livsinställning. Om en motsvarande förändring inom arbetarvärlden vittnar bl. a. den socialdemokratiska partikongressens beslut av år 1949 i religionsfrågan. Alltsedan partiets grundläggning år 1903 har det intagit en negativ inställning till kyrkan, men 1949 fick partiprogrammet på denna punkt en mer positiv formulering. 884