Kyrkan har fått förbättrade yttre möjligheter för sin verksamhet: ny finsk bibelöversättning (1938), nya psalmböcker på finska (1938) och på svenska (1943), ny katekes (1948), två nya församlingsinstitut (1948—50), bibelinstitut (1945), nya lokaliteter för två diakonissanstalter, som tidigare varit förlagda på det avträdda området av Karelen, en ny diakonissanstalt (i Björneborg), ett nyvaknat intresse för ungdomsarbete, för kyrkomusik o.s. v. Härtill kommer rundradions stora insats med radierade högmässor, morgonandakter varje vardagsmorgon samt aftonandakter tre vardagskvällar i veckan. Lekmännens aktiva deltagande i kyrkans verksamhet har utvecklats genom inrättandet (1950) av gemensamma möten för präster och lekmän (legala prosterimöten och stiftsmöten). Genom att införa avgångsplikt och pension för präster och kantor-organister (1949) har man berett yngre krafter vidgade möjligheter. Men även en rad negativa faktorer bör observeras. Symptom på en hotande prästbrist har framträtt från slutet av 1940-talet. De fem krigsårens verkningar (1939—44) ha ingalunda utplånats. En halv miljon från sin hembygd fördrivna människor har omplanterats i en ny miljö, och detta har ej kunnat ske utan allvarliga risker, både etiska och religiösa. En energisk kolonisationspolitik till trots har en stor del av de evakuerade karelarna sökt sig till städer och industriorter, och just där är kyrkans grepp om dem svagast. Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Lahti växer i så raskt tempo, att man icke förmått bygga kyrkor och inrätta prästtjänster i den omfattning, som förhäållandena krävt. I ett land där invånarna fritt kunna ut- träda ur kyrkan, är tillhörigheten till kyr- kan i en viss grad en exponent för det religiösa intresset. Religionsfrihetslagen som gav medborgarna denna frihet trädde i kraft år 1923. Vid dess utgång tillhörde 21.076 eller 6.1 promille av befolkningen civilregistret. Nedanstående tabell belyser den därpå följande utvecklingen. Blott en femårsperiod visar en proportionell minskning av civilregistret. Detta har sin 885 FINLAND Promille av År A bsol. tal. befolkningen 1923 21.076 6.1 1928 41.550 11.5 1933 61.954 16.6 1938 71.748 18.6 1943 72.787 18.5 1948 90.341 21.6 1949 105.621 25.0 1950 119.453 29.5 förklaring däri att under krigsåren propagandan för utträde ur kyrkan låg nere och tillhörigheten till kyrkan framstod som särskilt värdefull, då allt tycktes vackla. Denna propaganda har särskilt efter år 1944 på vissa arbetsplatser varit rätt hetsig. En ganska vanlig företeelse är att, medan familjefadern träder ut ur kyrkan, hustrun och barnen stanna kvar. Märkas bör även att då pingströrelsen ej har eget personregister, är dess medlemmar inskrivna i civilregistret. Folkets religiösa intresse belyses ytterligare av den kyrkliga statistiken över antalet kyrkobesökare i medeltal per söndag: År Om sommaren Om vintern 1942 130.696 99.331 1946 132.688 103.794 I ett delvis glesbebott land är radion ett betydelsefullt medel för kyrkan. En gallupundersökning av november 1951 kastar ljus över antalet avlyssnade högmässor. Man har räknat att c:a en miljon människor varje söndag lyssnar till en radierad högmässa. Detta tal befinner sig i tillväxt, då landet allt mer elektrifieras. L. P—aa 3. Kyrkans arbete. Bestämda historiska faktorer ge det kyrkliga arbetet i F. dess prägel. Främst bör arvet från Sverige nämnas. Särskilt har ortodoxiens tid satt förblivande spår i organisationen av kyrkans verksamhet. Hit höra verkningarna av 1686 års kyrkolag. Många olikheter åter mellan Sveriges och F:s kyrkoliv få sin förklaring därav, att 1800-talets väckelserörelser i F. stannade inom kyrkan. Det har påverkat arbetsformerna och skapat den väckelsebetonade andan i kyrkan. Kyrkolagen av 1869 gav kyrkans verksamhet möjligheter till Litt.: se under 3. 886