FINLAND friare utveckling. Från 1800-talets sista decennier har den kristliga föreningsverksamheten intimt förbundit sig med kyrkans arbete. Men från början av 1900-talet har samtidigt en tendens framträtt att genom lagstiftning och praktiska initiativ vidga kyrkans direkta verksamhet och i den upptaga arbetsuppgifter, som tidigare fyllts av fria föreningar. I samband med den kyrkliga renässans, som inträffade vid tiden för landets politiska frigörelse 1918, fick den fria kyrkliga verksamheten viktiga ledande och samlande organi Centralförbu ndet för Finlands kyrkas församlingsarbete" och Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland. »Förstärkta biskopsmötet», som tillkom 1944, har tagit viktiga initiativ till utvecklandet av kyrkans gärning. Så har man bl.a. sökt befordra kyrkorådens verksamhet. Även tvåspråkigheten är en faktor, som utövar inflytande på kyrkans arbete och dess organisation. Gudstjänstlivet rör sig mest inom de nedärvda formerna. Utöver högmässogudstjänsterna hålles enligt den nu gällande kyrkolagens föreskrifter aftonsång regelbundet åtminstone i de städer, där minst två präster tjänstgöra vid en kyrka. Därutöver skall i stad varje vecka en söckendag hållas bönestund med bibelförklaring. Passionspredikningar hållas i regel vid aftonsångerna under fastetiden, men vid ottesångsgudstjänst i de församlingar, där aftonsång ej hålles, samt i städerna de fyra första vardagarna i stilla veckan. Även katekespredikningar förutsättas fortfarande i kyrkolagen, men förekomma blott i en del församlingar. Barn- och skolgudstjänster äro vanliga. Skriftermål hålles regelbundet som förberedelse för nattvardsgång, lördag kväll eller söndag morgon. Utvecklingen går dock därhän, att skriftermålet allt oftare utgör en direkt inledning till högmässogudstjänsten. Bibelförklaringar och andaktsstunder äro vanliga i synnerhet i avlägset belägna byar och bosättningscentra. I församlingar, där en bestämd religiös riktning dominerar, präglas dylika andaktsstunder av riktningens typ. 887 Kyrkans undervisande verksamhet. De rent kyrkliga ambulatoriska skolorna, som under gångna sekler spelat en viktig roll i folkbildningsarbetet, ha alltmer upphört i och med folkskolans utbredning. I glest befolkade ödemarksbygder har denna skolform dock fortlevat. År 1946 arbetade ännu 60 sådana skolor i landet. Sö ndagsskolan’* har en stark ställning, och religionsundervisningen har i folkskolan och läroverken ett utrymme och en karaktär, som gör den till ett viktigt led i ungdomens kristna fostran. »Förstärkta biskopsmötet» har skapat en »Central för kristen fostran», som bevakar religionsundervisningens intressen och vidtar positiva åtgärder för att befordra den kristna fostran i hem, skola och samhälle. Centrum för kyrkans undervisning och ungdomsfostran är skriftskolan, den allmänna benämningen för nattvardsläsningen i F. Antalet av dem som gått i skriftskola men ej konfirmeras, är litet. Läsförhören (eller husförhören) utgöra fortfarande ien mängd församlingar en livskraftig institution, även om de på andra håll upphört eller föra en tynande tillvaro. År 1946 besöktes läsförhören i F. av 400.000 personer; läslagens antal var c. 7.000. I kyrkans verksamhet har un gdo m sarbetet’* allt sedan 1900-talets första årtionden fått en allt starkare ställning. Tendensen att leda den religiöst vakna ungdomen direkt in i lokalförsamlingens gudstjänst- och arbetsliv har blivit allt starkare. Antalet församlingar, där föreningar bedriva detta arbete, har därför minskats, medan antalet församlingar, som själva tagit hand om ungdomsarbetet t.ex. under tiden 1941—1946 ökade från ca. 200 till 300 (av F:s 600 förs.). Sedan 1945 arbetar en av förstärkta biskopsmötet tillsatt »delegation för det kristliga ungdomsarbetet» i landet, med uppgift att samordna och intensifiera detta månggrenade arbete. Viktiga organ för det väckande och fostrande arbetet bland ungdomen har kyrkan fått i det stora antalet kristliga folkhögskolor i F. och i de två församlingsinstitut, det finska i Järvenpää och det svenska på Lärkkulla i 888