Karis, som bl.a. anordna utbildning av ungdomsledare och andra församlingsarbetare. Instituten i Järvenpää och på Lärkkulla ge kyrkan tillfälle till viktiga kontaktkonferenser med läkarna, sjuksköterskorna, tidningspressen 0. s. vV. Den enskilda själavården har till största delen formen av besök hos sjuka och gamla samt i vårdanstalter av olika art. Genom byråer för äktenskapsrådgivning m. m., har kyrkan sökt nya möjligheter till personlig kontakt med människor utanför de rent kyrkliga kretsarna. I arbetet för utgivandet och spridandet av religiös och kyrklig litteratur, i de olika organ, som arbeta för mission, sjömans- och emigrantmission, inre mission i de mest olika former, evangelisation, diakoni, stadsmission och vårdverksamhet av olika art, är kyrkan mycket aktiv. Genom stiftspastorer för arbete bland barn och unga samt för diakonien, vilka alla äro direkt underställda resp. domkapitel, har kyrkan som sådan intagit en mer ledande ställning än tidigare inom dessa arbetsgrenar. Genom diakoniens organisering, med nämnder t. o. m. i de enskilda byarna, har lokalförsamlingens kärleksverksamhet organiserats på ett effektivt sätt. Se även art. om de olika stiften. Litt.: Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (officiella femårsberättelser, den senaste omfattande åren 1942—46); Svenskt kyrkoliv i Finland. Årsbok för de svenska församlingarna (Helsingfors fr. år 1923 årligen); G. O. Rosenqvist, Yinlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund 1946). G. O. R. FINSK-AMERIKANSKA KYRKOSAMFUND. De första finska emigranterna sammanslöt sig med svenskar och norrmän, med vilka de 1867 byggde en kyrka i Quincy, Mich., samt med norrmän en annan i Calumet, Mich. Læstadianerna skilde sig från gemenskapen och grundade 1873 »Den apostolisklutherska församlingen» i Calumet. Senare har en mängd av apostolisk-lutherska församlingar bildats. De evangelisk-lutherska finnarna grundade också egna församlingar, av vilka nio med ledning av pastor J. K. Nikander 1890 bildade kyrkosamfundet 889 FINSK-AMERIKANSKA KYRKOSAMFUND »Suomi-synoden». En del församlingar sammanslöt sig 1898 till ett annat kyrkosamfund, den finsk-amerikanska »Nationalkyrkan». Senare har ett antal apostolisk-lutherska læstadianer 1928 bildat kyrkosamfundet »Den apostolisk-lutherska kyrkan». Många församlingar, i synnerhet apostolisk-lutherska, står alltjämt fria från vidare samfundsgemenskap. En del finska amerikanare har tillhört andra trossamfund såsom metodister, kongregationalister eller baptister. Finlandssvenskarna i Amerika har mest anslutit sig till Augustana-synoden. Suomi-synoden har under hela tiden velat representera den evangeliska lutherdomen i likhet med Finlands moderkyrka. Inom den har funnits olika finska väckelserörelser. Synoden arbetar dock hellre på uppfostringens linje, men under de senaste tiderna har ett amerikanskt evangelistiskt drag gjort sig gällande i vissa kretsar. Synoden grundade 1896 läroanstalten »Suomi College and Theological Seminary» i Hancock, Mich. En hel mängd söndagsskollärare och andra församlingsfunktionärer samt de flesta av synodens präster har utbildats i Suomi College. Suomi-synoden har haft vissa förbindelser med Augustana-synoden och den norska kyrkan i Amerika samt med »United Lutheran Church» på hemmissionens område. Synoden har avstått församlingarna i Canada till United Lutheran Church, inom vilken de finsk-canadensiska församlingarna bildar en egen »conference». Är 1951 hade Suomi-synoden 167 församlingar med 30.597 medlemmar och 85 präster. President var 1952 Dr. J. Wargelin. Nationalkyrkan företräder närmast den evangeliska (hedbergianska) rörelsen i Finland. Dock har denna rörelse även stått i förbindelse med många ay Suomi-synodens präster och lekmän. Nationalkyrkan har dels fått präster från Finland, dels prästvigt lekmannapredikanter med ringare teologisk utbildning. Sedermera har kyrkan trätt i förbindelse med Missourisynoden, i vars seminarier den skolar sina präster. Småningom har den missouriska teologin blivit rådande inom Nationalkyrkan. — År 1951 hade denna kyrka 66 församlingar med 7.530 890