Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Finsk-amerikanska kyrkosamfund
- Finsk-ugriska religioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSK-UGRISKA RELIGIONER
medlemmar och 23 ordinerade präster.
Förman var 1952 G. A. Aho.
Den apostolisk-lutherska kyrkan bär helt
och hållet prägeln av den læstadianska
väckelsen. Församlingarna är i princip
självständiga, kyrkosamfundet har en
rådgivande karaktär. Prästerna är dels icke
ordinerade predikanter, som erhållit församlingens
fullmakt till sitt pastorat för en bestämd tid.
År 1951 hade denna kyrka ca. 15.000
medlemmar i 71 församlingar med 21
ordinerade präster och 24 lekmannapredikanter.
Förman var 1952 Rev. A. Mickelsen.
Utanför denna kyrka står en del
læstadianska församlingar på grund av doktrinära
skiljaktigheter. Ca. 50 av dem med 8.000
medlemmar och 15 predikanter har format
»The Mission Union of Apostolic
Congregations». Utanför alla samfund står ännu ca.
5.000 læstadianer med självständiga
församlingar.
Litt.: V. Rautanen, Amerikan suomalainen
kirkko (Hancock, Mich. 1911, del 2 i dupl.
manuskript 1947); J. Wargelin, The
americanization of the Finns (Hancock, Mich. 1924); S.
Ilmonen, Amerikan suomalaisten sivistyshistoria
1—2 (Hancock, Mich. 1930—31); C. J.
Silfversten, Finlandssvenskarna i Amerika (Duluth,
Minn. 1931); M. N. Westerback, Amerikan suom.
ev. luth. Kansalliskirkon alku ja ens. vuodet
(Ironwood, Mich. 1933); U. Saarnivaara,
Amerikan laestadiolaisuuden eli apost.-luteril. historia
(Ironwood, Mich. 1947); J. I. Kolehmainen, The
Finns in America; a bibliographical guide to
their history (Hancock, Mich. 1947). I.T.
FINSK-UGRISKA RELIGIONER. Den
finskugriska språkfamiljens folk ha redan i
mycket avlägsen tid förgrenat sig åt olika
håll. De ha i sina skiftande religioner
upptagit drag ur sina grannars
föreställningsvärld och ur högre stående religioner.
Följande exempel på likartade
trosföreställningar och riter innebära därför icke alltid
genetisk samhörighet.
Allmänt antages, att dyrkan av
ättens döda, i skiftande former anträffad
hos skilda finsk-ugriska folk, utgör en
mycket gammal religionsform hos dessa folk
(se Förfäderskult).
Ostjakernas och vogulernas religion
kännetecknas av till bestämda platser bundna
891
gudar, som finnas i hundratal. De hålla
till på platser som anses vara heliga; en
sådan ort skiljer sig på något sätt från
omgivningen. En helig plats är fredad och bör
undvikas. Kvinnor ha icke rätt att komma
i dess närhet. På det heliga stället, som har
ett eller flera offerträd, förrättas slaktoffret.
Ofta finns där en offerbod, i vilken man
förvarar offergåvor och en bild av guden.
Ostjakernas och vogulernas områdesgudar
äro — därpå finnas bevis i överflöd —
forntida märkesmän, hövdingar, mäktiga
schamaner. Bland dessa gudar finnas dock
även rent mytiska varelser, som leda sitt
ursprung ur uppenbarelser.
En kult av i viss mån samma slag — man
kunde närmast kalla denherosdyrkan
— påträffas bland tjeremisserna. Deras
heliga lundar (keremet) äro helgade dyrkan
av dels egna, dels främmande hjältar.
Finnarnas hiisi, offerlund, esternas hiis,
offerlund, heligt träd, torde ursprungligen vara
helgade åt fallna heroer; de luci som
omtalas i påven Gregorius IX:s bulla (1229)
synes avse just sådana lundar.
Hos de finsk-ugriska folk, som bedriva
jakt såsom huvudnäringsfång, förekommer
i deras förhållande till villebrådet
drag, som visa att vördnaden och rädslan
för de avlidna sträcker sig också till det
nedlagda jaktbytet. Det förnämsta av
storviltet är björnen. Vid björnjakt skyddar
man sig genom olika åtgärder för att leda
björnens uppmärksamhet bort från
banemännen; den fällda björnen blir
oskadliggjord om man flår dess nos, emedan den
då icke mera kan få vittring av jägarna.
Björnens gravöl, som kan jämföras med
en begravning, begås med riter som dels
visa rädslan för det fällda djuret, dels
syfta till att blidka honom (t. ex. med mat).
Ostjaker och voguler utföra härvid i
maskering primitiva danser.
Finnarna känna en avsevärd mängd olika
övernaturliga väsen, vilka med ett
sammanfattande namn kunde kallasrå dare, rån.
Sådana äro först och främst de rån som äro
knutna till bebyggelsen (gårds-, rie-, fähus-
och kvarnråen) och vidare naturväsen som
skogs- och sjöråen, vilka ha motsvarighe-
892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0462.html