- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
891-892

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-amerikanska kyrkosamfund - Finsk-ugriska religioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINSK-UGRISKA RELIGIONER medlemmar och 23 ordinerade präster. Förman var 1952 G. A. Aho. Den apostolisk-lutherska kyrkan bär helt och hållet prägeln av den læstadianska väckelsen. Församlingarna är i princip självständiga, kyrkosamfundet har en rådgivande karaktär. Prästerna är dels icke ordinerade predikanter, som erhållit församlingens fullmakt till sitt pastorat för en bestämd tid. År 1951 hade denna kyrka ca. 15.000 medlemmar i 71 församlingar med 21 ordinerade präster och 24 lekmannapredikanter. Förman var 1952 Rev. A. Mickelsen. Utanför denna kyrka står en del læstadianska församlingar på grund av doktrinära skiljaktigheter. Ca. 50 av dem med 8.000 medlemmar och 15 predikanter har format »The Mission Union of Apostolic Congregations». Utanför alla samfund står ännu ca. 5.000 læstadianer med självständiga församlingar. Litt.: V. Rautanen, Amerikan suomalainen kirkko (Hancock, Mich. 1911, del 2 i dupl. manuskript 1947); J. Wargelin, The americanization of the Finns (Hancock, Mich. 1924); S. Ilmonen, Amerikan suomalaisten sivistyshistoria 1—2 (Hancock, Mich. 1930—31); C. J. Silfversten, Finlandssvenskarna i Amerika (Duluth, Minn. 1931); M. N. Westerback, Amerikan suom. ev. luth. Kansalliskirkon alku ja ens. vuodet (Ironwood, Mich. 1933); U. Saarnivaara, Amerikan laestadiolaisuuden eli apost.-luteril. historia (Ironwood, Mich. 1947); J. I. Kolehmainen, The Finns in America; a bibliographical guide to their history (Hancock, Mich. 1947). I.T. FINSK-UGRISKA RELIGIONER. Den finskugriska språkfamiljens folk ha redan i mycket avlägsen tid förgrenat sig åt olika håll. De ha i sina skiftande religioner upptagit drag ur sina grannars föreställningsvärld och ur högre stående religioner. Följande exempel på likartade trosföreställningar och riter innebära därför icke alltid genetisk samhörighet. Allmänt antages, att dyrkan av ättens döda, i skiftande former anträffad hos skilda finsk-ugriska folk, utgör en mycket gammal religionsform hos dessa folk (se Förfäderskult). Ostjakernas och vogulernas religion kännetecknas av till bestämda platser bundna 891 gudar, som finnas i hundratal. De hålla till på platser som anses vara heliga; en sådan ort skiljer sig på något sätt från omgivningen. En helig plats är fredad och bör undvikas. Kvinnor ha icke rätt att komma i dess närhet. På det heliga stället, som har ett eller flera offerträd, förrättas slaktoffret. Ofta finns där en offerbod, i vilken man förvarar offergåvor och en bild av guden. Ostjakernas och vogulernas områdesgudar äro — därpå finnas bevis i överflöd — forntida märkesmän, hövdingar, mäktiga schamaner. Bland dessa gudar finnas dock även rent mytiska varelser, som leda sitt ursprung ur uppenbarelser. En kult av i viss mån samma slag — man kunde närmast kalla denherosdyrkan — påträffas bland tjeremisserna. Deras heliga lundar (keremet) äro helgade dyrkan av dels egna, dels främmande hjältar. Finnarnas hiisi, offerlund, esternas hiis, offerlund, heligt träd, torde ursprungligen vara helgade åt fallna heroer; de luci som omtalas i påven Gregorius IX:s bulla (1229) synes avse just sådana lundar. Hos de finsk-ugriska folk, som bedriva jakt såsom huvudnäringsfång, förekommer i deras förhållande till villebrådet drag, som visa att vördnaden och rädslan för de avlidna sträcker sig också till det nedlagda jaktbytet. Det förnämsta av storviltet är björnen. Vid björnjakt skyddar man sig genom olika åtgärder för att leda björnens uppmärksamhet bort från banemännen; den fällda björnen blir oskadliggjord om man flår dess nos, emedan den då icke mera kan få vittring av jägarna. Björnens gravöl, som kan jämföras med en begravning, begås med riter som dels visa rädslan för det fällda djuret, dels syfta till att blidka honom (t. ex. med mat). Ostjaker och voguler utföra härvid i maskering primitiva danser. Finnarna känna en avsevärd mängd olika övernaturliga väsen, vilka med ett sammanfattande namn kunde kallasrå dare, rån. Sådana äro först och främst de rån som äro knutna till bebyggelsen (gårds-, rie-, fähus- och kvarnråen) och vidare naturväsen som skogs- och sjöråen, vilka ha motsvarighe- 892

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free