Askov folkehøjskole. Litt.: Den danske f. gennem hundrede år ved E. J. Borup og F. Nørgård (Odense 1939); Danmarks f. 1844—1944 (Festskrift Khvn 1944); R. Skovmand, F. i Danmark 1841—1892 (diss. Khvn 1944); dens., Højskolen gennem 100 år (Khvn 1944); V. Stenkilde, Den grundtvigske f. Belyst ved højskolemænds artikler og taler 1844 —1944 (Khvn 1944); Sune Andresen, Hundrede år. Højskolen 1844—1944 (Khvn 1944); F. Skrubbeltrang, Den danske f. (Khvn 1946); A. H. Hollmann, Die dänische Volkshochschule und ihre Bedeutung für die Entwicklung einer völkischen Kultur in Dänemark (Berlin 1909); 7. Bredsdorff, Et udvalg af hans foredrag og artikler, udg. af M. Bredsdorff (Khvn 1924); The folk high schools of Denmark and the development of a farming community, ved H. Lund, H. Begtrup og P. Manniche (London—Oxford 1936); Tidsskriftet Højskolebladet (ugeskrift fra 1876); Tidsskriftet Dansk udsyn (fra 1921). H. L—m; J. M.J. I Finland vaknade folkhögskoletanken redan på 1860-talet, då Yrjö Koskinen proklamerade, att Finlands folk för att kunna leva måste kompensera sin fåtalighet med ökad andlig spänst och genom att höja allmogens bildning. Tanken kunde i högre grad förverkligas först efter det att tsar-Rysslands tryck hotat att förkväva den inre friheten. Först av alla började Borgå svenskspråkiga f. sin verksamhet (1889). Inom de tio följande åren grundades ett tjugotal f. Sedan följde en tid, då de ryska myndigheterna förhindrade uppkomsten av nya f. och t. 0. m. genom restriktioner hotade de gamlas existens. Först sedan Finland blivit självständigt, har folkhögskolearbetet fått ut- 903 vecklas fritt och blivit en fostrande samhällsfaktor, som fått stöd av alla befolkningslager. Under läsåret 1950—51 verkade 84 f., av vilka 65 voro finskspråkiga och 19 svenskspråkiga. De hade 4.270 elever, av dem 673 svenskspråkiga. Bland f. ha medräknats också de fleråriga, som till antalet är 16, av dem 2 svenskspråkiga. De flesta f. anordna även sommarkurser av olika slag och längd med tillsammans ett tusental deltagare. Den första »kristliga f.» öppnades i Helsingfors 1907 och dess »fader» var Edv. Einiö. Alla nationella väckelserörelser: »de evangeliska», »de väckta», (Ruotsalainens riktning), laestadianerna och därtill missionsfolket och de frikyrkliga upprätthålla egna f. Läsåret 1950—51 verkade sammanlagt 38 kristliga f., av dem 6 svenskspråkiga. De kristliga f. utgöra alltså 44,2 % av hela antalet. De kyrkliga stiftelserna Järvenpää (finsk) och Lärkkulla (svensk), motsvarigheter till Sigtunastiftelsen, uppehålla 2:dra och 3:dje årskurser för f., kallade folkakademier. F. ägas av föreningar, stiftelser eller aktiebolag, och erhålla statsunderstöd. Statens stöd är anmärkningsvärt stort och vittnar om den betydelse man tillerkänner folkhögskolan med tanke på den allmänna medborgarfostran. En år 1950 stiftad lag tryggar lärarnas ställning både i fråga om lön och pension. Den höjer också elevunderstöden för de mindre bemedlade till en nivå, som motsvarar det verkliga behovet. F. har full frihet vid uppgörandet av sina undervisningsplaner. De samhälleliga ämnena utgöra den förhärskande ämnesgruppen, men vid sidan av dem ha de humanistiska ämnena fortfarande en stark ställning. Med undantag för arbetarfolkhögskolorna — de äro till antalet fyra — ingår kristendomskunskap i alla f:s läroprogram; de kristliga ha därutöver kyrkohistoria, psykologi, församlings- och söndagsskollära o. dyl. Enligt arbetsordningen ha alla kristliga och grundtvigianska f. en daglig morgon- och aftonandakt. Jämte föreläsningar förekomma egentliga lektioner med läroböcker och praktiska övningar. Y.L. 904