FOLKEOPLYSNING Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö. med stöd även från kretsar, vilka tidigare ställt sig avvisande mot f. F. arbeta i regel med en vinterkurs på 21— 24 veckor för manliga och kvinnliga elever och en sommarkurs på 13—16 veckor för kvinnliga elever. Flertalet skolor ha en första och en andra, några även en tredje årskurs. Till dessa ordinarie kurser kunna också fogas fortsättningskurser på 4—12 veckor, vid vilka undervisningen är koncentrerad till någon viss ämnesgrupp. Ett flertal skolor ägas av landstingen, några av en förening eller stiftelse. Staten understöder skolverksamheten dels genom driftsanslag och dels genom stipendier till eleverna till betydande belopp. I sitt arbete åtnjuter f. mycket stor frihet. Skolorna sortera visserligen under skolöverstyrelsen, och staten tillsätter inspektör. Men f.-inspektörerna ha förstått att kraftigt stödja f. utan att inkräkta på dess frihet. Och f.- stadgan utgör i själva verket en sammanfattning av den tradition, som tidigare utbildat sig. Enligt denna är f:s syfte att »meddela allmän och medborgerlig bildning, varvid en väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning». Undervisningen bör därjämte ha till uppgift »att bibringa eleverna sådana praktiska kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras levnadsyrke». Ehuru religionskunskap icke ingår som obligatoriskt ämne i f., förekommer det numera ofta på schemat. Stor vikt lägges också i 907 många f. vid utformningen av den dagliga morgonandakten. Stadgan lämnar full frihet åt lärarna beträffande kursplaner och undervisningsmetoder. Den svenska f. utnyttjar föredragsformen i mindre utsträckning än den danska och lägger större vikt vid kunskapsinhämtandet och elevernas självverksamhet i studiecirklar, under laborationer o.s. v. Litt.: Svenska f. 1868—1918. Historik utg. av Svenska f:s lärareförening (Sköllersta—Örebro 1921); Svensk f. under 75 år utg. av K. Hedlund (Sthm 1943; med utförliga litteraturhänvisningar); Tidskrift för svenska f. (utgiven sedan 1920, adr. Bräkne-Hoby); J. Feuk och A. Borelius, Handbok för f. (Bräkne-Hoby—Karlshamn 1945); L. Schröder, Den nordiske folkehøjskole (Khvn 1904—05) ; R. Stauri, Folkehøgskulen i Danmark, Norge, Sverige og Finland (Kristiania 1910); E. Hildebrandt, Die schwedische Volkshochschule (Berlin 1916); samt åtskilliga minnesskrifter från de olika f. H. L—m FOLKELIGE BEVEGELSER, BEVÆGELSER, se Folkrörelser. FOLKEOPLYSNING. F. har sine rødder i kirkens undervisende virksomhed. Længe før undervisningspligtens tid var klostrenes og kirkens mænd lærere og vejledere for folket — ikke blot i åndelige spørgsmål, men også på materielle områder. Med den økonomiske fremgang, der fulgte industrialiseringen, med indførelsen af folkeskolen i begyndelsen af 1800-tallet og med den voksende bogverden og dagspresse blev f. mere almén, og den voksede sig delvis bort fra kirken. Medvirkende hertil var en tid kirkens modvilje mod at anerkende naturvidenskabens resultater. Dog har kirken stadig en udstrakt kontakt med f. I alle Nordens lande findes en række skoler, som fortsætter den almindelige folkeskoles undervisning. Størst betydning har folkehøjskolen haft. Dens frie undervisning af voksen ungdom fra alle folkelag, især landsbyungdomen, har sammen med folkerørelserne sat sig frugt i det frivillige foreningsarbejde, som i de sidste slægtled har fået et overordentligt stort omfang, og som er med til at bære og præge f. i dag. Folkehøjskolen og det frie foreningsarbejde er karakteristisk for de nordiska lande. Begge 908