FOLKSKOLA bevarat. Mycket betydde bildandet av de kommunistiska partierna, varigenom den mera radikala och kristendomsfientliga falangen inom arbetarrörelsen kom att gå sin egen väg och underlaget för den socialdemokratiska arbetarrörelsen förändrades. Den mera fientliga attityden gentemot kristendomen och kyrkan kanaliserades i stor utsträckning in i de kommunistiska partierna. Litt.: Om de enskilda f. finnes en synnerligen rikhaltig litteratur, som här ej kan förtecknas. Av arbeten av mera principiell natur märkes särskilt: Svenska folkrörelser, 1—3, 5 (Sthm 1936— 1939; porträttsamlingar jämte förtjänstfulla historiska översikter med l|litteraturuppgifter; Ib Koch-Olsen, De danske folkerørelser (Khvn 1943); E. H. Thörnberg, Folkrörelser och samhällsliv i Sverige (Sthm 1943); G. Hecksċher, Staten och organisationerna (Sthm 1946); Våra folkrörelser (Sthm 1946; korta översikter, värdefulla som introduktion); Hilding Johansson, Den svenska godtemplarrörelsen och samhället (diss. Sthm 1947); S. Steen, De frivillige sammenslutninger og det norske demokrati (Norsk Historisk Tidsskrift 34, 1948); H. Pleijel, Folkrörelserna och forskningen (Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund 7. Lund 1950; principiell utredning). B. G. FOLKSKOLA. Historia i Norden. Den kristna folkuppfostran under medeltiden anknöt i första hand till dopet. Faddrarna skulle tillse, att det döpta barnet fick en kristlig uppfostran. Det ålåg dem att lära barnet bedja och fördenskull låta det läsa Fader vår. Även bikten ingick som ett led i den medeltida folkuppfostran. De tio budorden fingo i samband därmed en alltmera framträdande plats i den folkundervisning, som man under medeltiden har att räkna med. En folkundervisning i egentlig mening blir det fråga om först i samband med den lutherska reformationen. Luthers program för ungdomens fostran och undervisning blev av genomgripande betydelse för folkundervisningen i de av reformationen berörda länderna. Den nödiga insikten i kristendomskunskap skulle bibringas de unga genom predikningar i kyrkan och genom husfaderns undervisning och förhör i hemmet. Där husfadern ej var i stånd att fylla denna uppgift, måste en annan anord- 919 ning träffas. Under en kyrkovisitation i Sachsen förordnade Luther, att klockaren i församlingen skulle ha skyldighet att undervisa barnen i kristendom. För folkundervisningen i de nordiska länderna kom denna anordning att bli väg- . ledande. Klockaren i församlingen skulle kunna läsa och skriva och vara skyldig att lära socknens ungdom att läsa i bok och att öva dem i kristendom. De kyrkliga myndigheternas strävan gick därför ut på att organisera dessa klockarskolor eller, som de officiellt kallades, barnskolor till lämpliga hjälpmedel vid den kyrkliga folkundervisningen. Den pietistiska väckelserörelsen medförde ett fördjupat intresse för folkundervisningsfrågorna. För anhängarna av denna riktning var den kristna tron inte bara vetande utan levande fromhet och personligt gudsförhållande. Därmed ställdes också helt andra krav på den förberedande barnundervisningen än tidigare. Särskilda skolor borde inrättas i alla församlingar, där barnen skulle undervisas, till dess de lärt sig förstå sina kristendomsstycken och »fått övade sinnen genom städse övning i gudaktigheten». I Danmark-Norge ledde dessa strävanden till vissa åtgärder från statsmaktens sida. År 1739 utfärdades förordningar om inrättande av barnskolor på landsbygden, där ungdomen skulle, som det heter, få lära trons grund och salighetens väg, ordning och sätt, och där de tillika skulle få lära läsa, skriva och räkna, vilket vore nyttiga kunskaper för alla och envar. Under påverkan från de i Danmark vidtagna åtgärderna sökte man även i S v erige få till stånd en lagstiftning rörande skolväsendet på landsbygden. Den ledande kraften härvidlag var skåneprosten S e v erin Schlüter, som år 1767 till regeringen överlämnade ett förslag till allmän skolordning. Med anledning härav infordrades följande år från samtliga domkapitel och landshövdingar i riket »betänkande, råd och förslag» rörande »skol- och undervisningsverket för allmogens barn på landet». Detta regeringens initiativ ledde emellertid 920