tets lærere) som pædagogisk rådgiver; han er ikke undervisningsinspektør, men kan i påkommende tilfælde af skoledirektionen sendes til den enkelte skole. Købstadskolerne sorterer direkte under undervisningsministeriet. Københavns skolevæsen (eksamensskolen dog undtaget) sorterer ikke under undervisningsministeriet, men har Københavns skoledirektion som øverste myndighed. I de større byer er der oprettet særskoler eller særklasser for børn, der ikke kan følge den almindelige undervisning, svagtbegavede, svagtseende, svagthørende, børn med talevanskeligheder. Tilsynsloven af 1949 har for hvert amt indført en konsulent for særundervisningen, der skal sørge for, at sådanne børn får en særlig undervisning, selv om der ikke er mulighed for at oprette egentlige særklasser. Med tilsynsloven af 1949 er den sidste rest af tidligere tiders gejstligt tilsyn forsvundet. Sognepræsten eller en anden af biskoppen godkendt præst i kommunen har dog ret til at overvære kristendomsundervisningen i pastoratets skoler, men da han ikke har tilsyn med denne, kan han ikke gribe ind i undervisningen eller i timens løb stille spørgsmål til klassen eller de enkelte børn. I f.-lovens formålsparagraf fastslås, at kristendomsundervisningen skal være i overensstemmelse med folkekirkens evangelisklutherske lære. Skolekommissionen træffer afgørelse om anvendelse af bibelhistorier, medens menighedsrådets samtykke kræves ved indførelse af ny katekismus, der skal være autoriseret ved kgl. resolution; forud for autorisationen indhentes erklæring fra biskopperne på grundlag af landemodernes udtalelser. Alle børn kan, når forældrene forlanger det, fritages for f.s kristendomsundervisning. Litt.: Opdragelse og undervisning i Danmark, red. af E. Torsting (Khvn 1948); A. Barfod, Håndbog i lovgivningen om den danske folkeskole (Khvn 1950). H. B.J. Finland. F. i Finland är kommunal, men den allmänna ledningen har av statsmakten anförtrotts skolstyrelsen och f.-inspek- 925 FOLKSKOLA torerna. Kommunerna äro indelade i f.-distrikt. Lag om läroplikt utfärdades 1921 och åtföljdes under 1920-talet av en hel räcka andra lagar och förordningar om f. Till år 1948 bestod lant-f. ay 6-årig dagskola åtföljd av 2-årig fortsättningsskola. Sistnämnda år fogades en sjunde klass till dagskolan. I städer och på tätorter är f. 8-klassig dagskola. Undervisningen i f. meddelas på elevernas modersmäål, finska eller svenska. — Lärarutbildningen, som numera är likvärdig för alla lärare i f., sker i 5- eller 4-åriga seminarier och i 2-åriga pedagogiska högskolor. — F. har under landets självständighetstid upplevt en expansionsperiod och utgör nu allmän grundskola. Särskilt beträffande skolsociala åtgärder har reformivern varit påfallande stor. Det inre arbetet har i högsta grad påverkats av de principer professor M. Soininen framlade efter intensivt försöksarbete under seklets två första decennier. Kommittébetänkandet »Lantfolkskolans läroplan», som utkom 1925, har visserligen icke officiellt påbjudits till efterrättelse, men de undervisningsplaner, som där rekommenderas, ha allmänt följts i skolorna. Religionsundervisningen har städse haft en central ställning. I »Lantfolkskolans läroplan» anges bl.a. som religionsundervisningens uppgift att med ledning av bibeln lära barnen känna Gud samt att hos dem räcka hågen att i sitt liv förverkliga Guds vilja. Kunskap om religionen får icke underskattas, men det viktigaste är, att kunskaperna »verka fruktbringande på lärjungarnas sinnesriktning och livsgestaltning». Bibelns innehåll bör bilda huvudparten av undervisningsstoffet. Katekesens ställning har ofta debatterats. Man väntar, att den nya, av kyrkomötet år 1948 godkända katekesen skall verka befrämjande på undervisningen i kristen troslära. I fråga om antalet veckotimmar har religionsundervisningen varit väl tillgodosedd med 2 veckotimmar i de två lägsta och 3 à 4 i de högre klasserna. Elev, som icke tillhör det trossamfund, enligt vars lära undervisning meddelas, kan enligt religionsfrihetslagen på mälsmans anhållan erhålla befrielse från religionsunder- 926