gramskrift »Discourse of Free-Thinking» 1713 omtales »en sekt kalt f.», jfr Toland 1711: »we free-thinkers». De tyske »Freigeister» sto frimurerbevegelsen nær. I Frankrike, hvor ordet »libres-penseurs» arvet en odiøs klang fra de beryktede »libertins» (antinomistiske spiritualister), tok ateistiske tendenser overhånd (også: »ésprits forts»). Samme preg fikk den nyere f.-bevegelse, fra ca. 1850. I 1880 innledes f.-organisasjonenes tid med Fédération Internationale de la Libre Pensée, sete i Bruxelles. Tiden fram til første verdenskrig har vært kalt den borgerlige f.-bevegelses tid til forskjell fra den følgende proletariske. Den preges av naturvitenskapelig orientert, antireligiøgs positivisme og materialisme (Büchners Deutscher Freidenkerbund 1881, Haeckels Monistenbund 1906, Komitee Konfessionslos 1910 for masseuttredelse av kirken), men har også et innslag av de eldre »frireligiøse» bevegelser (Lichtfreunde 1841, Deutsch-Katholicismus 1845) og etisk-religiøs idealisme (Internasjonal orden for etikk og kultur 1908). Eldre marxistiske f.-organisasjoner sluttet seg i 1925 sammen til Internationale proletarischer Freidenker (I. P. F.) med sete i Wien og avdelinger i mange land (Svenska fritänkarförbundet, Arbejdernes Fritænkerforbund (dansk), i Russland De gudløses forbund). I 1930 ble denne igjen spaltet i Kommunistische I. P. F. med sete i Berlin og Sozialistische I. P. F. i Wien. I 1931 opptok sistnevnte i seg Bruxelles-organisasjonen fra 1880 og dannet Internationaler Freidenker-Union (Praha). I f.-bevegelsen gjør en dobbelt tendens seg gjeldende: en kritisk tendens mot kirke, teologi og religiøs autoritet til fordel for fornuft og vitenskap, og en positiv interesse for nye religiøse og etiske tankeformer og livsformer. Undertiden, og især i den kommunistiske retning, kan f. eiendommelig nok brukes som betegnelse for tilhengere av en bestemt, dogmatisk ideologi. Blant f.-bevegelsens programsaker kan nevnes atskillelse mellom kirke og stat, religionsfri skole, avskaffelse av teologiske fakulteter ved universitetene, kremasjon, 973 »FRIVILLIGT KYRKLIGT ARBETE» borgerlig konfirmasjon, ekteskapsreform, fødselsregulering, eutanasi, abortus provocatus. Litt.: L. Noack, Die Freidenker in der Religion (3 bd. Bern 1853—55); J. M. Robertson, Short history of freethought, ancient and modern (London 1899); J. Courtney, Freethinkers of the nineteenth century (London 1920); H. Heil, Das Freidenkertum (Paderborn 1922, kat.); C. J. Björklund, En fritänkares levnadssaga. Viktor Lennstrand, banbrytare för den fria tanken bland Sveriges folk. Nordens apostel för avkristning (Sthm 1926); se også litt. til artt. Deisme og Ateisme og forøvrig F. Gollmann, Katalog freigeistiger Literatur (Dresden 1926). J.B. H. »FRIVILLIGT KYRKLIGT ARBETE». F.äri Sverige det sammanfattande namnet på den kyrkliga verksamhet och de prästerliga uppgifter, som icke äro fastställda i kyrkolagen. Till de »legala» uppgifterna höra främst predikan och sakramentsförvaltning, konfirmandundervisning och själavård. Dessa uppgifter måste alltid bilda grundvalen i den kyrkliga verksamheten. De voro också tillfyllest i en gången tids församlingsarbete, där prästen vid de fastställda gudstjänsterna nådde så gott som hela sin församling med ordets undervisning. Där god kyrklighet råder, såsom i Västsverige, är man fortfarande av den principiella uppfattningen, att det kyrkliga arbetet skall koncentrera sig kring dessa legala arbetsuppgifter för prästen. I och med att en försvagning av kyrkligheten alltmer blev märkbar i Svenska kyrkan vid förra århundradets slut dels på grund av frikyrklighetens framväxt och konsolidering dels på grund av den begynnande sekulariseringen föranledd bl. a. av 1880-tals-radikalismen, blev kravet på nya arbets- och verksamhetsformer inom kyrkan större. Man fann förebilder inom andra kyrkor, främst inom de tyska evangeliska kyrkorna, men också i den anglosachsiska världen och de närmaste grannländerna. Medan sålunda tyska förebilder (Elberfeldsystemet) kommo till uttryck i Gävlekyrkoherden senare Västeråsbiskopen Nils Lö vgrens organiserande av församlingsarbetet i Gävle, vilket blev förebildande på flera håll, var det den danska Københavns Kirkefond* som inspirerade till bildandet av Säll- 974