»FRIVILLIGT KYRKLIGT ARBETE» skapet för kyrklig själavård i Stockholm 1893. Mera än de utländska förebilderna verkade dock ungkyrkorörelsen* inspirerande på det frivilliga kyrkliga arbetet. Äldst bland de verksamhetsgrenar, som räknas till f. är ungdoms verksamheten. Särskilda ungdomskretsar började på sina håll växa fram redan på 1890-talet. 1906 bildades Lunds stifts kyrkliga ungdomsförbund, det första av stiftsungdomsförbunden, d. v. s. sammanslutningen av de olika ungdomskretsarna i församlingarna i ett stift. Ungdomsverksamheten fick 1903 sin tidning i »Sveriges ungdom», först utgiven av D.Granqvist, sedan övertagen av Diakonistyrelsen*. 1906 tillsatte Allmänna svenska prästföreningen en styrelse för ungdomsvård med uppgift att aktge på ungdomsproblemen och planlägga kyrkans verksamhet bland ungdomen. Arbetet övertogs av Diakonistyrelsen vid dess grundande 1910, och för närvarande finnas här två sekreterare för ungdomsarbetet. Även de olika stiften ha särskilda prästerliga krafter, stiftsadjunkter, till sitt förfogande för ungdomsvården. I lokalförsamlingarna bedrives ungdomsarbetet antingen i »sluten» form i ungdomskretsar eller i mera »öppen» form med ungdoms- eller konfirmandaftnar. Sedan 1943 finnes i Riksförbundet Kyrklig Ungdom ett samarbetsorgan för stiftens ungdomsarbete. Det kyrkliga arbetet bland ungdomen kan också bedrivas inom andra organisationer än kyrkans egna, såom fallet är med scoutrörelsen, i vilken ett flertal präster arbeta såsom ledare. Senare än ungdomsarbetet bley sön dagsskolan’ en avy de mera allmänt brukade formerna av f., ehuru den är betydligt äldre till sitt ursprung. Söndagsskolan var under 1900-talets första decennier mest en frikyrklig arbetsform. Sedan den emellertid fått fast fot inom kyrkan, har den där fått stor utbredning och torde finnas inom de flesta församlingar. Betydelsefull för denna framgång har varit den utbildning av lärare, som sedan 1925 bedrives på Svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna. Söndagsskolnämnden inom Diakonisty- 975 relsen och dennas tvenne sekreterare planlägger söndagsskolarbetet för kyrkan i dess helhet, medan av stiftsråden tillsatta söndagsskolkommittéer arbeta med söndagsskolfrågorna i de olika stiften. Ur söndagsskolarbetet har på senare år vuxit fram en juniorverksambhet, som tar sikte på barnen närmast konfirmationsåldern. Främst bland ungdomen, om än i första hand den mera mogna ungdomen, arbetar den kyrkliga studieverksamheten, en arbetsform, som sedan 1929 haft sitt samlande organ i Sveriges kyrkliga bildningsförbund (nu Sveriges kyrkliga studieförbund); för närvarande ett av de mest expanderande bland landets bildningsförbund. Studiearbetet bedrives i större eller mindre cirklar och tar sikte på bibel-, tros-, kyrko- och missionskunskap, religions- och kyrkohistoria, psykologi och livsåskådningsfrågor jämte andra allmänt bildande ämnen. Även denna verksamhet har sina särskilda sekreterare dels i Diakonistyrelsen dels bland stiftsadjunkterna. Även bland äldre församlingsmedlemmar bedrives f. i mera organiserad form. Bland männen arbetar Svenska kyrkans lekmannaförbund eller Kyrkobrödrarörelsen* alltsedan 1918. Efter en stagnationsperiod på 1930-talet är denna rörelse nu i starkt växande, och i några stift finnas kyrkobrödrakårer inom flertalet församlingar. Kyrkobröderna samlas till bibelstudier, föredrag och samtal samt deltaga i församlingsarbetet såsom söndagsskollärare, ungdomsledare, vid skriftspridning, hembesök etc. För att söka nå in till en kvinnovärld, som visar tendens att avlägsna sig från kyrkan, bildades 1945 Kyrkliga kvinnorådet såsom samarbetsorgan för stiftskvinnoråden. Bland kyrkfolket äro kvinnorna eljest de trognaste, och ur kvinnornas krets hämtas de flesta av de frivilliga församlingsarbetarna. Syföreningarna åstadkomma ofta den ekonomiska grundvalen för det frivilliga kyrkliga arbetet, liksom för mission, diakoni och sjömansvård. Det månggrenade frivilliga kyrkliga arbetet har i regel sin samlingspunkt i fö r- 976