och förtrösta, ty hans Herre, som besegrat allt mörker, har honom i sin hand och leder honom till friheten och lovsången. Litt.: R. Bring, Dualismen hos Luther (Sthm 1929); E. Vogelsang, Der angefochtene Christus bei Luther (Berlin 1932); Carl Stange, Luthers Gedanken über die Todesfurcht (Berlin 1932); Paul Bühler, Die Anfechtung bei Martin Luther (Zürich 1942); Wilhelm Lütgert, Die Furcht Gottes (i Theol. Studien Martin Kähler dargebracht, Leipzig 1905, behandlar nytestamentligt mate- rial). G. W. FRÄLSNING, se Frelse. FRÄLSNINGSARMÉN grundad av Wil- liam och Catherine Booth (båda f. 1829). Booth var först metodistpredikant men bröt med sitt samfund 1861, då han inte fick följa sin inre kallelse att verka som kringresande evangelist. 1865 kom han till London och började en tältmission. Av en grupp bekännande kristna, som slöt sig till honom, bildade han The Christian Revival Mission, vars namn 1867 ändrades till East London Christian Mission, senare blott The Christian Mission. När verksamheten 1878 antog namnet Salvation Army (F.) antog Booth titeln general, rörelsens predikanter blev officerare med militära grader, och uniform anlades i enlighet därmed. I en rad »Order och reglementen» nedtecknade Booth noggranna instruktioner, enligt vilka F:s arbete skulle ledas. I sin nya gestalt spred sig rörelsen hastigt kring hela England trots mycket hårt motstånd och tumultuariska uppträden på många platser, orsakade av det utmanande ovanliga tillvägagångssättet. Snart spred den sig även till andra länder med början i Förenta staterna 1880. Vid sin död 1912 efterträddes William Booth som general av sonen Bramwell, som 1929 på grund av sjukdom befriades från sitt ämbete av det konstitutionsenligt sammankallade Höga Rådet, vilket valde dåvarande stabschefen Edward Higgins till general. Därvid fastställdes att F:s general för framtiden skulle väljas av Höga Rådet och att dess egendom skulle förvaltas av ett bolag. Följande personer ha sedan beklätt generalsposten: Evangeline Booth 985 FRÄLSNINGSARMÉN William Booth. 1934—1939, George Carpenter 1939—1946, Albert Orsborn 1946—. Vid sidan av sin rent evangeliska verksamhet upptog F. tidigt även socialt arbete: räddningshem för flickor, härbärgen för hemlösa, barnhem, mödrahem, mottagningshem för frigivna, alkoholistanstalter m. m. F:s kvinnliga socialarbetare ha under namnet »slumsystrar» blivit kända världen runt. F. ledes från internationella högkvarteret i London, där den centrala styrelsen med generalen i spetsen har sitt säte. Arbetet i olika delar av världen kontrolleras av internationella sekreterare. Dessutom har generalen sedan 1946 vid sin sida en rådgivande nämnd. Varje särskilt land har sitt högkvarter och är indelat i divisioner (distrikt), var och en under ledning av en divisionschef. Inom divisionerna finns ett varierande antal kårer under befälhavande officers ledning. Den som introducerade F. i Sverige 1882 var Hanna Ouchterlony, bokhandlerska i Värnamo, vilken där kommit i berö- 986