FRÄLSNINGSARMÉN ring med William Booths son Bramwell, då denne 1880 vistades i Sverige några månader för sin hälsas vårdande. Även i Sverige fick rörelsen en snabb utveckling. Till Danmark kom F. 1887. Dess förste ledare var en engelsk frälsningsofficer Robert Perry, som tidigare varit verksam i Sverige. Arbetet i Norge, som upptogs 1888, leddes till en början från Sverige, men redan på hösten nämnda år gjordes landet till ett självständigt territorium under engelsmannen Charles Sowton. I F inland påbörjades F:s arbete av Constantin Boije af Gennäs och Hedvig von Haartman, vilken senare snart blev rörelsens ledare. F:s teologiska åskådning är byggd på metodistisk grundval, och dess utformare ha rönt stark påverkan av den amerikanske kongregationalistevangelisten Charles G. Finney. Den lägger utpräglad tonvikt på en radikal och medveten omvändelse och pånyttfödelse, och dess möten syfta oftast till omedelbar och direkt avgörelse. Likaså framhålles nödvändigheten av de troendes helgelse och avskiljande från världsligt väsende. En central plats i såväl väckelsemöten som möten för troende (helgelsemöten) intar »botbänken», böneplatsen framför estraden, dit de för sin själs frälsning bekymrade bjudas för bön och förbön och där de troende som söka helgelsens erfarenhet knäfalla i bön. Botbänken har blivit kallad F:s sakrament, då F. icke iakttager sakramenten under motiveringen att, som det heter i F:s lärosatser (se nedan), »dessa icke äro nödvändiga för frälsning» och att »dessa heliga ting ofta bli till hinder i stället för till hjälp, ty människor äro benägna att lita på yttre handlingar i stället för på Jesus». F:s »lärosatser» utformades i detalj av Catherine Booth tillsammans med maken, sonen Bramwell och George W. Railton. De utkom första gången 1881 under namnet Doctrines and Disciplin of the Salvation Army och utvidgades senare under namnet Doctrines of the Salvation Army (till svenska 1905: F:s lärosatser). En ytterligare utvidgad och detaljerad utgåva såg dagen 987 1923: Handbook of Salvation Army doctrines (till svenska 1926). Frälsningsarméns anställda tjänstemän äro officerare av olika grader, vilka utbildas för sin uppgift vid F:s krigsskola. Officerarna komma från kårernas soldat- och underbefälskadrer (de oavlönade medlemmarna som vid sidan av sitt dagliga förvärvsarbete ägna fritiden åt olika uppgifter inom F.). Är 1949 arbetade F. enligt sin egen internationella statistik i 89 länder och kolonier, representerande 81 skilda språk. Antalet officerare är 26.803. De sociala institutionerna och företagen anges till över 1.700 och antalet periodiska publikationer som utges uppgår till 123. F. bedriver missionsverksamhet i Belgiska Kongo och Franska Ekvatorialafrika, Östafrika, Rhodesia, Sydafrika och Västafrika, Kina, Burma, Malacka, Korea, Japan, Indonesien och Indien. I Indien och Indonesien har F. flera större och mindre sjukhus med tillsammans 4.100 vårdplatser och spetälskekolonier med utrymme för 2.800 patienter. I Japan har F. ett tuberkulossanatorium. Även i de sydamerikanska staterna Argentina, Chile, Peru, Bolivia och Brasilien har F. arbete. På de olika missionsfälten äro över 900 dagskolor i verksamhet. Den svenska statistiken för 1949 rapporterar 281 kårer fördelade på 11 divisioner, 32 sociala institutioner, 33 slumstationer — till vilka höra barnkolonier, sommarhem för gamla och för mödrar med späda barn, alkoholistanstalt m. m. F:s huvudorgan Stridsropet utgick 1949 i en medelupplaga på omkring 62.000 ex. En livlig ungdomsverksamhet ingår även i F.-kårernas program, omfattande scoutavdelningar (anslutna till Svenska Scoutunionen), ungdomsförbund, söndagsskolor m. m. I Danmark räknade F. 1949 341 officerare, 91 kårer och slumstationer samt 22 sociala institutioner, i Finland 492 officerare, 69 kårer och 50 sociala institutioner med anslutna 16 sommarkolonier för barn, i Norge (inkl. Island) 920 officerare, 142 kårer och 140 sociala institutioner. 988