Litt.: F. de L. Booth-Tucker, Catherine Booth, the mother of the Salvation Army (London 1892); P. A. Clasen, Der Salutismus (Jena 1913); H. Begbie, Life of William Booth (London 1920, förk. uppl. 1926); F. M. Ekenstierna, William Booth (Uppsala 1920); Laura Petri, F. (2 ed. diss. Lund 1921); Laura Petri, Hanna Cordelia Ouchterlony (Lund 1924); Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen (diss. Lund 1925); St. J. Ervine, God’s soldier: General William Booth (London 1934); W. E. Oliphant, Lefnadsteckning öfver Catherine Booth (Sthm 1899, 2 ed. Sthm 1934); E. H. Thörnberg, F., en engelsk skapelse inom svenskt samhällsliv (Sthm 1939); E. Malmström, Sextio års fälttåg (Sthm 1942); Karl Larsson, Under order. Kommendör Karl Larssons minnen, 1—2 (Sthm 1945 —1947); R. Sandali, The history of the Salvation Army 1—2 (London 1947—1950). E.E—g FRÄLSNINGSVISSHET. I den nutida teologiens tolkning av kristendomen och dess historia har frågan om den kristnes f. en mindre framträdande plats än under en tidigare epok. I kristen förkunnelse och själavård är denna fråga emellertid av stor vikt. Tidigare framstod f. som en av de ledande tankarna i dogmhistorien. Särskilt frågan om förhållandet mellan katolsk och evangelisk kristendom tecknades gärna så, att f. betecknade det avgörande kännetecknet på evangelisk tro. Katoliken skulle enligt denna uppfattning aldrig komma utöver en på förmodan byggd visshet om den personliga frälsningen, emedan han måste sluta sig till vissheten från sin egen subjektiva beskaffenhet. Genom sin lära om rättfärdiggörelsen genom tro, varvid tron fattas som förtröstan i motsats till ett intellektuellt försanthållande och förlägges till viljan och känslan, skulle Luther ha givit människan ett fäste utom henne själv och därmed skapat möjlighet för varje kristen att vinna f. och sålunda nå personligt lugn. Tron vore detsamma som f. i meningen av ostörd trygghetskänsla. Luthers egen utveckling till reformator tänktes fullbordad, när han övervunnit anfäktelser och tvivel och stod fast i sin förtröstansfulla visshet om personlig frälsning. Just lutherforskningen under nyare tid har emellertid visat, att den kring f. kretsande 989 FRÄLSNINGSVISSHET frågeställningen är otillfredsställande. Vittnesbörden om Luthers troserfarenhet visa att han ingalunda kan beskrivas såsom orubbligt viss och trygg i sin personliga religiösa erfarenhet. Syndasorg, anfäktelse, förtvivlan, t. o. m. subjektiv visshet om fördömelse följde honom livet igenom, utan att man kan beteckna dessa företeelser såsom efterverkningar av en övervunnen ståndpunkt. Inför Luther tvingas teologien att ånyo pröva frågan om vad f. innebär, framför allt genom att tränga ned till den uppfattning av frälsningens innebörd som ligger bakom intresset för f. Det visar sig då att detta intresse gärna hänger samman med en frälsningsuppfattning som Luther avvisar såsom falsk: frälsningen tänkes utgöra svar på en i grunden självisk lyckolängtan, och f. eftersträvas såsom garanti för människans slutliga välgång. Kristendomens sanningar få då betydelse endast som medel att tillfredsställa den enskildes behov av trygghet. Hos Luther är f. icke sammankopplad med det mänskliga privatintresset utan utgör en visshet i tron och under dess villkor. Den kristnes visshet har som föremål Gud och hans handlande i Kristus och innebär en övertygelse att Gud har makt att förverkliga sin vilja. Eftersom hos den kristne kött och ande, den gamla och den nya männikan, livet igenom kämpa om väldet, kan f. erfaras blott i förening med dom över synden och inne i den hårda upplevelsen av köttets korsfästelse, själviskhetens dödande. Emot alla tvivel får den kristne därunder på Ordets grund hålla fast vid att Gud handlar i kärlek och syftar till sin goda viljas förverkligande. Med det stegrade individualistiska draget i fromhetslivets utveckling efter reformationen följer en allt starkare koncentration kring frågan om f. I olika former och ofta utan sinne för det som var väsentligt för Luther har man, särskilt inom de olika väckelserörelsernas kristendomstolkning, tillmätt f. grundläggande betydelse för det kristna troslivet. Diskussionen härom har varit livlig och rymmer många nyanser. Man har varit tämligen enig om att en rätt kristendom måste kunna ge visshet om 990