—85 virkede i Ryslinge, det vakte Fyens åndelige centrum. Her samledes om ham en stor skare fra hele Fyen, og da han af politiske grunde afskedigedes 1865, dannedes der om ham en fri menighed, som ikke ønskede at træde ud af folkekirken; da den politiske konstellation gjorde en indrømmelse til bønderne ønskelig, resulterede striden i den første valgmenighedslov (1868), hurtigt dannedes flere valgmenigheder på Fyen, alle liggende i det østfyenske område. Landbefolkningens præg er for gårdmændenes vedkommende næsten over alt grundtvigsk anstrøget, i de lavere landboklasser og i byerne, især Odense, findes en del Indre Mission; sekterne har derimod så godt som ikke fundet indgang. Siden bispevalgene blev indført, har Fyen valgt en af sine egne grundtvigske præster til biskop. I biskop Ruds tid (1923—38) faldt det opgør indenfor Ryslinge valgmenighed om den liberaliserende teologi, der førte til menighedens sprængning, og Fyens nuværende biskop, Hans Øllgaard, har flere gange vist sig som en konsekvent og til dels radikal grundtvigsk kirkemand; hans ordination af de første kvindelige præster i 1948 vakte opsigt vidt om. I de senere år har Tidehvervsbevægelsen gjort sig stærkt gældende blandt præsterne på Fyen, til dels i forbindelse med repræsentanterne for den grundtvigske selvbesindelse. Det rige åndelige liv fra forrige århundrede, som har haft så afgørende betydning for stiftets udvikling, er i vore dage stærkt afbleget, kirkegang og altergang er stærkt aftaget, og Fyen opviser gennemgående et ret sekulariseret præg. Biskopper: Reginbert (?), ca. 1025, Eilbert d. ca. 1072, Hubald d. ca. 1139, Rikulf d. ca. 1162, Livo ca. 1162, Simon ca. 1163—86, Johannes ca. 1186—1213, Lojus ca. 1213, Iver d. 1245, Niels (?) ca. 1247, Jacob d. 1252, Regner ca. 1252—66, Peder 1267—80, Johannes 1282—86, Gisico 1282 —1301, Peter 1304—39, Niels 1339—64, Erik 1364—75, Valdemar 1375—92, Teze 1392 (1388?) —1400, Jens 1401—20, Navne 1421—40, Henning 1440—59, Mogens 1460—74, Karl 1475— 1501, Jens 1501—29, Knud 1529—36, Jørgen Sadolin 1537—59, Niels Jespersen 1560—87, Jacob Madsen 1587—1606, Hans Knudsen 1606— 997 FÅNGVÅRD 16, Hans Mikkelsen 1616—51, Laurids Jacobsen 1651—63, Niels Bang 1663—76, Thomas Kingo 1677—1703, Christian Müller 1703—12, Christian Muus 1712—17, Jacob Lodberg 1718—31, Christian Ramus 1732—62, Jakob Ramus 1762— 85, Tønne Bloch 1785—1803, Peder Hansen 1803 —10, Frederik Plum 1810—34, Nicolai Faber 1834—48, Peter Christian Gad 1848—51, Christian Engelstoft 1851-—89, Harald Stein 1889— 99, Hans Valdemar Sthyr 1900—03, Lauritz Nicolai Balslev 1903—21, Gabriel Koch 1922, Anders Rud 1923—38, Hans Øllgaard 1938—. Litt.: Se Danmark. P.G. L. FÅNGVÅRD har förekommit länge, men f., i dess nuvarande bemärkelse, endast under en jämförelsevis kort tid. Fängelsernas urspr. uppgift var att hålla brottslingar i säkert förvar till dess de allmänt ådömda straffen, dödsstraff eller kroppsstraff bringades i verkställighet. I fängelserna insattes jämväl andra asociala individer, framför allt landstrykare och tiggare, men även gäldenärer, sinnessjuka och vanartiga barn. Fängelserna, som oftast voro inrymda i fästningar eller i rådhusens källare, voro i sanitärt hänseende mestadels miserabla, och vid fångarnas gruppering, deras andliga och fysiska vård samt deras sysselsättande fästes ej särskilt avseende. För arbetsovilliga personer uppkommo sedermera — t. ex. för Sveriges vidkommande genom förordningen 1624 — särskilda anstalter, s. k. tukthus för män samt spinnhus för kvinnor. Avsikten med dessa var att söka vänja internerna vid en regelbunden livsföring, disciplin och arbete. En avgörande omorganisation av f. genomfördes dock först sedan de humanitära idéerna i slutet 1700-talet vunnit insteg och medförde en utjämning av motsatserna i samhället samt en ändrad rättsuppfattning inom strafflagstiftningen. Frihetsstraff i dess olika former kommo allmänt till användning, och man strävade till de fängslades allsidiga förbättrande under fängelsetiden. De förslag, som framlades av engelsmannen John Howard (1726— 1790), samt de system, som inom f. tillämpats av kväkarna i Amerika, blevo utslagsgivande för f:s reformering. Howard uppsatte såsom mål en ändamälsenlig gruppe- 998