FÖRBUNDET FÖR SVENSKT FÖRSAMLINGSARBETE tacksamhet för den rẹędan utförda räddningen förband sig att tjäna Jahve. I nattvarden, det nya f., skulle på samma sätt de genom Kristus befriade förplikta sig till lydnad och tacksamhet mot sin befriare. F. har också blivit benämningen på de båda huvuddelarna av bibeln. Redan Paulus talar i 2 Kor. 3: 14 om »det gamla förbundets skrifter» och Hebr. 9:15 om »det förra förbundet» och »ett nytt förbund». Det grekiska ord som här användes, diatheke, kan förutom f. även betyda »testamente», d. v. s. skrift som innehåller en persons yttersta vilja. Så är fallet i Hebr. 9: 16, som väl närmast föranlett uttrycket G. och N.T. i stället för de närmast liggande beteckningarna Gamla och Nya f. I dogmhistorien betecknar förbundsteologien eller federalteologien en teologisk riktning, enligt vilken förhållandet mellan Gud och människa regleras av olika f. Som denna riktnings egentlige målsman räknas den holländske teologen Johannes Coccejus (1603—69). Det första f. var enligt Coccejus ett »gärningsförbund», som efterföljdes av ett »nådens förbund», grundat av Jesus Kristus. Coccejus’ mest kända arbeten äro »Lexicon et Commentarius Sermonis Hebraici et Chaldaici», 1669 samt »Sermo Doctrinae de Foedere et Testamento Dei», 1648. Mest berömd av hans lärjungar var Campeius Vitringa. Coccejanerna i Holland utkämpade en seg strid med anhängarna till Voetius, som försvarade ortodoxien och kyrkans självständighet. Till de konfessionella motsättningarna kommo även politiska, i det att Voetius’ anhängare stödde prinsen avy Oranien, medan Coccejanerna stodo på Jan de Witts sida. Federalteologiens kyrkohistoriska betydelse ligger däri, att den i sin mån beredde marken för pietismen. Litt.: Martin P:n Nilsson, Primitiv religion (Sthm 1911); E. Briem, Mysterier och mysterieförbund (Sthm 1932); W.-E. Peuckert, Geheimkulte (Heidelberg 1951); W. Eichrodt, Theologie des Alten Testaments I—III (Leipzig 1933—39, grupperar hela sin framställning kring f. såsom det centrala begreppet); Joh. Hempel, Gott und Mensch im Alten Testament. Studien z. Gesch. der Frömmigkeit (Beitr. z. Wiss. vom A. und N. 1009 Testament III, 2 ed. Stuttgart 1936); N. H. Snaith, The distinctive ideas of the Old Testament (London 1944); H. H. Rowley, The biblical doctrine of election (London 1950); G. Schrenk, Gottesreich und Bund im älteren Protestantismus, vornehmlich bei Joh.Coccejus (Beitr.z. Förd. Christl. Theologie, II, 5, Gütersloh 1923). G.G. FÖRBUNDET FÖR SVENSKT FÖRSAM- LINGSARBETE I FINLAND är den svenskspråkiga motsvarigheten till det finskspråkiga Centralförbundet för Finlands kyrkas församlingsarbete*. Med sina i folkets och kyrkans liv djupt ingripande händelser blevo krisåren kring 1918 en tid av förnyelse även för Finlands svenska kyrkoliv. Inflytelserna från den svenska ungkyrkorörelsen* voro här särskilt påtagliga. Härtill kommo den finlandssvenska befolkningens fördjupade medvetande om sin stams egenart och konkreta erfarenheter av de tvåspråkiga organisationernas och arbetsformernas olägenheter. Den svenska kyr kliga samlingsrörelse, som nu växte fram, föresatte sig som mål bl. a.: ett finlandssvenskt biskopsstift, ett ledande organ för de nya strävandena, en samlande kyrklig ungdomsorganisation, ett eget tidningsorgan, utvecklad kyrklig upplysningsverksamhet i tal och skrift. Även tanken på en svensk teologisk fakultet berördes. De första svenska kyrkodagarna, som höllos i Helsingfors i september 1918, fingo en historisk betydelse för dessa strävanden. Det första påtagliga resultatet blev ett centralorgan för det frivilliga kyrkliga arbetet, Centralkommittén för svenskt församlingsarbete i Finland, 1920 ombildad till F., oftast kallat Församlingsförbundet. Ett 60-tal föreningar, 60 församlingar och 1100 enskilda personer voro vid ingången av 1949 anslutna till F. F. har sökt fördjupa församlingsmedvetandet och förståelsen för folkkyrkans betydelse. Samarbetet mellan olika riktningar och organisationer inom kyrkan har utvecklats. Allmänna svenska kyrkodagar, vartannat år, och församlingsfester i lokalförsamlingarna ha befrämjat dessa syften. Från 1922 har F. utgett Församlings bladet, veckotidning för svenska Finland, och 1010