FÖRFÄDERSKULT sedan 1923 årsboken Svenskt kyrkoliv i Finland. Sedan 1927 har F. anordnat religionspedagogiska kurser för landets svenska folkskollärarkår. Det har bedrivit ett omfattande kyrkligt arbete i huvudstadens förorter och har hand om de svenska morgon- och aftonandakterna i rundradion. Tillsammans med landets svenska kantor- och organistförening har det tillsatt Finlands svenska kyrkosångsutskott. Bland andra arbetsformer må nämnas: s. k. kyrkokvällar samt möten och föredragsserier för sjuksköterskor och diakonissor. Föreläsningsserier i religiösa och teologiska spörsmål ha, i samarbete med Teologiska fakulteten vid Åbo Akademi, anordnats i Helsingfors universitets festsal i syfte att nå huvudstadens svenska kulturkretsar. F., som från början även ville befordra den kyrkliga kärleksverksamheten, har efter krigen ägnat kyrkans sociala uppgifter en särskild uppmärksamhet. Dess sociala utskott »Kristen samhällstjänst» söker hålla det sociala medvetandet vaket i församlingarna, anordnar social-etiska kurser och befordrar diakonien och annan vårdverksamhet i församlingarna. Från 1950 uppehåller F. tillsammans med Samfundet Svenska folkhälsan i Finland och Svenska befolkningsförbundet en äktenskapsrådgivningsbyrå i Helsingfors. I samband med F. arbetarenkyrklig pres sbyrå, vars verksamhet 1951 vidgats och stabiliserats. I likhet med motsvarande finska centralorganisation har F. erhållit en fastare ställning i kyrkolivet, sedan Förstärkta biskopsmötet erkänt dessa förbund såsom kyrkans organ för särskilda uppgifter och kyrkan även ekonomiskt stöder dem. F. har bedrivit en omfattande kyrklig förlagsverksamhet. Det har utgett de kyrkliga böckerna i olika upplagor och bidragit till att tillfredsställa landets behov av svenska biblar. Under samarbete med svenska bokförlag har F. spritt rikssvensk teologisk och religiös litteratur i Finland. Litt.: F:s årsberättelser »Svenskt kyrkoliv i Finland» (Helsingfors 1922 ff.). G. O. R. 1011 FÖRENTA STATERNA, se Amerikas förenta stater. FÖRFÄDERSKULT, dyrkan av släktens döda. F. är en bland såväl natur- som kulturfolk spridd religionsform. H. Spencer anser, att kulten av de döda är källan till all religion. För denna teori har präglats termen manism. Till skillnad från dödskult i vidare mening är f., som ett uttryck för släktsamhörigheten, nära förbunden med släkt- eller stamorganisationen; om denna upplöses eller ersättes av andra samfundsbildningar, kan f. upphöra. I Grekland synes f. haft betydelse endast i arkaisk tid, som man kan se av Solons (o. 600 f. Kr.) förbud mot seden att vid begravningar uppstämma dödsklagan över tidigare bortgångna medlemmar av släkten. F. kom att sammanfalla med den allmänna dödskulten, delvis måhända också med dyrkan av heroerna. I romersk religion göres en skillnad mellan di manes, betecknande alla döda i underjorden (enligt en måhända otillförlitlig antik tradition en eufemistisk benämning på de döda = de g o d a gudarna) och di parentes, de gudomliga förfäderna inom släkten. Festen Parentalia, firad 13—21 februari, ägnades di parentes; deras gravar smyckades med blommor, offer bragtes dem, och en gemensam mäåltid intogs vid graven. Detta är den romerska parentatio, vid vilken den döde alltid tänktes själv närvara. I Kina var familjens och stammens hela liv patriarkaliskt organiserat, och dyrkan av förfädernas andar har än i dag så starkt grepp över kineserna, att f. kan sägas vara det svåraste hindret för kristen mission där. Liksom sonen alltid är skyldig fadern, så länge denne lever, vördnad och underdånighet, hiao, så står hela släkten under samma pietetstvång gentemot de döda förfäderna, vilkas namn återfinnas på husaltarnas trätavlor. Till dessa förfäder offrar man, av dem begär man råd och hjälp. Levande och döda bilda sålunda en enda enhet. De döda skydda och hjälpa sina efterkommande så som de gjort i livet. I Japan, dit f. inkommit under kinesisk påverkan, kallas de döda förfäderna kami (—gudar). 1012