kännedom ett mått av andlig upplysning och självanalys, som icke är alla givet. Det kan här vara ett fel att exklusivt driva förkunnelsen om syndernas f., t.ex. visavi många unga människor. Men ju mera en människa ställes inför kravet på hel överlåtelse, ju mera drives hon normalt till medvetande om. sin invärtes rebelliskhet, sin radikala ondska. Hon känner igen sig i publikanen i templet. Det är ett påfallande nytt stadium, som börjar i det kristna livet i och med den radikala syndabekännelsen och vissheten om f. på andra sidan förkrosselsens trånga port. Botemedlet mot ett ensidigt betonande av förlåtelsen är en aktiv kamp mot svagheterna (2 Kor. 7:10) och sinnets inriktande på nådens rikedom. Vissheten om f. är en Guds gåva. Man kan icke ange någon metod att nå densamma. Den bygger på Guds löftesord i den heliga Skrift, framför allt på det löftesord, som utgöres av Jesu hela gestalt och gärning. Medlet för visshet om f. är fördjupande i Guds ord under ärligt lyssnande till dess krav och löften. Visshet om f. erövras dock icke enbart genom tillägnelse av tankar i Skriften eller genom renande av viljans uppsåt. Augsburgska trosbekännelsen säger härom, att tron skänkes genom Ordet och sakramenten, »var och när det behagar Gud». Litt.: A. Ritschl, Die christliche Lehre von der Rechtfertigung und Versöhnung 1—3 (Bonn 4 ed. 1895—1903); E. Billing, Försoningen (Uppsala 1908); G. Aulén, Syndernas förlåtelse (Sthm 1915); G. Ljunggren, Det kristna syndmedvetandet intill Luther (Uppsala 1924); dens., Synd och skuld i Luthers teologi (Sthm 1928); The doctrine of grace, ed. W. 7. Whitley (London 1932; ekumeniskt sammelverk); H. R. Mackintosh, The christian experience of forgiveness (4 ed. London 1934); K. Barth, Evangelium und Gesetz (München 1935); E. Geismar, Den kristelige troslære i grundrids (Khvn 1935); S. v. Engeström, Förlåtelsetanken hos Luther och i nyare evangelisk teologi (Uppsala 1938); G. Aulén, Den kristna gudsbilden genom seklerna och i nutiden (2 ed. Sthm 1942); Chr. Ihlen, Dogmatikk (Oslo 1946); A. Nygren, Den kristna kärlekstanken genom tiderna 1—2 (1:3 ed., 2:2 ed. Sthm 1947). S. v. E. 1021 FÖRMEDLINGSTEOLOGI FÖRMEDLINGSTEOLOGI. Benämningen härstammar från programmet för Theologische Studien und Kritiken, som startade 1828 och blev organ för den högra flygeln av Schleiermachers* arvtagare. En av medarbetarna, Fr. Lücke, skrev i tidskriftens första nummer bl. a.: »Alles wahre Gedeihen der Theologie hängt davon ab, dass sich Glauben und Wissen in ihr befreunden und einander durchdringen.» Man ville förmedla mellan samtidens filosofiska (idealistiska) strävanden och församlingens tro, ty många som tillhörde denna teologgrupp voro å ena sidan påverkade av väckelsefromheten, å andra sidan övertygade om, att teologien icke fick isolera sig från kulturlivet resp. vetenskaperna. Man försökte undkomma de teologiska ytterligheterna, som karakteriserat tiden förut: den rent spekulativa teologien, som hamnat i rationalism, och restaurationsteologien, som närmat sig 1600-talets ortodoxi. I Tyskland förfäktade man union mellan de båda evangeliska kyrkorna. Riktningens ireniska karaktär har givit anledning att kalla dess representanter moderna »Philippister» (Kattenbusch). Dock måste det medgivas, att hos många förmedlingsteologer förmärkes ett självständigt fördjupande i problemen, ett vaket sinne för det väsentliga i kristendomen och ett undvikande av kompromisser. Att så vitt möjligt förmedla mellan den kristna tron och tidens kultur tillhör ju varje teologi såvida den vill vara tidsenlig; frågan blir endast denna: huru skall teologien fullgöra denna sin uppgift? Och är en harmoni mellan tro och vetande möjlig — eller ens önskvärd — i den meningen som det föresvävade några av de mest optimistiska bland förmedlingsteologerna? Redan vid århundradets slut föllo förutsättningarna för f. bort och särskilt efter fördjupandet i Kierkegaard har hela problemet ställts på ett annat sätt. Förmedlingsteologernas grupp var icke enhetlig. Man har räknat till den från Tyskland t. ex. Neander, Twesten, Lücke, C. I. Nitzsch, Hase, Tholuck, J. Müller, Ullmann, I. A. Dorner, Rothe, Landerer, Liebner, Köstlin, Beyschlag, från Danmark Mar- 1022