FÖRSAMLINGSINSTITUTEN gamla, naturliga människans religion. Här stå f., natur och fri vilja sida vid sida emot tron såsom former av den gärningsrättfärdighet som människan vill bygga upp. Därför skall f. upplysas av Skriften, bli gudtfruktigt och regeras av Ordet för att kunna bli en tjänare åt tron. Men därmed har f. »förändrats till ett nytt ljus», till tro, som omskapar hela människans liv. Luthers syn på f. fick icke något gestaltande inflytande på frågeställningen i den protestantiska diskussionen. Ortodoxien räknade med det naturliga f:s kompetens i vissa trosfrågor, t. ex. beträffande läran om Guds väsen, som hörde till de »blandade» artiklarna, där f. och uppenbarelse kompletterade varandra. Upplysningstiden koncentrerade intresset på f:s anpart inom samma frågeställning och uppställde läran om den naturliga religionen såsom kristendomens väsen. Och under den rationalistiska teologiens blomstringstid litet före och efter 1700 diskuterades livligt om vad som vore naturligt, rationellt, och vad som vore övernaturligt i kristendomen (T a tionalism och supranaturalism). — Betecknande för hela denna diskussion är att man förbisett den av Luther klart insedda dubbelheten i begreppet f. Därigenom har på en gång synen på tron fått ett intellektualistiskt drag och totaluppfattningen av kristendomen influerats av den av Luther bekämpade religiösa förnuftstron. Litt.: R. Bring, Teologi och religion (Lund 1937); dens., Teologi och religionsfilosofi (Sv. teol. kvartalskr. 1947); O. Herrlin, Sensus communis (diss. Lund 1942); R. Josefson, Den naturliga teologins problem hos Luther (Uppsala univ. årsskr. 1943:4); A. Nygren, Religiöst apriori, dess filosofiska förutsättningar och teologiska konsekvenser (diss. Lund 1921); H. Olsson, Den naturliga gudskunskapens problem enligt den senmedeltida nominalismen (Sv. teol. kvartalskr. 1950); Å. Petzäll, Begreppet medfödda idéer i 1600-talets filosofi (diss. Göteborgs högskolas årsskr. 1928); S. E. Rodhe, Gudskunskap och gudstro (Sv. teol. kvartalskr. 1941); E. Schlink, Anselm und Luther (i World Lutheranism of Today, Sthm 1950); K. E. Skydsgaard, Metafysik og tro (diss. Khvn 1937). H. N—n 1027 FÖRSAMLING, se Menighed. FÖRSAMLINGSINSTITUTEN (Finland). I den män sekulariseringen fortgår i våra folkkyrkor blir det alltmera nödvändigt att kyrkan på nya vägar närmar sig de stora massorna. Där församlingarna äro stora och de inrättade prästtjänsterna få, såsom till största delen är fallet i Finland, blir kravet på skolad lekmannakraft i kyrkans tjänst allt större. För att tillgodose detta behov har man i Finland grundlagt två f., ett finskspråkigt år 1945 i Järvenpää (30 km från Helsingfors norrut) och ett svenskspråkigt år 1949 i Karis (vid Helsingfors-Åbobanan). Församlingsinstitutet i Järvenpää består efter nyorganisationen i juli 1950 av två institut: 1) Luther-institutet, som utgöres av folkhögskola och folkakademi med två årskurser och 2) Söndagsskolinstitutet. Ett fristående ungdomsinstitut inkorporerades med Luther-institutet 1950. I undervisningen vid Luther-institutet följer man denna målsättning: 1) folkhögskolan vill utvidga och fördjupa allmänbildningen; 2) folkakademins första årskurs vill ytterligare tjäna förkovran av allmänbildningen dock så att särskild vikt lägges på söndagsskolearbetet; 3) inom folkakademins andra årskurs finnas tre alternativ: antingen grundligare allmänbildning eller ungdomsledarutbildning eller diakoni- och vårdarbetarutbildning. Förutom föreståndaren skall i det nya Luther-institutet åtminstone 7 lärare vara anställda. Extraordinarie lärare behöves även. Lärarkompetensen motsvarar i stort kompetensen för yngre lektorer vid lärdomsskolor. Enligt lagen betalar staten 75—80 % av folkakademins utgifter. Folkhögskolorna åtnjuta ungefär likə stort statsunderstöd. Att akademin lyder under skolstyrelsens kontroll förnimmes icke som tvång, då ju ämnesvalet är fritt. Under de senaste åren har Luther-institutet haft 36—48 elever. För de utgifter, som staten icke bestrider, ansvarar Församlingsinstitutets stiftelse, som består av Centralförbundet för Finlands kyrkas församlingsarbete*, Söndagsskolföreningen och Kyrkostyrelsen. 1028