FÖRSAMLINGSSTYRELSE sig om det kyrkliga livet. Som särskilda villkor för ledamot kräves, att han skall kunna anses vilja främja församlingslivet. Detta tolkas så att han icke uppenbart får vara fientlig mot kyrkan och den kristna religionen. — Kyrkorådet väljer bland sig kyrkovärdar, i regel 2i varje församling. Dessa äro de äldsta organen för f. och ha sedan 1200-talet stått vid prästens sida för att vårda sockenkyrkan och dess egendom. I äldre handlingar kallas de »kirkioväriande», d. v. s. de som värja och värna kyrkans rätt. Vid förnyelsen av f. på 1600-talet hade de hand om kyrkans uppbörd och förvarade var sin nyckel till kyrkans kista, den tredje nyckeln hade prästen. Kyrkolagen 1686 stadgar, att de skola frambära tillräckligt med vin och oblater på altaret, när nattvard firas. På en del håll ha också kvinnor valts till kyrkovärdar. Danmark. Kirkeordinansen 1539 antogs av konungen och ständerna såsom den lagstiftande myndigheten. Kongeloven 1665 befäste kyrkans ställning som statskyrka. Grundlagen 1849 lämnade den kyrkliga lagstiftningen åt riksdagen men förklarade, att »folkkyrkans» förvaltning skulle ordnas genom lag. Detta löfte om kyrklig självstyrelse har icke infriats, fastän flera gånger kyrkokommissioner och utskott ha tillsatts härför. Ett steg i riktning mot kyrkans frigörelse var upprättande av m enighetsråd, motsvarande de svenska kyrkoråden, först som frivillig institution 1856, sedan påbjudna genom menighetsrådslagen 1903. Verklig betydelse för f. fick 1922 menighetsrådet genom J. C. Christensens kyrkolagar. Medlemmar äro församlingens präster och 6—15 valda lekmän, beroende på invånarantalet. Mandattiden är 4 år. Rådet väljer nu själv ordf. (tidigare var sockenprästen självskriven). 1949 upphävdes bestämmelsen, att den som ville deltaga i val av menighetsråd skulle inom viss tid begära att bliva upptagen i den kyrkliga röstlängden. Nu få alla medlemmar av folkkyrkan, om de eljest äro röstberättigade, deltaga i valet. Detta betyder ett steg hän mot folkkyrkotypen, även 1031 om kyrkan officiellt är statskyrka. Menighetsrådet tillsätter präst (med undantag av domprostar ([stiftsprostar] och kyrkoherdar i de gamla huvudförsamlingarna i Köpenhamn), deltar i avgörandet av inre kyrkliga frågor i lokalförsamlingen (införande av ny psalmbok, ny liturgi m. m.), ordnar kyrkobetjäningens förhållanden, förvaltar prästgården och kyrkan, där denna genom kyrkotiondets avlösning är självägande, och fastställer den lokala kyrkoskatten (sådant beslut skall godkännas av överordnad myndighet). Sedan 1922 deltar menighetsrådet i biskopsval och väljer ledamöter i provstiudvalget, som har kontroll över kyrkornas ekonomi på landsbygden. I Sönderjylland voro till 1922 kirkeforstanderskabet och kyrkokollegierna organ för f. Nu finnes också där menighetsråd. — Lag om sockenbandslösning 1856 ger möjlighet att få de ministeriella handlingarna utförda av en annan präst än lokalförsamlingens. Valgmenighetslagen 1868 ger rätt åt ett visst antal personer, som kunna vara bosatta i olika socknar, att förena sig till en valgmenighet med präst, som de själva avlöna. En sådan församling tillhör fortfarande kyrkan, och dess präst är likställd med kyrkoherde. Från 1903 får valgmenigheten använda socknens kyrka. En grupp inom lokalförsamlingen har också rätt att på egen bekostnad tillsätta och avlöna en präst, som då betraktas som hela församlingens präst. Till 1933 var kyrkoherden självskriven ordförande i skolstyrelsen men har nu endast tillsyn över religionsundervisningen. Norge. Den danska kirkeordinansen 1539 gällde också för Norge, som dock 1607 fick sin egen kyrkoordinans. Vid det politiska frigörandet från Danmark fortsatte statskyrkosystemet. Enl. 2 § i grundlagen 1814 är konungen kyrkans överhuvud. M e nighetsmöte och menighetsråd för lokalförsamlingen infördes 1920 (tillämpas från 1922). Den kyrkliga rösträtten följer den borgerliga. Menighetsrådet medverkar vid prästtillsättning och biskopsval men har också till uppgift att vara arbetsorgan 1032