Se även Frelse. Litt.: A. Ritschl, Die christliche Lehre von der Rechtfertigung und Versöhnung (4 ed. Bonn 1895); M. Kähler, Die Versöhnung durch Christum (2 ed. Leipzig 1907); H. Mandel, Christliche Versöhnungslehre (Leipzig 1916); H. Rashdall, The idea of atonement (London 1919); E. Billing, F. (2 ed. Sthm 1921); E. Eidem, Den lidande Guden (2 ed. Sthm 1922); E. Brunner, Der Mittler (Tübingen 1927); R. Bring, Dualismen hos Luther (diss. Sthm 1929); G. Aulén, Den kristna försoningstanken (Sthm 1930); A. Nygren, F. en Gudsgärning (Sthm 1932); Hj. Lindroth, F. (Uppsala 1935); A. Sjöstrand, Satisfactio Christi (Sthm 1937); A. Johansson, F. (Lund 1938); O. Tiililä, Das Strafleiden Christi (Helsinki 1941); G. Aulén, Den allmänneliga kristna tron (4 ed. Sthm 1943); V. Taylor, Forgiveness and reconciliation (London 1946). Jfr för övrigt allmänna framställningar av dogmatiken. A. Ngn FÖRSYN betecknar i religiöst språkbruk Guds (resp. gudarnas) välvälliga upprätthållande och ledning av den skapade världen. Försynstanken framträder: 1) i den allmänna religionshistorien i mångskiftande former. I den mån gudarna anses ha makt att genomföra sin vilja kunna de påverka händelsernas lopp, sörja för de troendes välfärd, giva hälsa, rikedom, söner och döttrar, besvara böner o. s. v. Klassiska former har f.-tron fått i stoicismen, särskilt hos Epiktetos och Seneca. Här framkommer klart den tanken, att till och med det onda underordnas Guds världsstyrelse, det har sin givna plats i Guds planer. — F.-trons motsats i religionshistorien är tron på slumpen (Demokritos), på gudarnas godtyckliga världsstyrelse och en därmed sammanhängande uppfattning om ödet eller tron på ödet som ett självständigt faktum (egyptiska lycko- och olyckskalendrar, babyloniernas spådomskonst på grund av levern etc., grekernas moira, aisa, tykhe, ananke, heimarmene, romarnas fatum, fortuna, augurerna etc.) vidare tron på världsalltets kretslopp, på allt skeendes kausala nödvändighet (indernas karman) eller på himlakropparnas verkan på det jordiska livet (astrologien). Islams fatalism kan förstås som ett slags 1041 FÖRSYN f.-tro, men den oavvisliga nödvändighet, med vilken Allah enligt den muhammedanska uppfattningen fullgör sin outrannsakliga vilja (varje människas livslängd, dödssätt etc. äro av honom förutbestämda) utesluter den förtröstan på Guds nåderika välvilja, som karakteriserar den egentliga f.- tron. 2) i den bibliska uppenbarelsehistorien. Gud är historiens Gud, icke en statiskt uppfattad varelse. Han härskar över naturen (Jes. 40:26; Ps. 29:3—9; 147:8—9; Job 36: 26—39: 33). Han styr både egendomsfolkets och de andra folkens öden (Ps. 105; Jes. 10 ff.), han straffar synden och belönar rättfärdigheten (den profetiska förkunnelsen), han upprättar sitt messianska rike, för den enskilde är han den gode herden (Ps. 23). I N.T. sammanknytes försynstanken med Guds faderliga omsorg om hela naturen: icke ens sparven faller till jorden utan hans vilja (Matt. 10:29), han låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt. 5:45). Guds f. gäller dock i särskild mening de trogna: han hör deras böner (Matt. 7:7—11; Mark. 11: 23—24; Luk. 11:9, 13 etc.), de böra icke göra sig bekymmer och säga: vad skola vi äta? eller: vad skola vi dricka? eller, vad skola vi kläda oss med? (Matt. 6:31). Samma trygghet uttalas i Pauli ord: »Men vi veta, att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa» (Rom. 8:28). Denna trygghet grundar sig på Guds eviga utkorelse: »Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?» (Rom. 8:31—39). Varken bedrövelser eller frestelser, varken lidande eller martyrium kunna omintetgöra Guds nådiga omvårdnad, ty de betyda delaktighet i Kristi lidande (conformitas Christi) och skola av den troende förstås såsom Faderns aga; den Herren älskar, den agar han (Hebr. 12:6; Apg. 5:41; 1. Petr. 4: 13; Jak. I: 2). 3) i dogmhistorien. Försynstanken sammanknytes redan tidigt med teodicéproblemet (i Skriften kämpar Jobs bok med denna frågeställning). Augustinus, som fått inflytelser från nyplatonismen, förkastade 1042