GANDHI, Mohandas Karamchand, ofta kallad Mahatma G. eller Gandhiji (1869— 1948), indisk religiös och politisk ledare. G. föddes i Porbandar i n. v. Indien som son till en ämbetsman, studerade 1887—91 juridik i London. Snart efter sin återkomst till Indien som advokat kallades G. till Sydafrika i affärsjuridiska uppdrag. Med några avbrott vistades G. i Sydafrika 1893—1914, kvarhållen av ivern att hävda dit utvandrade indiers rättigheter. Med utgångspunkt i det hinduiska budet att icke döda (ahimsa) men även influerad av Bergspredikan samt av Ruskin och Tolstoy genomförde G. sin kamp utan våldsmedel, genom ohörsamhet mot som orättfärdiga betraktade lagar. Sin metod kallade han Satyagraħa, fasthållande vid sanningen, och lade stor vikt vid den karaktärsträning, som fordrades av alla som ville följa honom. Efter sin återkomst till Indien 1915 började G. där snart tillämpa samma metoder i kampen för Indiens rättigheter gentemot England. Fr. o. m. 1930 fick denna kamp uttryckligen Indiens oberoende till mål. Regeringens upprepade försök att komma till rätta med G. genom att fängsla honom, t. ex. efter hans demonstrativa marsch till havet 1930 för att mot regeringens monopol utvinna salt, misslyckades ständigt. Bland de engelska vicekonungarna kom Lord Irwin (sedermera Halifax) G. närmast. Irwin och G. slöto 1931 en överenskommelse, och G. deltog s. å. i Rundabordskonferens i London. Men efter Irwins period återtogo vicekungarna sin hårdhänta politik, och den indiska självständighetsrörelsen, med kärnpunkt i den s. k. kongressen, växte i styrka. Samtidigt som G., stundom som medlem av, stundom utanför kongressen, var självständighetssträvandenas ledare, inriktades hans uppmärksamhet alltmer på Indiens sociala problem. Han avvisade tanken på industrialisering (här gick G:s lärjunge Jawaharlal Nehru motsatt väg) och propagerade i stället för hemspinning. Spinnrocken blev en nationell symbol, och alla självständighetsivrare klädde sig i hemspunnet tyg, khaddar. De 70 mill. kastlösa, 1073 GANDHI Mahatma Gandhi. Teckning av Sjt. Kanu Desai. som traditionellt ej medräknats i det hinduiska samhället, kallades av G. harijan, »Guds barn», och G. yrkade på deras tillträdande till templen, varigenom han fick ortodoxa brahmankretsar emot sig. Dessa kretsar ogillade även G:s försonliga inställning till muhammedanerna. I de ständigt återkommande fientligheterna mellan muhammedaner och hinduer använde G. ofta fasta som påtryckningsmedel mot sina egna anhängares våldsamheter. Under 1940-talet yrkade Muslim League under ledning av G:s motståndare Jinnah allt häftigare på en särskild muhammedansk statsbildning. Då efter långvariga förhandlingar den 15 aug. 1947 Indien delades i två från England självständiga stater, Indiska Unionen och Pakistan, hindrade G:s besvikelse över delningen honom från att delta i glädjefesterna över självständigheten. Med fasta försökte G. därefter åter dämpa de våldsamma sammanstötningarna mellan hinduer och muhammedaner. Sysselsatt med dessa strävanden, mördades han 30 jan. 1948 av en 1074